Aktiv deltagare
För att lyckas med vårt andliga uppdrag måste vi göra allt vi kan för att hjälpa varandra på vägen. Genom att hjälpa varandra hjälper vi oss själva.
Medmänskligheten främjas inte av att vi ägnar så mycket uppmärksamhet åt oss själva att vi glömmer alla andra. Det betyder emellertid inte att vi ska försumma oss själva, för då har vi till slut inget kvar att ge.
Din kropp har du inte fått av en slump. Du fick den av de andliga rådgivarna när du hade granskat alternativen i ödesringen och fattat ditt beslut. Den är alltså ingen tillfällighet. Du har fått den i gåva för att vara en aktiv deltagare i livet, inte en åskådare. Vi får aldrig glömma att vi accepterade livets heliga avtal och det innebär att vårt uppdrag här på jorden är av större betydelse än vi själva.
Den överjordiska auktoritet som skapar människans själ är mäktigare än vi kan förstå på vårt nuvarande utvecklingsstadium. Därför måste vi sträva efter självkännedom för att få kontakt med den gudomliga gnistan inom oss. Det enda som kan blockera självkännedomen är vi själva.
Även om du tvivlar på att den andliga vägen är relevant för dig ska du akta dig för att tro att den inte existerar. Varje människa är unik; det är en av de verkligt stora sanningar här i livet. Någonstans längs vägen kan en glimt av den sanningen visa sig för dig, medan en annan människa upptäcker den vid ett helt annat tillfälle.
I allt väsentligt är vi och våra själar ensamma med varandra, men om en människa känner sig ensam beror det på bristande självinsikt. För att lära känna sin själ måste man känna sig själv.
Att bli medveten om sitt innersta väsen är som att bli förälskad. En vacker dag inträffar något som väcker ditt slumrande inre. Till en början flirtar själen försiktigt med dig, lockar dig att pröva nya vägar som du ditintills bara sett på avstånd. Det undermedvetna ger medvetandet en nästan lekfull beröring – det är detta som först lockar oss att utforska vårt inre.
Ju mer vi längtar efter att förenas med vårt inre jag, desto mer oemotståndlig blir attraktionen. Att lära känna sin själ är som att lova sig själv evig trohet.
Självkännedomens stora fascination ligger i att vi genast känner igen den inre rösten när den talar till oss.
Själarnas öde -Michael Newton