Artiklar med etiketten ‘Vortex’
Inre frid
Det känns helt magiskt i min kropp och jag tror välbefinnandet kommer utav att jag gav upp kampen med kroppen. Stressen jag så länge utsatt den för med negativa tankar om att den inte är perfekt och inte bra nog. De missnöjestankarna har jag slutat ägna mig åt och istället tonat i mina feelings på belåtenhet.
Den magiska känsla jag nu upplever är som den man känner under, eller iallafall efter ett yogapass, känslan av frid och harmoni. Du vet känslan … när ett leende smyger sig fram. Man känner sig så chill, mysig och fantastisk – som ett med alltet. Den känslan känner jag nu. Den känslan kan jag tona in på nu, helt utan yoga och meditation. Mitt i surret av en stor familj, så kan jag komma i feeling. Frid.
Och jag märker hur omgivningen (surret i en stor familj) påverkas av min frid. Och jag förstår att jag är i zenmood, in the vortex, in the zone, blissmood – och utifrån denna energi skapar jag min verklighet, för här är jag sannerligen i kontakt med universum.
Och jag tackar kroppen, för den är nyckeln in i välbefinnandet. Utan kroppen kan jag inte registrera känslan av frid och välbefinnANDE. Den är min kompass på när jag är ur kurs och in the zone. Så tacksam för att jag släppt min kamp till kroppen och insett att den är gåva.
Livsflow
Vet inte vad som hände, jag bara drogs in i min YogaVortex och vips så var det 17 anmälda och 2 st satta på reservplats inför höstens yoga och det inom loppet av timmar!
Hur kan det bli bättre än så här? Är frågan jag lärt mig att ställa inom Access Consciousness och ärligt talat är jag lite rädd för den frågan märker jag nu. För tänk om livet faktiskt kan vara så ansträningslöst och lätt som jag alltid intalar mig att det är. Tänk om jag en vardagskväll som igår verkligen kommer till djup insikt att det är precis så det är, lätt och ansträningslöst.
Jag måste landa lite i det känner jag. Jag är inte heeeeelt där än men fasiken nu ska jag öppna upp än mer för att ta emot. Ta emot allt det fina livet vill skänka mig!
Tack, alla ni yoginisar som kommer fylla yogarummet med era ljuva själar. Hösten kommer bli fantastiskt fin, ni är en magisk grupp. Och tack för att ni berörde mig så starkt och drog in mig i min YogaVortex.
Massa Kärlek & Solsken
Fia
Soulwalk
Tänk att det ska behövas så lite som några hundra meter in på min promenadslinga innan jag faller in i min egen Vortex och börjar se klarhet i mitt inre. Pusselbitar lägger sig, vissa försvinner längs stegen, frågor får svar… allt klarnar.
Tänk att det ska behövas så lite som några sekunder för att jag ska glömma bort hur gott jag mår av min Soulwalk och jag faller ur min egen Vortex och kilar fast i mitt grumliga inre.
Promenader, meditation, yoga, souldance är stunder då jag finner kontakt. Då jag kanaliserar (det engelska ordet ’channel’ känns mer rätt för mig) in mig på mitt inre dvs alltet. Helheten. Gud. Universum. Det är då jag kommer i samklang med vibrationerna som får mig att må så himla bra. Det är då jag vibrerar och när energi vibrerar så är den i rörelse och all stagnation släpper och bekymmer ruskas av och glorian putsas fram. Ljuset värmer i det inre.
Jag tackar dagens själagång (den första på länge) för gudomliga insikter. Jag ser vägen. Den är lätt och den är rak. Hindren är bortblåsta, kvar är bara vibrationer och toner från min själasång.
Souldance
Jag är verkligen inne i en Vortex av dans just nu. Jag har förstått av spådomar och andra budskap sedan tidigare att dansen vill in i mitt liv. Men eftersom jag har tinnitus och lämnat Aerobics, Step Up och kära Afro Power Dance bakom mig så har jag inte trott att det varit sant. Jag har sett det som ett avslutat kapitel. Men det är nog mer så att det här kapitlet jag är på väg in i nu det är alldeles nytt och det har precis börjat.
Jag läser om Gabrielle Roth och De fem rytmerna, jag läser om Rituell dans, Soldans, Heliga danser… jag söker på utbildningar och känner in. Men det som verkar vilja fram i mig är inte dessa danser, det är en egen dans som kommer inifrån och ut, eller kanske uppefrån och ner. Vad vet jag. Dansutbildningen är för mig spirituell (och privat) och den kommer genom det meditativa tillståndet.
Jag tror faktiskt inte att jag ska gå någon dansutbildning, iallafall inte nu. Jag ska förmedla min Souldance ändå. För vem kan utbilda mig i något som är självupplevt och kanaliserat. Det här är något annat. Ja, det är rörelse till musik, det är frigörande, lätt och djupt. Det är kanske trans för många och en del andra lugnt och stilla. Det är säkert som så många andra dansklasser, men för mig är det egentligen inte dans, det är en energi. Vi är energi. Det här är en rörelse för att frigöra oss själva, släppa spänningar och öppna upp dörren till vår själ. Släppa oss själva fria – Soulrelease!
♥ ♥ ♥
Och jag tror faktiskt det är många med mig som känt sig klumpiga på dansgolvet eller i danssalen om man väl vågat sig dit. Det är just därför jag vill förmedla Souldance, för jag vet hur skrämmande det kan vara när musiken drar igång och alla ställer upp, gör sig redo och börjar sin koreografi. Snubblande fötter. Dans i otakt. Speglar som avslöjar.
Det här är något annat. Det här är en kärlekshyllning till dig själv. Det här är en gåva till din kropp. Det är inte dans, det är rörelse. Om du som jag tror att rörelsen, den kärleksfulla, släpper spänningar, låsningar och i vissa fall smärtor. Om du tror att kroppen kan hela dessa själv i mångt och mycket om den får möjlighet att göra det, utan tankens inblandning, bara i från att öppna ett flöde. Rörelsen kanske vill skaka, svaja, hoppa, snurra, rulla, sväva… energin vet själv hur den gör sig fri och expanderar, bara vi låter den få komma fram. Vi öppnar hjärtat, vi öppnar dörren och vi säger välkommen ut.
Och sanningen är den att du behöver inte mig och mina kommande Souldance-klasser, du kan börja precis just nu. Dra igång din Spotify-lista eller Ipod och släpp dig själv fri!
The Vortex
Vissa stunder i livet känner jag att allt flödar, att allt är lätt, att allt kommer till mig. Sådana stunder lever jag i vad jag kallar flödet, då lever jag utan motstånd och med en positiv nyfiken syn på vad livet vill ge mig. Jag förväntar mig bara det bästa och tackar för allt jag får, om det så är en enkrona jag finner på gatan.
Här är ett filmklipp med Esther & Jerry Hicks som visar oss hur vi tar oss tillbaka till flödet, eller The Vortex (virveln) som de kallar det, när vi hamnat utanför och vill dit igen.