Det handlade aldrig om mat, eller socker, eller kolhydrater. Det handlade inte om vad jag stoppade i mig – utan varför. Mitt begär tycktes handla om gosaker, men när jag började lyssna på kroppen så lärde jag mig vad den egentligen törstade och hade begär efter.
Min kropp kände sig svulten efter mening, mål och framgång. Den längtade så otroligt efter driv och engagemang. Den var otillfredställd på flera plan men den mest påträngde känslan var avsaknaden av driv. Hemmalivet med barnen och att tassa runt i yogasalen är de mest vackra delarna i mitt liv – men de tillfredsställer inte mig till fullo. Jag har också ett behov av något mer. Mer fart. Mer riktning. Mer karriär. Av den enkla anledningen att jag älskar den delen i mig – my business woman – och hon var svältfödd sedan år tillbaka.
Det handlar sällan om mat. Kroppen uttrycker ett behov och det kan vara behov av återhämtning, sömn, skratt, intimitet, trygghet, skydd … eller som för mig ett behov av driv. Vad längtar din kropp efter? Vad är hennes begär och behov? Och hur kan du ge henne det hon längtar efter?
Matad med skuld och skam.
Oj, vad jag matat mig själv med skuld och skam när jag ätit. Sällan har jag njutit till fullo, oftast strösslat måltiden med känslan av skuld. Att svälja ner skuld och skam, måltid efter måltid, dag efter dag, det bara måste vara förgiftande för kroppen. Undrar om inte det ger kroppen mer att processa negativa tankar än den mat man just ätit.
Att träna mig i att tycka om kroppen är en sak. Men att träna mig att acceptera det jag äter är en annan. Jag förstår allt om hälsa, att socker orsakar fetma och transfetter är cancerframkallande men jag vill inte gå in där nå mer, i äta-rätt/äta-fel-fällan. Det är precis den som ger mig skuld och skam.
Där jag är nu i min ”vara belåten över mig själv-resa” så handlar det om tillåtelse. Tillåta min kropp att se ut som den gör, tillåta mig själv vara som jag är, tillåta mig att känna mig belåten, tillåta mig att känna mig snygg, tillåta mig att äta det jag äter. Tillåta mig att bara va, helt enkelt.
Jag har nog alltid fängslat in mig själv med skuld och skam i många av livets avseenden, det är så härligt nu att glänta på den dörren och se friheten på andra sidan, friheten i att vara som jag är. Vara jag.
Jag har ju länge fokuserat mina tankar på kost, tankar som att frukt ger övervikt, socker är cancerframkallande, kött är en miljöbov, kokosfett är bra, pasta och ris göder sockerberoende med mera (med mera!). Tankar som mässar fördömanden om vikt, hälsa, miljö, tankar som far hit och dit och ofta motsäger varandra. Så himla tröttsamt (och ohälsosamt) att dras in i det tankesurret, som dessutom eskalerar ju mer jag tänker på det.
Nu har belåtenheten tagit över, så när en ”ätarättochfel-tanke” vill tränga sig fram, så påminner jag mig bara om att mitt huvudfokus är att vara belåten över hur min kropp ser ut och att njuta av kroppen (och livet). Och det är så himla nice att vara i den känslan. Och när jag är i belåtenhet och njutning så blir inte kosten så noga. Det känns liksom mindre viktigt och förut så upptog det så himla mycket plats. Nu är jag mer chill. Äter det jag vill äta, när jag vill äta. Punkt.
Såklart vill jag äta hälsosamt men det är inte mitt fokus just nu. Jag inser att det gift jag stoppat i mig kommit från dömande, jämförande, skuld, skam, dåligt samvete. Och att dessa tankar om mig själv, mina val, det jag äter och hur jag lever är min största hälsobov. Nu fyller jag mig själv med hälsa och energi genom att tänka att jag är belåten och jag njuter.
Jag läste nyss boken Mattillåtet av dietisten Gisela Van Der Ster. När jag läst boken så stannade några tvivel kvar som jag skulle vilja fråga henne om med tanke på att hon skrev boken innan LCHF, Paleo och 5.2. Och som (gudomligt) svar på mina tvivel så ringde en vän och tipsade om att Gisela skulle hålla en föreläsning i Falun. Så igår gick jag och lyssnade till henne när hon talade på temat ”Ätstörd – eller bara hälsosam”.
