Jag har ju länge fokuserat mina tankar på kost, tankar som att frukt ger övervikt, socker är cancerframkallande, kött är en miljöbov, kokosfett är bra, pasta och ris göder sockerberoende med mera (med mera!). Tankar som mässar fördömanden om vikt, hälsa, miljö, tankar som far hit och dit och ofta motsäger varandra. Så himla tröttsamt (och ohälsosamt) att dras in i det tankesurret, som dessutom eskalerar ju mer jag tänker på det.
Nu har belåtenheten tagit över, så när en ”ätarättochfel-tanke” vill tränga sig fram, så påminner jag mig bara om att mitt huvudfokus är att vara belåten över hur min kropp ser ut och att njuta av kroppen (och livet). Och det är så himla nice att vara i den känslan. Och när jag är i belåtenhet och njutning så blir inte kosten så noga. Det känns liksom mindre viktigt och förut så upptog det så himla mycket plats. Nu är jag mer chill. Äter det jag vill äta, när jag vill äta. Punkt.
Såklart vill jag äta hälsosamt men det är inte mitt fokus just nu. Jag inser att det gift jag stoppat i mig kommit från dömande, jämförande, skuld, skam, dåligt samvete. Och att dessa tankar om mig själv, mina val, det jag äter och hur jag lever är min största hälsobov. Nu fyller jag mig själv med hälsa och energi genom att tänka att jag är belåten och jag njuter.
Har varit på en heldagsföreläsning med Bitten Jonsson om sockerberoende idag. En intensiv dag med mycket information. Är helt fascinerad av Bittens expertis, vilken gåva att hon är verksam i Sverige och lär oss om detta. Efteråt kände jag mig förbryllad, älskar den känslan av uppslängda pusselbitar som singlar ner, väldigt motiverad och inspirerad. Hon kan sin sak och det övertygar.
Nu är jag incheckad på Hotell Södra Berget i Sundsvall. Har njutit av en middag i mitt eget sällskap och trots dagen så tog jag mig ett glas vin och pasta (lycklig över att få glutenfri pasta). Tänker som oftast att mitt ”nya liv” ska få börja imorgon. Imorgon är en annan dag.
Efter middagen fick jag vara med om ett vackert möte mellan mig och en kvinna. En spontan hälsning som slutade i ett långt förtroligt samtal. Där satt vi nyss helt ovetandes om varandra och visade oss sårbara. Det var så magiskt, jag rös efteråt och kände nästan att jag behövde nypa mig i armen, hade verkligen mötet ägt rum? Och med ens kände jag sådan mening med min Sundsvallsresa, varken dagens föreläsning eller morgondagens möte verkade vara syftet – det var det här mötet oss emellan som var den högre meningen. Wow!!!!
Sånt här fängslas jag av om kvällarna istället för att zappa vid teven – Bli fri från ditt sockerberoende. Bitten Jonsson. Så himla intressant oavsett om du ser dig som beroende eller inte, socker är i var mans liv(smedel).