Artiklar med etiketten ‘spirit’
Operan
”I Spirit inspireras koreograferna av säsongens tema Mind & Spirit
där GöteborgsOperans Danskompani utforskar vårt medvetande och dess möjligheter.
Sinne och själ, kropp och energi förenas och tvingar oss till nya upptäckter.”
Sorgebearbetningskursen är i full gång, jag gick dit med lätta steg och glad i sinnet och funderade på vad som skulle komma. Hann knappt börja innan tårar började rinna, jag gick djupt i min egen sorg, sorgen över mamma och andra förluster i livet, och i synnerhet sorgen över att som liten förlorat mig själv – mitt lilla jag. Fransisko Condro är en trygg och ärlig kursledare, han speglar oss i det vi behöver möta. Han benämner uttrycket sorgen är glädjens moder och jag tänker att sorgen över mamma fick mig att åka hit och tackar henne innerligt, hon fortsätter och ge mig gåvor.
På tal om gåvor, jag blev medbjuden att gå med Fransisko och Hasse på Göteborgs Operan och se dansföreställningen Spirit. Det var en fantastisk kväll, jag satt andaktsfullt och kände hur Spirit väckte känslorna i mig, i en böljande våg fick jag känna sorg, längtan, glädje, spänning, oro, passion – det var magsikt, kändes som tiden stannade. Efteråt tog vi färjan över till mitt hotell och de vandrade vidare hem till sitt. Jag gosade ner mig i hotellsängen, fylld, glad och tacksam över min storslagna dag. Tack mamma ♡
Andakt
När jag var liten så bad jag ofta till Gud. Jag bad innerligt och på knä, Gud som haver barnen kär se till mig som liten är… Minns under vissa böner, då jag verkligen kände mig ensam och rädd hur jag upplevde att någon slöt sina händer om mina. Höll dem hårt och tryggt. Jag kände fysiskt hur någon var där, att jag inte var ensam, aldrig någonsin skulle kunna vara ensam.
Jag har alltid trott på Gud, en gudomlig kraft som omger oss och lever inom oss alla. När jag gick en av mina mediumutbildningar så sa min lärare, underskatta aldrig din egen spirit. Och ändå är det kanske det vi alla gör, tappar bort vår egen själ någonstans i livet, oftast kanske så tidigt som i barndomen.
Genom det mediala så har jag bevisat för mig själv (sinnet) gång på gång det hjärtat (själen) alltid har vetat, att livet är förevigt. Att själen är sann, den är inom oss alla och den är evig. Ju förr sinnet dör, identifikationen med sinnet desto snabbare kommer vi att upptäcka det, närvaron av själen. Vi behöver inte vänta tills den fysiska döden för att känna själens eviga liv, det kan vi känna redan idag, just nu. Själens livspuls uppenbarar sig så nära, så nära… bara någon decimeter ner från hjärnan och in i hjärtat.
Genom yogan så känner jag livspulsen i hela kroppen. Igår satt jag kvar i kyrkan när alla yogisar gått hem. Upplevde energin inom mig och närvaron i hela kyrkrummet. Det var tyst och andaktsfullt. Jag kände inget behov av att be…. bara tacka.
Trancemedial
Att träffa Moria Hawkins var som att träffa Mrs Marple eller någon annan engelsk dam med pondus. Det kändes vissa stunder som jag gick i skolan på 30-40 talet och blev tagen i örat av fröken, tillrättavisad från mitt skratt och entusiasm för att stå rak i ledet och göra som fröken säger. Och det var helt underbart, för hon såg oss och vår gåva och utvecklade oss där vi var med kärleksfull blick och humor. Jag skulle vilja gå fortsättningskursen bara för att få träffa henne igen.
Och alla frågor som hon fick om öppna och stänga chakran, andevärlden som stör i natten, ritualer hit och dit… de svarade hon lugnt med att använda sitt sunda förnuft. Varför i hela friden skulle andevärlden vilja störa min nattsömn, svarade hon. Och att öppna och stänga sig var för henne helt överreklamerat. Hon hade en inledningsprocedur och en avslutningsvis. Den inledande var att hon satte sig för att samla sig och hade intentionen att välkomna andevärlden. Och den avslutande var att hon hade intentionen att avsluta. Thats it!
Jag bara älskar det! Så enkelt och så sant (för mig). Jag slukar hennes sunda förnuft med hull och hår, det klingar igenkännande med var jag kommer ifrån och mina värderingar.
Trancen var mycket enklare och lättare för mig nu, hon fick mig direkt att släppa prestation och resultat och istället se helgen som ett experiment. Just enjoy it! Have fun!
Och nog hade jag skoj, därav lite hutningar åt mitt håll, min entusiasm var det som stod i vägen för mig själv. Jag känner andevärlden så tydligt, jag känner när de är nära och då tar min iver och förtjusning över energin i min kropp och jag förmår inte ’blanda’ mig så väl som jag kanske önskar. Så jag tränade och tränade. Och sen blev det lättare för mig att slappna av, kontrollera min glädje, stilla mig och vara lugn och som hon säger: Just relax, let the spirit blend with you. Jag tackar Yogan och min kroppskännedom för det, att jag verkligen kan slappna av i de flesta lägen om jag bara kommer ihåg att göra det. Så nu tränar jag för fullt med mig själv och ’min vän’. Jag fångar tillfällen att stilla mig och välkomna henne. Så att vi möts och lär känna varandra på ett närmare plan så att säga.
Trance är verkligen min grej. Det är helt magiskt och jag kan inte sätta ord på det. Men som ”vanligt” medium så är jag mer som en tolk. Jag kommunicerar något som andevärlden vill säga. Jag får till mig bilder, ljud, känslor, ord osv för att kunna förklara det för mottagaren. Men att vara i trance är något (för mig) mycket större, i alla fall är det mycket behagligare. Jag låter min vän från andevärlden mötas och ’blend’ med min energi. Det är som att en banan och en jordgubbe mosas kärleksfullt ihop till en ljuvlig smet (konstig liknelse, jag vet). Kan faktiskt inte förklara det, det är magiskt och jag skulle kunna sitta i timmar (känns det som) och bara vara i den energin. Jag bara är! Och sen att jag kan upplåta min röst för deras ord, det är ju bara beyond all. Jag förstår inte ens själv. Jag behöver inte förstå, jag kommer nog aldrig att förstå och det spelar ingen roll för innerst inne så bara vet jag.