Och jag kan känna att min önskan att gå ner i vikt och leva hälsosamt har blivit ohälsosamt. Jag har celiaki sedan jag var liten, alltså sjukdomen som gör att jag inte tål gluten. Så gluten har alltid gått bort för mig, som yogi så går kött (och egentligen också ägg) bort av etiska och andliga skäl, socker, bröd, potatis, ris, frukt osv går bort i LCHF och lägg till Paleo så faller också mjölken ur.
För att sammanfatta det så vill sinnet välja bort: gluten, kött, ägg, socker, bröd, pasta, potatis, ris, frukt och mjölkprodukter. Kvar sitter jag med grönsaker, en näve nötter och kokosolja typ. Det var när jag bildligt såg den bilden i huvudet jag förstod hur ohälsosamt det hälsosamma blivit. Kan inte mer än skratta åt hur jag vilselett mig själv.
Jag har återigen blivit fångad i sinnet (egot). Jag har låtit sinnet kontrollera kroppen genom maten. Sinnet som till sin natur är dömande, jämförande och destruktiv – har dömt min egen tallrik och måltider och också tillåtit sig att döma andras kostval som nyttiga eller syndiga. Inte ett dugg andligt… vart försvann mina andliga principer när jag satte kontroll, bekräftelse (att vara smal) och mitt dömande över min egen kropp och andras livsval.
Vem är jag att veta vad min kropp behöver? Vem är jag att veta vad din kropp behöver? Min kropp vet vad den behöver. Punkt. Det har den alltid vetat och det kommer den alltid att veta. Jag torterar min kropp genom att inte ge den alla förutsättningar för att behålla (eller återställa) balans och hälsa. Och mjölken eller potatisen är inte boven i dramat, det är att mina egna tankar fått makten över livet i min kropp som gjort mig energilös.
Makten över maten ska inte ligga hos mig (sinnet), den makten hör hemma i kroppen. När jag lägger besluten där de hör hemma så återfår jag energi och jag får massor av tid till att ägna mig åt att leva. En livfylld kropp ger mig energi åt att leva det liv jag vill leva. Kroppen vägleder mig genom hunger till mat, genom trötthet till sömn, genom energi till aktivitet… kroppen har en medvetenhet långt över LCHF och Paleo. Problemet är sinnets förvirring bland alla dieter – lösningen är medvetenhet i kroppen.
Back to basic!
Vaknade med världens sockerbaksmälla i söndags. Det märks så väl nu när jag äter rent när jag har fuskat. I lördags tryckte jag i mig gosaker från morgon till kväll, det var våfflor, kladdkaka, godis, chips, pizza och sen på natten hade jag magknip (daaaa!!!). Funderar på när jag ska lära mig att dessa snedsteg (planerade som spontana) ska lära mig det tydliga budskapet som ligger i konsekvenserna.
Nu med två dagar rent (dvs inget socker, kött, mjölk, mjöl (och kaffe såklart)) så mår jag genast mycket bättre, magen är lugn och fridfull, humöret och energin börjar repa sig, beslutsamheten är hög – jag vill leva hälsosamt. Jag vill leva, den här livsstilen jag går in i mer och mer gör mig levande, lev-ande.
Har börjat min egen reningsprocess, börjat kanske är fel att säga för när jag tänker efter så har den pågått en tid. Detox’at agendan, relationer, kost och präglingar under några år nu. Men nu är jag inne i någon acceleration, kaffet blev utbytt mot théet, théet är mestadels ersatt med vatten. Jag har ätit kött och fisk flera gånger den senaste tiden, fast jag varit vegetarian i flera år nu. Det kändes som kroppen behövde det, antigen rent proteinmässigt eller kanske känslomässigt, för jag började känna behov av kött efter att mamma dog. Men det är okey, jag litar på att min kropp äter det den behöver. Däremot litar jag inte på sinnets (ego) begär. Det är stor skillnad på behov och begär. Jag har begär efter kaffe, därför är jag strikt med att inte dricka det alls, för då släpper fördämningen och jag är tillbaka i överkonsumtionen igen. Jag får lätt begär efter choklad och smörgåsar också, så där är jag nu och rensar ut. För även om det är mörkchoklad och glutenfri mackor så märker jag att jag äter ifrån begär och inte av njutning eller behov.
