Jag är väldigt duktig i perioder på att vara i intellektet. Tänka. Tänka. Tänka. Analysera. Grubbla. Planera. Strukturera. Förstå. Sätta mig in i osv.
Min hjärna går på högvarv.
Det jag lärde mig på Bara Vara är att vara i känslan. Stanna i känslan. Vara nyfiken på den och utforska den.
Och oj vad mycket känslor jag har att uppleva till fullo. Och en massa undanstoppade känslor som jag försökt begrava levande i kroppen. Dom lärde jag mig att skyffla upp. Inte ska dom ligga där inne och pusta och stöna efter luft. Nej, självklart skall dom upp till jorden och få andas frisk luft. Och om jag tar upp dom så släpper dom ju taget om min kropp också. Jag blir fri – känslan släpps ut ur fångenskapen i min kropp.
Men jag var och är ibland så rädd för känslan. Tror att den skall göra mig illa. Det jag inte förstod förut är att det är när jag begraver den livslevande i min kropp som det smärtar. Den får liksom inte plats. Kroppen är inte gjord för att bära dessa känslor. Kroppen får ont och blir sjuk till slut.
Känslor ska inte bäras – Känslor ska upplevas!
Jag har lärt mig att känslor tillhör livet – det är dom som får mig att känna mig levande – och jag känner nu att det är stor skillnad mellan att leva och LEVA!
Gud älskar oss precis som vi är, men han älskar oss för mycket för att lämna oss i det skicket.
Leighton Ford
I min Gud har jag funnit styrka, i min herre har jag allt.
Han har öppnat för mig en väg och bytt min ängslan i jubelsång, och bytt min ängslan i jubelsång.
Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag ska bli och lev i mig.
Text ur programmet SinnesroGudstjänst.
Aloneness is a flower, a lotus blooming in your heart.
Aloneness is positive, aloneness is health.
It is the joy of being yourself. It is the joy of having your own space.
Osho
Översatt text från en intervju med Osho.
Jag säger igen: det finns inga problem, Anando. Det är ett faktum, det finns inga problem i livet. Om du vill ha det, så visst, nöjet är ditt, njut av dem med all min välsignelse, men sanningen är att det finns inga problem.
Livet är inte ett problem alls, det är ett mysterium att leva och njuta. Du skapar själv problem för att du är rädd för att njuta av livet, och du är rädd för att leva livet. Problem ger dig skydd mot livet, mot glädje, mot kärlek. Du kan säga till dig själv: ”Hur skulle jag kunna njuta av livet, jag som har så många problem? Hur skulle jag kunna njuta? Hur skulle jag kunna älska en man eller en kvinna? Jag har så många problem, hur skulle jag kunna dansa och sjunga? Det är omöjligt.” Du kan hitta anledningar till att inte sjunga, inte dansa. Dina problem ger dig ursäkt att låta bli. Om du verkligen ser på problemen upptäcker du att de är fiktiva.
Och även om du upplever att du har problem, att de är verkliga, säger jag att det är ok. Varför säger jag att det är ok? För att samma ögonblick som du känner att det är ok, försvinner de. I den stund du säger till ett problem att det är ok, slutar du ge det energi. Du har accepterat det. I samma stund som du accepterar ett problem är det inte längre ett problem. Ett problem är ett problem bara så länge du gör motstånd, så länge du säger: ”Det borde inte vara så!”, fast det är som det är. ”Det borde inte vara så!” – och problemet insisterar. Och det är därför jag säger… Människor kommer till mig med sina stora problem, och jag säger att ”det är ok, det är jättebra, acceptera det!” Och jag säger att du behöver bara acceptera och älska dig själv. Och jag förstår… Anando säger, ”Jag blir tokig av att höra dig gång på gång säga att det är ok… att det inte finns några problem!”, bara så… Och Anando säger till mig: ”Om du säger så igen skriker jag!” Du har skrikit i hela ditt liv; om du har skrikit är inte poängen, du har skrikit hela livet, du har inte gjort nåt annat tills nu. Ibland högt, ibland tyst, men du har skrikit. Det är så jag ser på människorna; skrikande människor. Deras hjärtan skriker, deras varelse skriker, men det hjälper inte. Du kan skrika, men det hjälper inte.
Försök förstå i stället för att skrika. Försök se vad jag säger. Vad jag säger är inte någon teori; det är ett faktum. Och jag säger det för att jag har lärt mig det så. Om det kan hända mig att det inte finns några problem i livet, varför skulle det inte kunna hända dig? Anta utmaningen! Jag är en lika vanlig människa som du. Jag är inte extraordinär, jag har inga extraordinära, mirakulösa krafter. Jag är helt vanlig, precis som du. Enda skillnaden mellan dig och mig är att jag har sagt ok till mig själv, att jag är helt och hållet ok som jag är. Det är den enda skillnaden. Du försöker hela tiden göra om dig, förbättra dig, och det gör inte jag. Jag har sagt: ”Ofullständighet är så som livet är”.
Du försöker bli perfekt och jag har accepterat mina fel och brister. Det är den enda skillnaden. Så, jag har inga problem; När du accepterar dina fel och brister, varifrån kan då problemen komma? Vad som än händer, säger du att det är ok. Vad kan då vara problem? När du accepterar begränsningar, varifrån kan problem komma? Problem uppstår när du inte accepterar. Du kan inte acceptera dig som du är; därav problemen. Och du kommer aldrig att acceptera dig som du är, så problem kommer alltid att vara där. Kan du föreställa dig att du en dag kommer att acceptera, helt och hållet acceptera dig som du är? Om du kan föreställa dig det, varför gör du det inte nu? Varför vänta? Vem väntar du på? Vad väntar du på? Jag har accepterat mig som jag är och i den stunden försvann alla problem. I den stunden försvann alla bekymmer. Inte för att jag blev perfekt, men jag började tycka om min fel och brister.
Osho
I follow my inner voice,
always knowing that I am in the right place, at the right time, doing the right thing.
Louise L Hay
Alla dessa år har jag funnit lyckan i många ting, men nu öppnade du en ny dörr för mig.
Nu ser jag allt genom dina ögon, hör allt med dina öron.
Scenen är större, dansen mer magisk.
Träden, havet och bergen har fått nytt liv.
Charlotte Gray F
Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss själva; vem är jag som tror mig vara så briljant, storslagen och talangfull? Egentligen, om du inte är det, vad är du då? Du är ett barn av Gud. Att du leker liten förbättrar inte världen. Det är ingenting upplyst med att förminska dig så att andra inte skall känna sig osäkra omkring dig.
Vi föddes till att manifestera Guds härlighet som är i oss. Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla. När vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet andra tillåtelse till att göra detsamma.
När vi är frigjorda från vår egen rädsla, frigör vår närvaro automatiskt andra.
Marianne Williamsson
Jag älskar mig själv och jag kan då också fullt ut älska dig!
Genom att öppna dörrar i mitt inre så släpper jag också in ljuset – med ljuset kommer värme och kärlek. Jag fyller mitt inre med ljus!