It’s all about energy.
What energy do you invite in your day, your work, your life, your body?
Line up in the Vortex…
Jag ser det som min största rädsla att våga leva mitt liv fullt ut. Jag är rädd att öppna mitt hjärta helt, fullt och naivt till och med för Nogge fast vi levt så många år ihop, jag kommer på mig själv med att spara lite, spara en reserv ifall jag blir sårad så har jag åtminstone nått kvar. Men det är ju inte sant, för om jag blir sårad så smärtar ju hela hjärtat ändå även den biten jag sparat, den kanske inte gråter men den blir säkerligen bitter och cynisk. Samma är det med att leva livet för mig, jag kommer på mig med att hålla igen. Jag är trött på att vara en småsömning liten grå medelmåtta, jag vill släppa fram hela mig, inte för någons annans skull utan för min egen och för Nogge och barnen.
Jag vill verkligen ta plats i mitt liv, jag vill inte spela huvudrollen utan jag vill leva huvudrollen. Jag vill sätta mig själv framför min egen strålkastare och jubla och heja på. Jag vill ta vara på livet och allt vad det erbjuder. Jag vill inte göra plats för någon annan eller lägga upp reservplaner för vad som komma skall. Det finns ingen annan att lämna plats åt i min film, den är min. Du har din egen och ändå har jag fått för mig att det är artigast att inte ta för sig alltför mycket av det goda. Men jag vill ha allt det goda, det är mitt liv och jag vill njuta av det. Livet är ju här, filmen rullar nu och jag kan fylla den med vad jag vill. Jisses, den rullar nu och huvudkaraktären väntar fortfarande på att jag ska ta plats.
Vad är det regissören säger, tystnad, tagning och action!
’Ta aldrig något beslut i ett svagt och negativt tillstånd, ta enbart beslut i ett starkt och positivt tillstånd’ säger man inom NLP som jag är utbildad inom. Det är egentligen samma budskap jag uppfattar när jag tänker på The Vortex, att befinna mig i mitt flöde, mitt sanna och bästa jag, i mina positiva energier när jag går till handling.
Och jag får mig verkligen en tankeställare här och nu om mitt skrivande. Jag har inte alla gånger varit i ett bra tillstånd när jag ska skriva, jag har kanske mått bra innan men ganska snart när jag börjar skriva så kryper negativa tankar fram som sänker mitt självförtroende som ett kanonskott. Tack och lov har jag känt att energiflödet försvunnit även om jag trott att det varit inspirationen som saknats och lämnat det därhän för den stunden. Jag skriver inte när jag inte känner flödet, mitt skrivande handlar om flöde.
Det jag nu lär mig är att jag givetvis först skall befinna mig i The Vortex, mitt flöde och sen börja skriva. Och jag känner genast hur lätt och fri energin blir när jag tänker på att skriva om livet i flödet istället för livet utanför flödet. Jag har levt stor del av mitt liv utanför flödet och jag kan ha det som referensram men om jag ska vara helt sann emot mig själv så är jag inte så mycket för att gnata på om det som varit, jag är mer för att se till att framtiden blir så bra som jag vill att den ska bli och jag har mer att lära för min egen del av att njuta av flödet exakt nu, här idag. Kan hända har jag försatt mig utanför The Vortex när jag skriver och trott att det bästa är att skriva om mitt liv när jag varit utanför den men det ger mig ingen energi. Energin flödar som bara den den nu vid enbart tanken på att befinna mig i The Vortex och skriva om hur det är här. Låt boken få liv härifrån… Jipiiii!
Energiflöde, det är ju det som livet handlar om. Det är ju det allt är. Kärlek. Relationer. Natur. Födelse. Död. Allt är ett konstant flöde av evig energi. Klart min bok skall skrivas utifrån mitt energiflöde, från min egen Vortex ♥
Ps Fattar du ingenting av vad jag bubblar om men vill veta mer så googla Abraham Hicks klipp på youtube 😉 Kram på er!
Jag har boostat mig med flera youtube-klipp från Abraham Hicks idag, jag bara älskar dem. De talar rakt in i hjärtat på mig. Och nu på kvällkvisten återvände jag och fann detta. Tjohoooo, snälla Eva eller någon, påminn mig att se på detta klipp lite då och då om jag flackar med blicken och börjar prata om annat när du undrar om hur det går med mitt skrivande…
Vilken härlig tid jag går igenom, det händer mycket nu minst sagt. Mycket i den verklighet jag lever men också mycket i min andlighet.
