Artiklar med etiketten ‘USA’
The Zone Event
The Zone Event
Jag älskar sociala medier och youtube, det är där jag finner min mesta inspiration förutom i böcker, så via dessa kanaler fann jag och började följa Business Coachen Shanda Sumpter. Hon har mycket av det jag inspireras av, hon är smart, snabb, andlig, vänlig och ber ändå inte om ursäkt vare sig för sin badass-smarthet eller att hon tjänar mycket pengar. Hon är stencool!
Coaching Event
Så när jag såg att hon skulle ha ett coaching event i Phoenix Arizona så bestämde jag mig för att åka dit. Det visade sig vara ett klokt beslut, jag åkte dit med intentioner som att vilja kliva in 100 % i min ledarroll, know my stand, veta min nisch, inspiration och idéer till att tjäna mycket pengar samt paketering av mina tjänster, och jag fick allt vad jag önskade och mer därtill. Eventet bjöd på föreläsningar med inriktning som sälj, skriva böcker, göra webinar osv.
Phoenix
Phoenix och Arizona blev jag helt förtjust i, inte bara den 38 gradiga värmen utan även allt som är stort gillar jag, superbreda gator, superstora bilar, superhög hotellsäng, superstor kaffemugg, superhöga kaktusar. Jag gillar att amerikanerna är stolta och flådiga. Jag inspireras att tänka större och utanför boxen.
Utanför boxen
Jag älskar engelskan också, den amerikanska engelskan, och har så alltid gjort. Så för några veckor sedan frågade jag om någon visste någon engelska lärare som jag kunde anlita för att träna mig tala bättre engelska. Jag förstår jättebra engelska och läser de flesta böckerna på engelska men när jag ska prata blir jag blyg, orden försvinner och jag tycker jag får så pinsamt uttal. Jag skäms.
Men under veckan i Phoenix började jag tänka om, tänka större, tänka utanför boxen. Så jag gjorde ett nytt inlägg på Facebook och bad om tips på en amerikansk coach istället, tänkte att om jag vill lära mig tala flytande engelska så är det lika bra jag börjar någon gång, antigen med att ta egna klienter i USA eller skaffar mig en egen coach där.
Så nu har jag bokat mig en coach över en längre tid. Jag fick tips om hon genom en bekant och han är inte bara coach, bosatt i New York City utan även fotograf med en studio i SoHo och har en passion liknande min – att läka skam.
NY
Nu så bär det iväg, idag flyger jag till USA, först till delstaten NY och Penfield där jag ska gå min Trauma Yogautbildning och sedan avslutar jag min resa i New York City. Igår morse vid 04.00 vaknade jag med resfeber, men nu har det stillat sig till ett härligt pirr i magen – igår var det mer virr.
Jag har Yogan att tacka för så mycket i mitt liv. Den skänker mig resor i det yttre (tänker på Indien, Bali, inom Sverige och nu USA) och det inre, den inre är ju den resan jag hela tiden söker och som i mitt sökande skänker mig så mycket mer att vara tacksam över. Känner mig otroligt lyckligt lottad som får arbeta med yogan och ta emot alla dessa livets frukter.
Och trots att jag haft mitt stora kontrollbehov och haft lätt för att planera och strukturera mitt liv så har jag aldrig bett om detta. Yogan kom till mig. Det är en gåva i mitt liv som jag inte medvetet sökte. Det är just det som är det stora i livet för mig, att det Gudomliga har en plan för oss, mycket större än vi själva kan föreställa oss och tro. Och den planen manifesteras för mig nu, just genom att jag tränar mig varje dag att kapitulera och lägga min vilja och mina handlingar till Livet själv (Gud).
Jag är gärna en medskapare, jag vill attrahera och skapa men för min egen del så vet jag att det är bäst om det Gudomliga får ta ut riktningen och jag går stegen. Alla dagar vågar jag inte gå dit det Gudomliga vill, men många dagar gör jag det … idag är en sådan dag då jag säger Ja och Tack och beger mig iväg. Utan att veta vad den högre planen har i beredskap åt mig och vad syftet egentligen är. Idag följer jag den inre kallelsen Yogan lärt mig lyssna till.
