Artiklar med etiketten ‘trygghet’
Det handlade aldrig om mat
Det handlade aldrig om mat, eller socker, eller kolhydrater. Det handlade inte om vad jag stoppade i mig – utan varför. Mitt begär tycktes handla om gosaker, men när jag började lyssna på kroppen så lärde jag mig vad den egentligen törstade och hade begär efter.
Min kropp kände sig svulten efter mening, mål och framgång. Den längtade så otroligt efter driv och engagemang. Den var otillfredställd på flera plan men den mest påträngde känslan var avsaknaden av driv. Hemmalivet med barnen och att tassa runt i yogasalen är de mest vackra delarna i mitt liv – men de tillfredsställer inte mig till fullo. Jag har också ett behov av något mer. Mer fart. Mer riktning. Mer karriär. Av den enkla anledningen att jag älskar den delen i mig – my business woman – och hon var svältfödd sedan år tillbaka.
Det handlar sällan om mat. Kroppen uttrycker ett behov och det kan vara behov av återhämtning, sömn, skratt, intimitet, trygghet, skydd … eller som för mig ett behov av driv. Vad längtar din kropp efter? Vad är hennes begär och behov? Och hur kan du ge henne det hon längtar efter?
Kropps-självförtroende
Att ha förtroende för någon är att vara trygg med denne, jag känner tillit och trygghet till personen. Jag vet att den vill mig väl, vissa gånger stödjer mig och andra gånger speglar mig i sådant jag inte kan se själv. Jag litar på dess åsikter och är förtrolig med hur jag lyssnar och talar till hen.
Jag tänker att självförtroende är detsamma, men nu har jag utvecklat ett förtroenden till mig själv. Jag är trygg med min egen person, har respekt och tillit till mig själv. Är förtrolig med mitt sällskap. Och oavsett vad som händer så kan jag alltid vända hem till mig själv och finna trygghet.
Och så nästa nivå … hem i mig själv är just att vara närvarande i min kropp. Att jag har ett förhållande till min kropp som är byggd på förtroende. Jag litar på dess omdöme och respekterar hur den mår. Jag känner mig tillförlitlig med att den vill mig väl. Jag lyssnar och rådger med den inför viktiga beslut i livet. Men även lyssnar och känner in under vardagen, vad den vill äta, när den vill sova och röra på sig.
När jag har ett gott förtroende till mitt eget själv och min kropp, då inser jag att allt jag behöver finns inom mig och min närmsta vän, rådgivare och guru är inom mig. Jag är trygg och vägledd.
Bless your beauty
Bless your beauty
Mitt Instagramkonto nischar sig med inlägg som ser det vackra i livet, ser det vackra i mig själv och ser det vackra i dig.
För mig är livet en gåva att njuta av, och vi är själar som valt att uppleva ett mänskligt liv genom våra kroppar. Kroppen är själens boning detta jordeliv och att hylla den egna kroppen är detsamma som att hylla livet och hylla det gudomliga.
Jag har föraktat, fördömt och förtalat min kropp genom årtionden. Jag trodde kärleken till min egen kropp skulle komma genom att tämja den med strikta regler. Jag trodde skönheten i min kropp skulle speglas när jag nått mina yttre målsättningar. Jag trodde vägen till min glädje och frid fann att finna utanför mig själv.
Min visdom har fört mig hem igen, i min egen boning finns alla svar och min trygghet. Och när jag är centrerad i min egen kropp så ser jag min egen skönhet – och än härligare, jag känner den.
Med mitt Instagramkonto vill påminna dig om att du är vacker, att kroppen är god och att du kan skapa det liv du önskar.
Bless your beauty. Bless your body. Bless your life.
You are divine.
Det är tryggt …
Med resan att älska och acceptera min kropp har jag lärt mig att om kroppen bär övervikt så är det av en anledning, ofta en väldigt god sådan. Och att det inte är kalorier, kolhydrater eller crossfitpass som det handlar om. Behöver kroppen ett skydd i form av övervikt så behåller den ett skydd i form av övervikt. Punkt.
Och jag har alltid, alltid fått svaret när jag frågat kroppen om varför den behåller det mjuka hullet – att den är rädd. Min kropp är på cellnivå rädd och skygg. Den minns något skrämmande från förr och för att beskydda mig från liknande upplevelser bäddar den in mig i skydd av övervikt.
Det är först nu jag tagit till mig det på riktigt och accepterat det fullt ut. Och inte bara accepterar, jag är faktiskt tacksam till min kropp som skyddar mig. Den är som en överbeskyddande mor som klär mig alldeles för varmt om vintern. Den vill mig bara väl.
Så min kropp vill inte att jag späker mig, tvingar in mig i kontrollerande dieter och den vill verkligen inte att jag tränar tuffa träningspass. Ett hårt träningspass skulle däremot förvärra den stressen den redan bär.
Min kropp säger mig att den behöver känna sig förstådd, trygg och omhändertagen. Den vill ha mjukhet och värme. Den vill ha kärlek och mycket trygghet.
Så jag uttrycker nya affirmationer …
Det är tryggt för mig att vara jag.
Det är tryggt för mig att leva mitt liv.
Jag är älskad.
Kontrollbehov
Kontrollbehov, vad är det egentligen för behov vi uttrycker när vi söker kontroll. Söker kontrollera oss själva, maten vi äter, andra människor, ordning på jobbet … kan det vara så att kontrollbehov egentligen är vårt sätt att söka skapa trygghet och att det då egentligen är trygghet (inte kontroll) som är behovet.
