Väljer otrygghet
Ser ett mönster jag gärna faller in i, mitt samesame mönster. Jag blir så otroligt bekväm med rutiner och hållbarhet, när allt är som det ska, var sak på sin plats liksom. Den känslan ger mig trygghet. Med risk för att jag dåsar till och blir invaggad i mitt eget lilla bo. Inget fel i det förstås, givetvis inte, det har så mycket gott med sig, det är väl därför jag trivs så bra där.
Men jag glömmer gärna bort att jag också trivs ofantligt bra i den andra änden, den med fart, äventyr och fläkt. Den som är oförutsägbar och infallsrik – den älskar jag också.
Anthony Robbins har låtit oss förstå att vi har fyra mänskliga behov (human needs) varav ett är trygghet och ett annat är otrygghet. Jag har varit väldigt bra på att ge näring åt mitt trygghetsbehov, lite väl mycket vatten och solljus har det fått. Så pass att jag inte tagit mig tid eller ork att stimulera det otrygga behovet i mig.
Men allt är ju omhändertaget som jag brukar säga, så när Gud (Livet, Universum) såg att jag var i obalans så hjälpte det snabbt till att balansera mig lite. Ge mig en dos av otrygghet så pass att jag nästan baxnar… säkert alldeles väl genomtänkt för att väcka upp mig ur min trygga dvala och hajja till – att nu är Livet, här och nu, gå ut människa och upplev det! Ta för Dig. Gör det oväntade. Be om det oväntade. Välkomna förändring och äventyr. Låt marken falla under dig så att Du får sätta ner fötterna vid någonting nytt.
Sätt rädslan i halsen och hoppa… på tåget mot det nya. Hur som helst så vilar du i allafall i den trygga vetskapen om att endast gott kommer att ges till Dig. Livet är gott, men ibland lite väl tråkigt och tryggt.