Jag har inte shoppat nämnvärt de senaste 2 åren. Jag har inte haft lust, inte sett något som skulle passa min kropp, tänkt att jag behöver gå ner i vikt först. Gömt mig i stretchiga svarta kläder, gärna mysbyxor och tunika och låtit de vita, spetsiga, färgglada, bohemiska, dressade vänta på mig trots att det egentligen är det som jag vill klä mig i.
Men nu känns det annorlunda, nu tar jag en storlek större, eller två, eller tre än de mitt sinne tänker att jag borde ha. Jag struntar i storleken och tar den storlek jag behöver helt enkelt. Enkelt och självklart egentligen. Men jag har oftast krånglat till det. Som att vissa storlekar är okey, andra inte. Som att en viss vikt är okey, annan inte.
Trott att small, slimmad, fit, solbränd och utan celluliter är det rätta. Och att gärna ett par år yngre än man är ska man vara också.
Fast när jag ser mig omkring, nu med andra ögon, så är de flesta människor som mig, med mage, celluliter och lite medelålders. Lite vanligt defekta som vanliga människor är. Vi ser ut som människor allmänt gör, och det är okey, det är precis som det ska vara.
Lyckan sitter inte i det yttre. Inte ens i kläderna jag nu så glatt köper (i min rätta storlek). Lyckan är inget att jaga, det är en känslan man känner. Jag har bestämt mig för att känna mig nöjd, snygg och sexig och det går förvånansvärt bra måste jag säga.
Try it, you may love it!
Jag vacklar just nu mellan min LCHF-kost och längtan till frukt och grönt. Mitt i all denna osäkerhet så dimper jag ner i sockret och sniffar ibland, den drogen får mig verkligen ur balans. Idag är en sådan dag då jag har snetändning efter helgens gósaker som jag ’unnat’ mig. Undrar givetvis nu varför jag inte höll min nolltolerans när jag svänger upp och (mest) ner i humöret på bekostnad av de andra vackra själarna i familjen. Uuuuu, känns inte bra!
Men nog om sockret, det ryker nu och jag gör plats för mitt bättre jag igen!
Jag vill äta LCHF därför att jag ser resultat direkt på kroppen när jag gör det, den slimmas och trimmas. Det blir lite boooring dock eftersom jag också är glutenintolerant och vegetarian – inte så mycket kvar att kock’a på.
Samtidigt så känner jag mig inte helt kongruent med att undvika frukter och rotfrukter ur kosten, när jag lyssnar in (i själen och kroppen) riktigt noga så vill jag äta ännu mer frukt och grönt. Boosta mig i naturens skafferi hellre än på mejeriavdelningen.
Så jag tänkte att djupdyka ner i mina egna föreställningar (tankar) om kroppen. Se vad jag lagt ut för snubbeltråd som får mig att tro att LCHF är den enda vägen mot slim och trim och istället ’programmera om’ så att slim och hälsosam går hand i hand.
Hur känns det att vara smal och hälsosam?
Hur känns det att äta energirikt och nyttigt från naturen?
Hur känns det att vara lätt, energifylld och harmonisk?
Är några av frågorna jag tar med mig på vägen…