Evig glädje
Mitt liv är inte annorlunda än det var förut, för på ett plan är det lika. Jag har fortfarande kvar blandade känslor, ena stunden glad, nästa ledsen, går från förvirrad till klarhet, från kraft till kraftlös. Vemod byts mot beslutsamhet och ilska till godhet.. och tvärtom. Det är ett spektrum av känslor. De kommer och går. Hela tiden i ett konstant flöde, den ena känslan avbyter den andra. På så vis är det lika för mig än idag.
Men, mitt stora MEN är att nu kan jag (allt som oftast) vilsamt betrakta allt detta. Jag iakttar min känsla av sorg. Likaså med min ilska. Min glädje. Min rädsla. Min oro. Min energi. Min trygghet. Jag stannar och betraktar den ena känslan som avlöser den andra. Jag vet att de avlöser varandra. Jag vet att det sker per automatik. Jag vet att inget består. Allt är föränderligt. Och i synnerhet mina känslor.
Och däri ligger den största glädjen och lyckan – i att betrakta allt detta. Du kan fråga dig precis som jag, vem är det som betraktar detta? Om jag nu inte är mina känslor, kan ju omöjligtvis vara allt detta som sveper in och ut – så vem är jag då? Den som består brukar jag tänka. Den som består alla känslor, tillstånd, tankar, personligheter, den som består själva kroppen och livet själv – den är jag. Det eviga. Och den är Du med. Det är den insikten som skänker den största lyckan! Den insikten gör mig så himlans glad – glad att vara jag!
If you don´t move – everything will move around you.
Yogi Bhajan