Artiklar med etiketten ‘Skriva’
Vad är din längtan?
Vilka delar av dig har du underminerat, förhalat eller förträngt? Vad i dig längtar efter att komma till uttryck, synas … leva?
När vi är sanna emot oss själva, gör en noggrann rannsakan över vem vi är och vad vi längtar efter, så kan vi se delar av oss själva som är dolda, drömmar som är åsidosatta och kanske höra en inre röst som kallar.
Jag har valt att vara främst mamma de senaste åren, mamma och yogalärare. Jag har ägnat tid och närvaro till min familj, år och engagemang jag aldrig någonsin kommer ångra att jag investerat i. Jag har förvaltat min roll som mamma oerhört bra och jag kommer fortsätta förvalta henne – men i takt med att barnen blir äldre så öppnas det upp för mer tid. Mer tid och mer energi. Och jag frågar mig, vart vill denna energi flöda? Vad vill den skapa? Hur vill den leva?
Och eftersom jag arbetat oerhört mycket och djupt med mig själv under massor av år nu så har jag väldigt bra koll på vem jag är och vad jag längtar efter – vad som vill växa i mitt liv. Och det jag längtar efter är att skapa mer skönhet i mitt liv, skapa, njuta, leva i mer sinnlighet. Det är min önskan, ett liv i skönhet.
Och en annan del av mig är min inre business woman, hon är en sann entreprenör och hon längtar efter att höja ribban rejält. Hon älskar kommers, affärer, möten, kavajer, klackar, sälj och marknadsföring.
Så jag råder dig att ägna en stund åt att kontemplera, meditera, tänka och skriva för att ta reda på vem du är och vart din längtan kallar dig. Det är tid nu att vara dem vi är ämnade att vara, följa våra drömmar och leva det liv vi vill leva. Och att våga!
Att jag förhalat mig själv handlar främst om att jag inte vågat bejaka min längtan efter skönhet och business, för jag har tänkt att det är inte så andligt, det räddar inte världen och vad ska andra tycka om mig, tänk om jag uppfattas som ytlig.
Men sanningen är att det andligaste vi kan välja och vara – är oss själva.
Inget jag planerat
Det går tider då jag planerar och strukturerar, försöker få nån sorts kontroll som jag skrivit om tidigare. Jag vill veta vägval, yrken, boplatser, framtidsutsikter … jag vill veta!
Men när jag ser tillbaka så är det många gånger det bästa i mitt liv bara givits till mig, helt utan min vetskap. Ta mitt skrivande till exempel, det var inget, absolut inget jag varken förutsåg eller drömde om, men så en dag (för ca 15 år sedan) bad min dåvarande chef (och nuvarande bästa vän) mig att skriva ledarorden till vårt Kupolen Magasin då jag jobbade som centrumledare på Kuplen. Det var genom att skriva dessa ledarsidor varje månad som jag upptäckte att jag kunde skriva, att jag hade gåvan och ordet, och att människor uppskattade det jag skrev. Nu fullkomligt älskar jag mitt skrivande, jag känner mig passionerad och förälskad i att skriva.
Med yogan samma sak, jag såg den knappt komma, det var inget jag sökte eller så utan mer en ”grej” till att börja med. En grej att prova på. Och nu 14 år senare är jag så hemma och trygg i yogan. Och jag är den tacksam, den ger mig så fina gåvor och sidovinster. Men som sagt, inget jag planerade eller strävade efter att bli yogalärare.
Nu känner jag nått liknande med mina texter att älska och njuta av kroppen och oss själva. Jag vet inte hur det hände, men någonting stort är satt i rullning och jag försöker göra mitt bästa att ta emot text, efter text som kommer till mig dagligen. Det bara flödar. Jag känner mig så hemma i mig själv när jag förmedlar detta, det känns som en gåva och en kallelse. Och jag ser med förtjusning på dess fortsatta resa.
Det jag vill påminna mig själv om och inspirera till genom detta inlägg är att släppa taget och ta emot vad livet bjuder på. Det kanske är (som jag tror) en gudomlig plan med allting – som vet precis vad vi både behöver och får mest glädje. Låt oss alla få förmågan att ta emot det livet vill ge oss.
Följ mig på Instagram
Följ mig gärna på Instagram @glamyogi.se där jag lovar att fortsätta skriva om självkärlek, självacceptans, älska kroppen och omfamna dess/din skönhet. Bloggen uppdateras givetvis också men inläggen på Instagram är frekventare.
Med värme
Savita
Avundslista
Min avundslista var skön att skriva, den var inte vidare vacker men mycket välgörande att se på. Den sa mig mycket om mig och jag kom i kontakt med lill-Fias gamla känslor. Jag skrev bara för att få hjälp att gå inåt, se vad det var som låg och lurade där bakom. Så jag skrev vad jag var avundsjuk på, vem det berörde och hur det kändes för mig. För det var inte bara avundsjuka jag kom i kontakt med, jag mötte även missunnsamhet och en bitter ton och givetvis fann jag mig själv under offerkofte-filten. Där gav jag plats åt mig själv att skriva och gräva, ligga och känna.
