Artiklar med etiketten ‘Yogasalen’
Work I Love
Har laddat ner en intervju med Tama J. Kieves i min Ipod och promenerade idag till yogastudion med henne som sällskap. Det handlade om ’Create the work you love’ och jag blev så inspirerad … och fängslad, höjde volymen när jag drog fram dammsugaren för att städa yogasalen, kunde inte sluta förrens intervjun var över och då blev jag lite besviken, ville höra mer av den fantastiska kvinnan.
Allt inspirerade mig men det jag kommer ihåg vara att stilla sig för att komma i kontakt med sitt sanna jag och det som hjärtat vill göra. Våga gå sin väg. Gå i tillit till att hjärtat, kroppen och universum vill det allra bästa för mig. Att göra det vi är ämnade för att göra. Ta till vara de gåvor vi har givits. Och inte tänka så mycket på hur det ska tas emot utan mer fokusera på det som vill ut, det som längtar efter att bli frisläppt. När vi gör det vi vill göra så fylls vi av energi och livskraft.
Och ett viktigt råd som jag tog till mig var vi inte kan se vägen eller planera den. Vi behöver bara leva i stunden och följa det som ger lust och näring just nu, i full tillit till att dörrar kommer att öppnas och vägen kommer att visas. Om vi stakar ut vägen i förväg så är den planerad och strukturerad utifrån gamla synsätt och erfarenheter och om vi istället följer flödet i stunden och litar till det som hjärtat vägleder oss emot, så kommer vi i kontakt med kreativiteten och Livet visar oss vägen och Livet kommer då skänka mirakulösa händelser långt utöver det vi tidigare kunnat förutspå.
The aliveness in you is the next iteration of what is needed in the world.
Living your dreams isn’t about fitting in to the known world. It’s about fitting in to your skin. Once you start accepting who you are and what you want to give, you can’t help but shine. Shine– and the world will fall over its feet to make a place for you. Nothing is holding you back. There is a path within you, a sacred cord, a blueprint, a code. This isn’t wishful thinking. This isn’t a parlor game. This is what you came here for. The steps emerge when you stop needing to see them in order to accept what you know.
Tama J. Kieves
Disco i yogarummet
Yogasalen passar förträffligt till minidisco för 20-talet åttaåringar (och sexåriga Maya och ettåringen Izabelle, som förövrigt är drottning på dansgolvet) märker vi när vi firar Oscar under gårdagskvällen. Vi leker lekar som dansstopp, limbo och lite bollkastning. Kvällen flyter bra och barnen verkar glada, min mamma säger alltid att glada är barn är aktiva och högljudda, så det verkade väldigt glada. Det blir bara gråt två gånger, en gång gråter Oscar och en annan gång hans bästa vän. De gråter för att de åkte ur dansstopp, det är inte värre än så.
Vi är trötta och nöjda hela familjen när vi släcker ner och vänder hemåt. Städningen den tar jag imorgon…
* * *
Inlägg från förmiddagens facebook-status;
09.10 sveper jag lugnt in i Yogasalen för att under några timmar lyssna på ljuvmusik och göra en storstädning efter gårdagens minidisco…
09.29 snubblar jag ut och inne ligger 20 yogisar nerbäddade under filtarna och ska inleda dagens pass…
…tiden där emellan har jag skrikit (i mitt inre över att heeeeelt ha missat att jag lånat ut lokalen till en yogaworkshop, jag visste iofs att de skulle vara där idag men i mitt luddiga sinne så mindes jag att det var först på eftermiddagen) och rusat fram med sopmoppen och försökt få med alla chipssmulor och gnott med skurmoppen i hopp om att alla dricka-kletiga små fotavtryck ska släppa, mumlat oavbrutet massa ursäkter till instruktören och sänkt mitt huvud i skam mer och mer mot golvet ju fler yogisar som tassat in och på min vänstra axel sitter en dryg jeppe och klagar på mig och någon annanstans sjunger en annan att det var dags att släppa den fina rena fasaden och våga visa lite smuts i hörnen!
* * *
Hemma igen. Glider matt ner i fåtöljen med en kopp lugnande kaffe och småler åt att jag i min hast glömde rycka ner ballongerna i taket 😉