När jag ser till mig själv och mitt liv och de gånger jag faller in i kontroll (vilket är ett av kännetecknen för medberoende för övrigt) är jag ofta i ett skede av otrygghet, kanske känner mig otrygg med en viss persons beteende, otrygg i jobbet, med ekonomin, framtiden, otrygg med mina egna känslor. Och kanske där ser den enda lösningen till min otrygghet är att skapa kontroll.
Tänker att det blir en falsk trygghet när jag söker skapa trygghet i (alltså genom att kontrollera) ekonomin, jobbet, dieten, träningen, relationen … mig själv.
När jag är på en bra plats i mig själv vilar min trygghet i min tro att någonting större råder, som har en gudomlig plan med mig och mitt liv, och som vill mig väl. Och när jag stillar mig, saktar ner och tystnar kan jag känna den närvaron, av min själ/gud/universum – och där känns det tryggt på riktigt. Det är en trygghet som inte är flyktig utan stannar kvar med mig genom livet, hela livet och även in i nästa fas.
Detta inlägg skrivs med inspiration från en vän och tankar som kom upp i ett samtal vi hade.
Vi är större
Sommaren skänker mig mycket tid med barnen och njutning av Sveriges natur. Men också mitt i all denna sommar så börjar det glöda inom mig, yogan, skrivandet, delandet, helandet … det är så mycket jag. Och jag vill gärna dra mig undan på någon klippa eller bänk, stilla mig, lyssna och framför allt känna – känna själen i mig.
Börjar tro och kanske förstå att allt handlar om denna känsla, av själen. För mig är den viktigare än allt annat. Jag finner ro, trygghet, hopp där – i mötet med min själ. Och när jag så tar ledigt för att leva sommarlovsliv med barnen så kommer jag ibland på mig med att jag fortfarande springer på alldeles för fort mellan glasskö och badstrand att jag tappar kontakten, med mig själv, mitt innersta, min själ.
Och när jag springer mig ur kurs så faller det mesta, jag förlorar tillit, blir rädd, liten, retlig. Presidenter, politiker och IS skrämmer mig. Jag känner hopplöshet, oro och mörker.
Men det är inte världen som får mig ur kurs, det är jag själv. Och världen behöver inte fler människor som förlorar tillit och agerar på rädsla. Världen behöver människor förankrade i kärlek.
Jag kan välja om jag tänker låta mina tankar skena och skrämma mig eller så kan jag välja att göra det som får mig förankrad, trygg och hoppfull. Det spelar ingen roll hur kaotisk världen eller situationen än är, jag kan göra skillnad för mig och andra genom att vara förankrad i något större. Jag har tack och lov min tro, på detta större – gudomliga. Och när jag är i kontakt med mig själv känner jag det. Och när jag känner det så kan jag sprida det till andra, det sker liksom automatiskt och behöver knappt handlingar och ord – det känns. Känslan av att vi är en del i något större, som är evigt och fyllt av kärlek – vi är större än denna värld. Vi är världen, kosmos och evigheten på en och samma gång. Inget kan någonsin förändra det.
Ilska och aggression
Jag har blivit ombedd att göra en avslappningsvideo som hjälper mot aggression och ilska. Det här klippet innehåller mudra (handposition) och affirmation för att återställa lugn och trygghet.
Väljer otrygghet
Ser ett mönster jag gärna faller in i, mitt samesame mönster. Jag blir så otroligt bekväm med rutiner och hållbarhet, när allt är som det ska, var sak på sin plats liksom. Den känslan ger mig trygghet. Med risk för att jag dåsar till och blir invaggad i mitt eget lilla bo. Inget fel i det förstås, givetvis inte, det har så mycket gott med sig, det är väl därför jag trivs så bra där.
Men jag glömmer gärna bort att jag också trivs ofantligt bra i den andra änden, den med fart, äventyr och fläkt. Den som är oförutsägbar och infallsrik – den älskar jag också.
Anthony Robbins har låtit oss förstå att vi har fyra mänskliga behov (human needs) varav ett är trygghet och ett annat är otrygghet. Jag har varit väldigt bra på att ge näring åt mitt trygghetsbehov, lite väl mycket vatten och solljus har det fått. Så pass att jag inte tagit mig tid eller ork att stimulera det otrygga behovet i mig.
Men allt är ju omhändertaget som jag brukar säga, så när Gud (Livet, Universum) såg att jag var i obalans så hjälpte det snabbt till att balansera mig lite. Ge mig en dos av otrygghet så pass att jag nästan baxnar… säkert alldeles väl genomtänkt för att väcka upp mig ur min trygga dvala och hajja till – att nu är Livet, här och nu, gå ut människa och upplev det! Ta för Dig. Gör det oväntade. Be om det oväntade. Välkomna förändring och äventyr. Låt marken falla under dig så att Du får sätta ner fötterna vid någonting nytt.
Sätt rädslan i halsen och hoppa… på tåget mot det nya. Hur som helst så vilar du i allafall i den trygga vetskapen om att endast gott kommer att ges till Dig. Livet är gott, men ibland lite väl tråkigt och tryggt.
Trygghet
Konstnär: Maria Norell
Rotat träd
Det är något med min förankring som har fördjupats den senaste tiden. Jag tror det det hände under Sunyoga-kursen att jag rotade mig själv på ett djupare och tryggare plan. Det känns så fantastiskt att få vara i den här trygga känslan hela tiden, visst märker jag av oro ibland och även känslorna svallar emellanåt men ändå känner jag mig rotad. Som ett träd med starka rötter, som vet var den står, som är trygg i vem den är även när stormarna får lövverket att vaja. För när vinden viner så är det lugnt och blickstilla i rötterna, i djupet av mitt inre.
