Alkemisten
Fullkomligt slukade boken Alkemisten av Paulo Coelho, älskade berättelsen och den ljuva känslan den lämnade efter sig. För att inte tala om inspirationen jag återfick av att vara lyhörd till tecknen som Livet visar mig.. oss.. hela tiden. Livet blir ju så mycket mer spännande om man inte vet vad framtiden skall ge, utan istället är uppmärksam på ledtrådarna som ges i nuet. Älskar det sättet att leva även om jag glömmer bort det ibland. Levnadssättet som Louise L Hay anammade tidigt, min största förebild kan tilläggas, utan utstakad karriärväg eller tanke, helt följde livet, det vill säga besvarade sina telefonsamtal och mail, det som efterfrågades av henne det var det hon gav. Det blev sålunda hennes karriär att ge utav det som Livet önskade utav henne.
Och som jag skrivit om här på bloggen förut, what is the moment asking for?
Jag känner livspulsen i hjärtat, mitt hjärta klappar fortfarande som starkast för mitt skrivande. Så jag fortsätter att följa mitt hjärta, samtidigt som jag är uppmärksam på vad Livet vill av mig. Ber om att vara villig att se vart livet för mig och förväntar sig av mig och inte enbart hålla hårt i min egen karta. För är det något jag lärt mig genom livet och som min mamma ofta sa att; människan spår och Gud rår.
Nu ska jag logga ut, för i min bokhylla fann jag till min glädje några olästa Paulo Coelho böcker och nu har jag börjat läsa Valkyriorna…