Tänker på den senaste tidens arbeten som formar sig, inom alla mina intressen och dessa fantastiska människor jag inte bara får möjlighet att träffa utan även samarbeta med. Det börjar verkligen flöda in energi i mitt liv, från alla håll.
Jag är just nu som mest tacksam över mina kraftfulla meditationer, mina texter som flödar ur mig, min livsenergi i kroppen, Souldance under Peace & Love, Snigelmammetiden med barnen, nya klienter , meningsfull seans igår och inte minst att jag fått erbjudandet att ligga med min blogg under Jag bryr om mig – jag lever verkligen det liv jag vill leva!
Snart är det några pass sommaryoga på gräsmattan också och yogaretreaten i september och så kommer jag och Leo Hirvelä att hålla en medialutvecklingskurs tillsamman i höst… det känns verkligen att det är 2012!
Jag bara måste visa ett till videoklipp till med Abraham…
Det är många som säger till mig och även skriver att de beundrar mig för att jag går min egen väg och har modet att leva det liv jag vill leva. Livet som Snigelmamma och med skrivandet, yogan och nu dansen.
Det här ljudklippet visar på något som jag verkligen tror på. Jag tror helt ärligt att det är sant att livet är till för att njutas. Jag tror att det finns oändligt med livsgåvor för oss att ta emot när vi väl öppnar upp famnen. Jag tror att livet är gott. Jag tror verkligen att jag är mer än värd att leva det liv jag vill leva och göra det mitt hjärta älskar. Jag är mer än värd det, jag är skapt för det. Det är min uppgift i det här livet. När jag lever det livet jag mår bäst av att leva så vibrerar hela mitt väsen av livsenergi och det är den enda sanna energin.
Jag är verkligen inne i en Vortex av dans just nu. Jag har förstått av spådomar och andra budskap sedan tidigare att dansen vill in i mitt liv. Men eftersom jag har tinnitus och lämnat Aerobics, Step Up och kära Afro Power Dance bakom mig så har jag inte trott att det varit sant. Jag har sett det som ett avslutat kapitel. Men det är nog mer så att det här kapitlet jag är på väg in i nu det är alldeles nytt och det har precis börjat.
Jag läser om Gabrielle Roth och De fem rytmerna, jag läser om Rituell dans, Soldans, Heliga danser… jag söker på utbildningar och känner in. Men det som verkar vilja fram i mig är inte dessa danser, det är en egen dans som kommer inifrån och ut, eller kanske uppefrån och ner. Vad vet jag. Dansutbildningen är för mig spirituell (och privat) och den kommer genom det meditativa tillståndet.
Jag tror faktiskt inte att jag ska gå någon dansutbildning, iallafall inte nu. Jag ska förmedla min Souldance ändå. För vem kan utbilda mig i något som är självupplevt och kanaliserat. Det här är något annat. Ja, det är rörelse till musik, det är frigörande, lätt och djupt. Det är kanske trans för många och en del andra lugnt och stilla. Det är säkert som så många andra dansklasser, men för mig är det egentligen inte dans, det är en energi. Vi är energi. Det här är en rörelse för att frigöra oss själva, släppa spänningar och öppna upp dörren till vår själ. Släppa oss själva fria – Soulrelease!
♥ ♥ ♥
Och jag tror faktiskt det är många med mig som känt sig klumpiga på dansgolvet eller i danssalen om man väl vågat sig dit. Det är just därför jag vill förmedla Souldance, för jag vet hur skrämmande det kan vara när musiken drar igång och alla ställer upp, gör sig redo och börjar sin koreografi. Snubblande fötter. Dans i otakt. Speglar som avslöjar.
Det här är något annat. Det här är en kärlekshyllning till dig själv. Det här är en gåva till din kropp. Det är inte dans, det är rörelse. Om du som jag tror att rörelsen, den kärleksfulla, släpper spänningar, låsningar och i vissa fall smärtor. Om du tror att kroppen kan hela dessa själv i mångt och mycket om den får möjlighet att göra det, utan tankens inblandning, bara i från att öppna ett flöde. Rörelsen kanske vill skaka, svaja, hoppa, snurra, rulla, sväva… energin vet själv hur den gör sig fri och expanderar, bara vi låter den få komma fram. Vi öppnar hjärtat, vi öppnar dörren och vi säger välkommen ut.
Och sanningen är den att du behöver inte mig och mina kommande Souldance-klasser, du kan börja precis just nu. Dra igång din Spotify-lista eller Ipod och släpp dig själv fri!