Artiklar med etiketten ‘terapeuten’
Vuxet barn vecka
Varit på en fantastisk Vuxen Barn vecka vid Rosgarns kursgård. En vecka där jag arbetat med att söka kontakt med mitt inre barn och identifera och ta hand om hennes behov. Min intention med kursveckan var att finna förmåga att älska mig själv. Och redan första dagen genomgick jag en otroligt (för mig) viktig process i gestaltterapi inför gruppen, där terapeuten hjälpte mig genom den skam jag burit i 35 år. Jag la ur mig skammen inför hela gruppen och lyfte den i ljuset eftersom skam försvinner i ljus (och växer i mörker). Skam är någonting jag bär över att vara jag, till skillnad från skuld som man oftast bär över något man gjort. Alltså skammen finns i mig för något jag är, och skulden finns i mig för något jag gjort. Skammen stannar i mig tills jag berättat inför en annan människa (eller som här, grupp) det jag skäms över, likväl som skulden släpper när jag återgäldar det jag gjort.
Under hela processveckan så har jag mött mina karaktärsbrister, blivit varse mina fördomar, beteendemönster och rädslor. Jag har lyft allt i gruppen, lagt det i ljuset och för varje delning så har jag känt mig friare och starkare. Jag har också gått emot mina rädslor och arbetat hårt på min ärlighet, att vara ärlig inför mina egna behov. För mig personligen så har veckan främst inneburit att rena mig från skam. Skammen är den som ligger i vägen för min självkärlek. Och jisses vad kärlek jag nu känner till mig själv, till en början blev jag skamsen för all kärlek jag kände, så då fick jag dela om det i gruppen ännu en gång, för att göra mig fri från skamgreppet.
Min tanke om att älska sig själv innan Vuxet Barn veckan var att när jag känner mig lycklig och glad så älskar jag mig själv. Då är jag förälskad i mig. Och tänk själv hur det är med förälskelse till en annan människa, när man är förälskad så förbiser man alla brister och skavanker – man köper hela paketet liksom. Med både ljus och skuggsida. Så nu vet jag hur det är med självkärlek… det jag känner är att kärleken till mig själv är satt i ståtlig blomning och jag inser att kärleken är där genom glädje, sorg, ilska, den är där i mina karaktärsbrister och personligheter – den är där för att jag är jag. Jag älskar mig själv som människa, inte ett dugg perfekt men alldeles vacker, strålande och värdefull. Jag är inte perfekt men jag är helt bedårande fullkomlig precis som jag är. Och det är inte bara en visshet, det är en känsla – jag känner kärleken till mig själv.
Det jag också lärt mig under veckan är att inte överge mig själv när känslor av rädsla, sorg eller ilska kommer. Jag har stannat kvar och suttit med känslan men framförallt suttit och hållit om mitt inre barn. Jag har inte övergett mig själv, jag har stannat kvar. Jag har varit i kontakt med den lilla inom mig hela tiden. Det är kärlek det om något, att stanna med den man älskar även när den känner sig fel, känner sig rädd, känner sig arg, känner sig ledsen, känner sig konstig, känner sig skamsen… att stanna kvar med mig även när jag känner mig ”fel” och gör ”fel” är det enda rätta jag kan göra. För kärleken till mig själv är inte som tidigare villkorad – nu är den villkorslös.
Psykosyntes
Nerbäddad i hotellsängen redan vid halv sex efter dag två, av tre, på Humanova. Vi är en liten grupp så dagarna ger mycket tid till egen terapi i mötet med kursledaren/terapeuten. Jag känner mig tillfreds och insiktsfull, samtidigt som jag känner hur processen lever i mig. Har en kvällsuppgift om sorg som jag ska göra innan jag sluter mina grönblå. Jag är så glad att jag är här, ger mig själv den här helgen och möter det som vill mötas – läkas. Mitt liv är vackert och vackrare kommer det att bli.
Istället för att se våra personliga svårigheter som begränsande, ser man inom psykosyntesen våra brister och tillkortakommanden som en stor utvecklingspotential. I varje problem vi upplever, finner vi fröet till personlig utveckling och mognad. Psykosyntesen fokuserar på vår potential och hjälper oss att identifiera våra mål och vårt syfte med livet. Genom att anta de utmaningar som dyker upp på vägen utvecklas vi som individer och närmar oss samtidigt våra mål.
Återerövra ditt liv
Från sida ett så slukades jag in i boken, tillbaka till min egen barndomsupplevelser och igenkänningen av mitt eget beteende i relationer och livet. Den är fantastiskt bra, det bästa jag läst på evighet. Troligtvis för att jag just nu bara skulle hålla den i min hand men ändå… den är så pedagogisk och så bra. Den ger insikter om våra försvarsmönster, som vi utvecklat sedan barn. Barnet som stänger av sina känslor och/eller barnet som agerar ut dem. Barnet i oss som lever kvar med sina sår och tar dem med in i vuxenlivet och valet av relationer, yrkesval, boende mm i ett falskt hopp om att få den kärlek och omvårdnad som det som liten hade behov av att få men av olika anledningar inte fick tillräckligt av.
Wow, jag säger bara klingar det minsta lilla intresse eller igenkänning i dig så läs den, läs den nu!
Själv känner jag hopp, inte det falska hopp jag levt med under hela livet av att återställa det jag tyckt mig sakna utan ett hopp om att ge mig det liv jag är värd och läka inom mig själv och de relationer jag väljer (den vuxnes val, det sårade barnet väljer ofta ”fel” relationer) att ha. Wiiii, jag känner att den här boken ger mig precis den nyckeln jag exakt nu var mogen att ta – nämligen steget att återerövra mitt liv!
Här kan du läsa mer om boken och författaren/terapeuten Jean Jenson.