Vi som familj ska också delta i Hälsosmartas Sockerutmaning som börjar den 20 januari och pågår i två veckor. Men jag har redan börjat, jag är igång med min julsockersutrensning. Här är en intressant artikel att läsa om sockrets skadliga effekter.
Det som driver mig i min rening och håller mig motiverad är min andlighet. Jag vill rena mig för att släppa fram mer av den själsliga energin. När jag är motiverad så försvinner kämpandet, det som var en svår match förut blir lättsamt och underhållande. Som jag ser det och känner det i min kropp så stimulerar vissa livsmedel sinnet, så att sinnet går på högvarv och tar över liksom, kaffe, alkohol och socker till exempel. Socker får mitt sinne att vara aktivt, alltså identifikationen med sinnet kan bli större eftersom aktiviteten där blir högre. Och inte nog med det, jag blir lättretlig och ofokuserad när sockret går ur kroppen och helt omedvetet söker mig till nästa sockerboost. Tappar mig själv, alltså den sanna delen av mig – själen.
Jag renar mig med mycket vatten (livets dryck), uppfriskande promenader och stilla meditationer. Jag tänker göra mycket i år för att förstärka den själslig närvaron i min kropp och mitt liv. Det börjar inifrån. Det är där jag öppnar dammluckorna till livets flöde. Må livsenergin strömma!
Inre balans skapar skönhet.
Amaryllis
Växternas Språk, Solöga
Inspirationen flödade under vår Stockholmsutflykt i måndags och jag blev påmind om massor av nyttigheter, som att tugga maten väl och att inte dricka vatten till maten utan däremot emellan måltiderna. Och givetvis dricka mer silverthé, bara kokt vatten – pure and fine. Så till middagen dukade jag upp skålar med raw food, min egen simpla variant, rent och avskalat, det vill säga var sak på sin plats. Har märkt att det är ett bra sätt att även få barnen att äta mer av det färska och nyttiga. Skålarna får stå framme och de kan knapra och smaska som de vill.
Det går bra för mig att leva sunt. Min sista last, den stora, är kaffet. Men jag är medveten om att jag dricker för mycket och jag vet att jag kan sluta om jag vill, det är just det att jag inte vill… ännu. En dag kommer beroendet av kaffet klinga av lika lätt som sockret, brödet, köttet. Jag känner det, jag vet att det är på väg. Intresset och laddningen börjar avta. Jag litar till att själen och kroppen tar hand om det. Jag tror mig inte kunna sluta beroenden med sinnet, eftersom jag ser det som så att beroendet sitter i sinnet och inte i kroppen. Jag litar till kroppen, det är min bästa vän och min sanna spegel – själens spegel. För mig funkar det bäst när jag erkänner mig maktlös och kapitulerar inför det högre medvetandet, själen. När sinnet styr så kämpar jag och lever i min egen inre konflikt. När själen råder så uppstår harmoni och saker och ting formas lätt och smidigt, även nya sunda beteenden, det sker ansträngningslöst.
Smyger runt som Anna Skipper och slänger ner skräp i soporna. Bäst att skynda medans familjen är borta, så de inte gnatar om att äta upp det istället för att slänga det. Sockerkällor som snacks, godis, kakor åker ut. De får inträde igen på lördag, och bara lördag. Sneglar mot frysen, frestad att slänga glassen också. Men, den ligger kanske bra gömd där den är.
Familjen lämnar jag i övrigt ifred, de får äta som de gör, som det bör. Förutom då att sockret minskas för barnen och godis får vara där det hör hemma, på lördagar, och inte som den senaste tiden när det smugit sig fram lite varstans.