Rädsla – Tillit
Jag får inte riktigt ihop detta med motsatserna och ytterligheterna rädsla och tillit i mig själv. För jag upplever och känner att jag är en människa med stor tillit. Tillit till Gud (Livet, Källan, den högre makten … vad man nu vill kalla – livskaparen).
För mig uttrycker sig tilliten så att jag vet att jag är buren. Jag vet innerst inne att allt är som det ska. Livet (Gud) bär mig. Det finns en högre kraft som såg till att jag kom hit och jag vet att den kraften vägleder och följer mig genom livet – och vidare. Att allt är omhändertaget.
Så nu när jag ska flyga, resa ensam till USA och lämna mina käraste hemma, så är det tilliten jag vilar i. Att allt som sker sker för det högsta bästa. Att allt som sker ingår i en högre kärleksfull plan. Jag må vara pytteliten i detta galaxuniversum men ”någon” har bjudit in mig hit och denna någon vakar över mig nu och i eftervärlden. Denna någon vakar över oss alla. Och eftersom jag vet det, innerst inne, så kan jag vila i känslan av att denna någon även ombesörjer mina barns liv.
Men trots att min tillit är så stor, stark och vilsam så slinker jag lätt över till andra ytterligheten – rädsla. Och när rädslan knyter sig i magen så faller jag lätt omkull.
Imorse gick jag min morgonpromenad och hamnade i mood, kände tacksamhet och glädje till mina steg, till kroppen och till livet. Märkte att jag gick och log. Men så gick jag förbi en gård där två hundar sprang fram emot staketet och skällde förargat på mig. Och vips så knöt sig magen, jag kände mig svettig och livrädd. Tänkte på Ceasar, hundcoachens ord, var lugn och bestämd, men jag förmådde inte frammana någon annan känsla än rädsla trots att jag visste att hundarna var bakom det skydd-ande staketet.
Och där tycks jag kana, mellan tillit och rädsla. Jag är en människa med gåvan att ha utvecklat en stor tillit men likväl så ser jag hur mycket rädsla jag bär. Kanske har jag rädslan att tacka för just tilliten, för utan rädslan så kanske inte tilliten växt sig så stor.
Ensamresenär
Mina resvägar blev inte alls som jag tänkt mig, från att varit flitig resenär på flygen till sol och all inclusive så är det nu bara lite drygt en vecka kvar innan jag åker på min 4:e resa all by myself. Det började med Bali (fast där väntade ju iof tryggheten i min yogagrupp), sedan mitt äventyr med Sunyogi Umasankar i Västbengalen i nordöstra Indien och så två resor till Oneness University i Indien. Och nu är jag på väg till USA, Penfield och New York.
Det finns lite logik i mina resplaner, jag följer ett tecken, en kallelse … och vips så är jag på väg. Precis så även nu. Trauma Yogakursen kallar. Vet knappt något om kursen, eller kursledarna, vet bara att jag ska dit.
Och det här med att bli äldre får liksom fart i mig. Jag förstår mer nu, än när jag var tjugo att livet går fort och är kort – det gäller att ta vara på tillfällena, spänna fast säkerhetsbältet och åka med – säga JA till Livet.
Privat session
Efter ett underbar privat session med vår vedantalärare Radha från USA gick jag en promenad och försökte ta in allt. Mina frågor var besvarade och jag behövde tid att låta allt komma samman. Vi har alla möjlighet att träffa henne privat och ställa personliga frågor. Mina frågor var stora för mig. Hur är förklaras det mediala inom vedantan och finns det andra dimensioner? Frågor som för mig är självklara och sanna, lika självklara och sanna som yogan och vedantan. Jag var mer rädd för hennes svar. Tänk om jag måste välja. Tänk om det ena skär sig med det andra. För mig känns det omöjligt att välja. Det är som att välja mellan mamma och pappa eller vem jag älskar mest av Maya eller Oscar. Det går bara inte!
Jag kunde andas ut. Hon hade förklaringar till alla mina frågor, förklaringar med andra ord och benämningar än jag är van vid, men som stämde med min självupplevda sanning. Jag är verkligen hemma i Yogan!