Om att hjälpa till
Det är med sorg i hjärtat jag skriver det här…
I tisdags träffade jag en en granne till mig, hon är inflyttad med sin familj från Italien sedan i höstas. Hennes historia är trasig och sorglig, den är ett kapitel för sig. Jag kan bara nämna att de bor på nåder i ett enkelt äldre hus utan varmvatten, jobben de lovats har uteblivit och alltså lönerna likaså. De en familj om fyra och barnen är 11 och 5 år.
Hon pratar hela tiden om jobb. Hon vill inget hellre än att jobba. Hennes man vill jobba De vill göra rätt för sig. De vill visa barnen att arbeta är lika med lyckan. Det är hennes ord.
Eftersom jag inte har något jobb att erbjuda henne så frågar jag om det är något annat jag kan hjälpa till med. Jag vet en Facebooksida (Hjälp till hemlösa & personer i ekonomisk kris i Falun/Borlänge) där jag kan söka om hjälp. Jag har också otroligt många vänner på Facebook så jag kan även söka hjälp bland dem, vad behöver ni frågar jag henne? Behöver ni mat, pengar till mat? Kläder? Var har barnen för storlek?
Jag lägger ut mina inlägg på Facebooksidan och i min egen logg. Hjälpen börjar droppa in. Droppa sakteliga. Jag lyckats till slut samla strax över 1000 kronor till mat. En kvinna som kommer med flera kassar med barnkläder lämnar även 100 kr var till barnen. Hjälpen kommer och den är god.
Men det som gör mig så sorgen är att jag möter också förakt. Jag möter fientlighet. Jag möter rasism. Jag möter ifrågasättande. Jag möter människor som vänder bort blicken och tittar åt andra hållet. Jag möter de ”goda människornas” tystnad eller tassel bakom ryggen. Och det skrämmer mig. Skrämmer mig något så ofantligt.
Det är inte rätt. Det är fel. Jag säger inte att alla ska hjälpa till och bidra i min lilla enkla insamling men jag hade inte förväntat mig att den skulle råda på motstånd. Jag ville inte ha hejarop, jag önskade att några av oss skulle samlas och göra skillnad, jag blev helt chockad då jag mötte förakt.
Jag önskar ni hade sett pojkens blick när han kom till oss för att åka med till fotbollsträning och jag lyfte fram fotbollsskorna som skänkts. Ni skulle sett hans blick… mina ögon tåras nu när jag skriver det. Det var lycka i de ögonen. Och när han kom tillbaka efter träningen ville han knyta av sig dem igen, i tron att han bara fått låna dem.
Idag skjutsade jag mamman till Willys och vi gick sakta (en och en halv timme) fram mellan hyllorna, hon valde varsamt. It is to expensive Sofia, var hennes mantra genom butiken. Hon valde de billigaste krossade tomaterna, den billigaste pastan, den billigaste tvålen, mjölken, äggen, mjölet, sockret, saltet, buljongen… det vara bara när hon gick fram bland flingorna och lyfte ner paketet med chokladflingor hon inte såg på priset, hon log och sa: My children likes this! Lika så när hon tog vanilj yoghurten. Att hon ens fick med sig en köttbit tror jag beror på att hon ville tillgodose mig, jag insisterade kanske lite väl mycket då jag tyckte att kampanjpriset på fläskfilé var bra. Annars undvek hon både bröd och kött då det var för dyrt.
Hon berättade i bilen om hur glad flickan blivit av schampot som skänkts dagen innan, hon hade varit så glad då hon tvättat håret.
I mitt hjärta så vill jag fortsätta hjälpa människor i behov, då jag känner att jag har möjlighet med antigen tid eller ekonomi. Det ger mig glädje, mening och jag somnar godare om natten. Jag önskar inget hellre just nu än att få ge utav hela mitt hjärta. Jag vill vara en människa som tror på det goda i andra och i mig själv. Tillsammans gör vi skillnad. Det enda jag ber om är att vi som vill göra skillnad ska få göra det i fred, på vårt sätt och i vår takt.
Tack alla ni som bidragit i stort och smått, varenda liten krona och plagg har kommit till glädje – det vill jag lova!
Skrev fel på ett ställe. Ordet och ge ska bort i meningen . Väldigt jobbigt att möta och ge den kraften.
❤️ Jenny
Hej
Jag har helt missat detta. De människor som ger motstånd i detta kan vara full av rädslor och fördomar. Väldigt jobbigt att möta och ge den kraften , ingen bra energi att sprida sig i forma rasism i liknande. Tänk om alla vågade ta emot kärlek och ödmjukhet från andra även de med motstånd och rädslor. Kanske är de rädda för att möta våld och själva bli dömda och bedömda. Tror det bottnar i okunskap och rädsla för mötet. Vi är väldigt snabba på att döma både oss själva och andra. Hoppas och tror att fler törs och vill sprida sitt ljus vidare.
Tack snälla!
Det som önskas nu är pojkkläder stl 152 och en cykel till honom, han är 11 år.
Ljus & värme
Sofia
Kärlek och styrka till dig! Du är en fantastisk människa!
Hör av dig om du vill ha ytterligare lite hjälp till familjen.