Efter ett tag så övergick avundslistan helt automatiskt till tacksamhet. Det var inte alls min mening, jag ville gå in i mitt gömda mörker och uppleva. Men på något magiskt sätt där i mörkerblottningen så infann sig ljus och värme och offerkoftan blev för varm och åkte av. Och listan den omvandlades till allt jag är tacksam över att jag har… den lär fortsätta i många dar.
Nu mera skrivande…
Väcks ur varandet
Läsa, meditera, skriva, promenera, yoga är det som gör mig mest passionerad just nu och faktiskt i den ordningen. Passionerad eftersom det hjälper mig att komma i djupare kontakt med mig själv, mitt sanna jag, det bortom masker, personligheter, tillstånd, tankar, värderingar, föreställningar… ja, what ever sinnet nu underhåller sig med. Bortom detta virrvarr tar jag mig fram så ofta jag kan. Där är det vilsamt och skönt. Där älskar jag mig själv som jag är. Där är jag en närvarande mamma, fru och vän. Där vilar jag i att jag är helt fantastisk som jag är trots sinnets tjat om något annat. Där kan jag vila i varandet och när jag vilar där väcks kreativiteten och bär mig in i görandet. Ett görande som alltså vaknar ur hjärtat och inte jagas av sinnet. Det är stor skillnad på det görandet. Det sker ansträningslöst och med glädje. Det görandet härstammar från lugnets kärna. Ja, det finns en kärna av lugn och faktisk total stillhet. Det är ur den allt väcks och skapas. Det är så det är ämnat att vara och vi finner vägen dit bortom virrvarret i sinnet. Rakt igenom kaoset skulle jag råda, det är den säkraste vägen att bara gå igenom det och se vad som uppenbarar sig på andra sidan.
Happy new You
Jag ser hur mycket som har skett sedan jag kom i kontakt med Oneness i somras och ser mer min resa till Indien i oktober som att det var där det nya började för mig. Det nya har börjat manifesteras i mitt liv sedan dess när jag släppt taget om gamla värderingar och trossystem om mig själv och börjat vibrera i samklang med den jag är.
Nu vilar jag återigen i att allt är omhändertaget, att allt är som det ska, allt är bra. Istället för som många gånger förr varit orolig över framtiden, låtit den oron ta kontroll över saker och ting och planera för en trygghet.
Åhhh, så knasigt tänker jag nu. Låtit oro vara vibrationen när jag planerar för en framtid… som således blir fylld av oro. Ta kontroll över något som redan är omhändertaget, vilken ansträningning, inte undra på att jag varit trött.
Nu vet jag att när jag försöker strukturera och planera för framtiden så är jag i mitt lägre jag eftersom jag vet att själen, mitt högre jag, inte kan planera, den bara är, den är i samklang med allt, med hela universum. Den är en ton, en vibration, en energipuls som är jag och när jag tonar in på den så bara vet jag vem jag är, jag är ett med skapelsen, jag är själva skapelsen.
Som jag ser det finns det inget att planera och framför allt inte göra, jag behöver bara vara här i full kontakt och samvaro med själen, då vet jag vad som vill skapas genom mig, då vet jag vem jag är, då vet jag mitt bidrag till världen. Vibrationerna av mitt sanna jag sänds och pulserar genom hela Universum och allt visar sig vara omhändertaget. Människor kommer till mig och jag visas till dem jag behöver, texter flödar genom händerna, orden talar ur min mun, hjärtat sjunger av kreativitet… det är då jag börjar skapa – inte förr.
Det är stor skillnad på att genom sinnets kontroll (som alltid är baserat på en lägre vibration, som oftast en underliggande rädsla) planera framtiden och att vara i ett med själen (som är den högsta vibrationen och alltid utgår ifrån kärlek) och skapa en framtid, en framtid som inte finns, den skapas i nuet, att vara i själen är att vara i ett med livet, där finns bara nu. Det finns ingen framtid att ta sig till det finns inga gamla lagringar att leta upp, det är nu och det bara är.
Happy new me!
Vitamindos
Förutom mina dagliga meditationer och givetvis mötet med människor så är det här jag hämtar mycket inspiration och näring just nu. I de här böckerna och framförallt mina egna anteckningsböcker (älskar anteckningsböcker, allra helst med vita blanka blad som kan fyllas med ord, klotter, teckningar och tidningsklipp) som är fyllda med soultalk och så alla andras skrivprocesser och skrivarflöde, de vattnar och gödar mig tills den dag jag själv ska komma till skott på riktigt.
Skriva
Vilken lyckostund att en regning förmiddag medans barnen leker med kompisar och Izabelle sover djupdyka in i senaste numret av Skriva. En liten stund för mig själv med en kopp kaffe och vips så var huvudvärken från i morse ersatt med inspiration och kreativa tankar.
Speciellt reportaget om Sara Kadefors gav mig hopp, lust och än mer glädje inför mitt eget skrivande som faktiskt går riktigt bra just nu – Jipiiii
Den sanna upptäcktsfärden består inte av att se nya landskap, utan av att ha nya ögon.
Marcel Proust
Istället för att skriva
Djupdyker jag ner i dessa ikväll – mums!