För min egen del blir det väl inte mycket skillnad, jag har ändrat så mycket av min kost de senaste åren men jag har inte varit 100 % disciplinerad även fast jag vet hur fantastiskt bra jag mår när jag är det. Jag är lat och har inte lust att kämpa. Och vet att när konflikten är i gång i sinnet så tar jag mig ingenstans, jag stampar mig svettig och utmattad på samma fläck. Så just därför har jag bett om att få inspiration. Jag har bett om att förändringen som jag vill ska ske, ska få ske lätt och ansträningslöst. Istället för att kämpa med att ta bort sockret i mitt liv har jag bett om att det försvinner lätt, snabbt och smidigt. Tadaaaaa, borta!!! Och samma sak med kaffet. Istället för att lida när kaffet sinar så har jag bett om att sluta att tycka om det, bett om en naturlig vilja att välja annat, allra helst massa vanligt vatten eller bara kokat silverthé – ála naturell.
Jag följer inte boken (10 år yngre på 10 veckor) till punkt och pricka. Min drivkraft är inte att se ut som 31 år, nej nej! Min drivkraft är att vara ren, sund, vital och strålande. Jag vill vara en glad och harmonisk mamma som har energi till lek. Jag vill skratta mycket varje dag. Och jag vill givetvis känna mig snygg! Och det vet jag att jag gör så fort jag tar bort sockret, brödet (…och kanske även kaffet) helt ur mitt liv. Jag vill känna mig levande, sprakande ut i varje cell och in i minsta rynka. Jag vill leva! Jag vet vilken mat som är fullproppad med livsenergi, den kommer jag att äta!
Imorse vaknade jag upp och kände livskraften pulsera i hela mig. Plötsligt händer det. Nu händer det, skrek hela kroppen. Yahoooo, nu skiftar det om, några dagar efter vårdagjämning så strålar solenergin även inom mig. Jag känner det och jag vill bara ha mer… Jag nog får jag mer, mer än det jag bett om, ansträningslöst och lätt är inte orden, det känns mer som fyrverkeri och framåtanda från djupet av mitt innersta. Hela systemet är för en gångs skull cynkat i samma ton, vibration.
Jag kan inte mer än tacka och buga för det som ges till mig. Även om jag vet att det sker varje dag, så slutar jag nog aldrig att förundras om att det alltid blir som vi önskar. Vi får det vi ber om.
Jag känner energin vibrerar i kroppen bara jag läser på burkarna och flaskorna från Holistic (Super Vitalis, Power Meal, Ultra Detox, Cellenzym, Ultra Balans, Lacto Vital, Risprotein, Kokosolja), nu trappar jag upp nivån ett snäpp till känner jag. Inom några dagar är även kaffet borta (iaf för en tid) som sockret och allt det andra. Det jag boostar mig med är grönsaker, rotfrukter, frukter och bär och så massa massa vatten. Jag tackar min yogakollega Ylva Jansson för den energifyllda leveransen, som fraktades ända in i hallen och jag öppnar hela mitt system för än mer hälsosam livsstil. Hur var min fråga nu igen…
Hur känns det att utstråla hälsa?
Läser något (för mig) intressant i dagens tidningen och ser fler fördelar med LCHF-kost…
”Faktum är att förfallet började redan för 13 000 år sedan i samband med jordbrukets uppkomst i vår del av världen. Innan dess, när alla människor var jägare och samlare, var det nästan bara mycket gamla människor som hade hål i tänderna. Det framgår av undersökningar av kranier från olika stenålderskulturer.
Men när människorna började äta stora mängder växtföda med mycket kolhydrater – föda baserad på de olika sädesslagen – förändrades allt. Kolhydrater är en form av socker och socker är den överlägset främsta orsaken till tandröta.
Vid en forskningskonferens i USA om våra tänders historia presenterades nyligen data som visar att nästan tio procent av de första jordbrukarna hade hål i tänderna. Det kan låta rätt lite, men var ändå en drastisk ökning jämfört med tidigare.
Forskarna, vars rön beskrivs i tidskriften Science, påpekar att stora mängder kolhydrater inte är något våra käkar är byggda för. Under vår långa förhistoria anpassades vi för en diet på nötter, rötter, frukt och kött – hårdtuggad, grov föda.
Käkarna fick jobba hårt men tänderna slapp att utsättas för bakterier i och med att dieten var sockerfattig…”
Källa: Göteborgs Posten