Sara
Vad fint att ni vill hjälpa till, tack! Jag skrev ett inlägg igår på min FB-logg om vad som önskas hjälp med. Läs gärna det. Alt maila mig så skriver jag till dig: mail@sofianorgren.se
Med värme
Sofia
Hej Sofia ! Vi vill gärna hjälpa dig att hjälpa…. skriv till mig och tala om vad vi kan göra. Mvh Jenny
Pingback: Livfullt hus « Inspire Sofia Norgren
Tack vackra Maritha
Vad din kommentar värmer! Och vad fint att du förmedlat pengar till pojkens Streetdance, Du inspirerar. Jag ska söka hos Lions, pojken vill spela fotboll det vet jag och han älskar basket 🙂 Ska också fråga vad flickan är intresserad av. Tack för tipset!
Jag vet att socialstjänsten är insatt i deras ”problematik” och jobbar på ”det”. Jag fortsätter att hjälpa här på det vis jag kan.
Kram Fia
Ring Socialtjänsten och samtala med dem om familjen och se om de inte kan få försörjningsstöd. De har ansvar för alla kommunens invånare och brukar kunna ge bidrag till mat och kläder. De bokar och betalar tolken om tolk behövs. Där får hon hjälp med att fylla i ansökan av personalen.
Ha det gott//Maritha
Hej Sofia!
Ser bara din fantastiska insats. Tänk vilket fint avtryck du har gett. Det andra är okunskap och vet att du ger ringar på vattnet med ditt fina arbete och varma hjärta <3 Behåll din energi och se bortom föraktet. Det finns människor som helt enkelt inte har "råd" att dela med sig av glädje. Släpp taget och fortsätt vara Fia. Du är perfekt som du är 🙂 Så glad att våra vägar har korsats:)
Det är ditt engagemang som är magiskt. Är så glad att läsa dina bloggar. Du inspirerar 🙂
Denna veckan lämnade jag in ansökan till Lions club i Ludvika om deltagaravgift på Streetdance till en kille på 9 år. Mamman får försörjningsstöd och har inte råd att betala. Socialen betalar inte heller. Pojken älskar att dansa och sjunga. Jag hittade Lions på internet och skrev på mejlen att jag gärna skjutsar och hämtar honom om de tar hand om termins avgiften. Jag fick svar i går att pengarna sätts in nästa vecka. Det gick fort från ansökan till beslut.
Ansök om fritidsaktiviteter till barnen från Lions i Borlänge. Det fyller hela familjen med glädje om barnen får delta i något som de tycker är roligt. Så orkar de med denna tragiska situation.
Stor varm kram
Maritha
<3 <3 <3 Tack Sofia för att du är den du är & gör det du gör! <3 Du hjälper många, bland annat mig , att ta mig ur " Comfort zon",våga hjälpa, våga tänka,känna och agera utifrån vår sanna natur. Vad det än gäller i livet! <3! <3 Tror att många VILL hjälpa, men inte alltid vågar! ,<3 Tack än en gång för att du är den du är , lever din livsuppgift & är ett levande bevis på att Oneness funkar HÄR OCH NU OCH KONKRET! <3 <3 <3 TACK! <3 <3 <3 Lots of love and Light your way! <3. Keep on wonderful Inspire Life! <3 Namaste
Tack Daniel
Jag ska ta med föräldrarna till Ria nästa vecka så att de får träffa dem och höra om deras verksamhet.
Tack!
Hej!
Vill bara säga att det är fantastiskt att människor vill hjälpa och att min sambo Jonas Nilsson jobbar som verksamhets ansvarig på RIA i Borlänge där utsatta människor får hjälp.
Denna plats gör så mycket för de svaga och det finns säker något dom kan göra för den familjen! Dom kan säkert bidra med mat och kläder?
Så hör av er dit! Och berätta om dilemmat.
Mvh Daniel
Jag upplevde tyvärr att det är ”vilka” man/jag hjälper som har betydelse för vissa.
Håller helt med, fler borde testa… ”the secret of living is giving”. Det är den som ger som får mest. Jag har redan lärt mig så mycket ifrån mötet med den här familjen som jag knappt känner. Jag är full av tacksamhet!
Förstår inte hur man kan tycka att det är konstigt att hjälpa andra människor i smått eller stort. Fler bör testa! Det ger inre lycka 🙂
Tack Rolf för ditt stöd och nog har du rätt.. det har kommit massor av meddelanden och kommenterar från människor som vill hjälpa till. Jag är så tacksam för allt det goda vi lyfter fram i varandra.
I mina böner ber jag för att de ska få jobb. Mamman önskar jobb inom restaurang, hon älskar matlagning. Och pappan jobbar gärna med kroppen, är en skicklig snickare. Men de gör vad som helst, bara de kan försörja sig och barnen.
Somnar ikväll fylld av all empati och kärlek som visar sig!
Jag blir beklämd och ledsen över det som händer när du gör en sån här insats Me n de flesta skulle nog ha gjort det du gör i alla fall, vill jag tro. Men det intressanta är ju hur helt vanliga svenska människor, hederliga medborgare kan visa sidor som man inte trodde fanns. Vi Svenskar ska inte tro att vi är bättre än några andra. Det som hänt i andra länder och sådant vi helst inte vill prata om kan hända här. Rädsla, okunnighet kan sänka människor till nivåer som är lika hög som rovdjurens. Bry dig inte om dom och passa på attt rensa i ”vänskapskretsen” nu när folk visar sitt rätta jag. Du kan i alla fall räkna med mitt fulla stöd och jag tror att du kommer att märka att de flesta har kvar kärlek, empati och vänskap i sina hjärtan. Vi hörs.