Dömande
Du lider eftersom du dömer.
Sri Amma Bhagavan
Tänk vad mitt dömande orsakar lidande. Jag dömer andra för att de inte efterlever mina förväntningar och förhoppningar. Jag dömer mig själv för att jag inte efterlever mina egna förväntningar och förhoppningar. Jag dömer hit och dit, ut och in. Sinnet är dömande. Men vi behöver inte stanna i det dömande sinnet, vi kan röra oss mot acceptans. Att acceptera är att vara i kontakt med sitt högre jag, sin själ (hjärtat).
Varför döma något som skett. Vad leder det till? Lidande för den som dömer såklart. Acceptans leder till frid och sinnesro. Att döma någon eller sig själv är att fördöma det som varit, de valen som gjorts, det är att uppehålla sig i dåtiden – och alltså missa nuet. Vi har inte förmågan att uppleva dem båda samtidigt. Att döma är ett val, att stanna kvar i det som varit. Att välja bort nuet och vad det har att ge.
Att sluta döma är att ge sig själv friheten att leva, här och nu, och låta livet, andra och jag själv vara precis som de/det är – och det ger så mycket harmoni och glädje. Är jag redo att ge mig själv den glädjen och friden, eller dömer jag mig själv om jag har det för bra?
så kloka ord! och så sanna ord! Jag kan inte ändra på det som varit, så varför gå omkring och döma den eller dom som orsakade det?! Som du säger så förlänger jag bara mitt eget lidande. Tack återigen för att du delar med dig och skriver så klokt och tänkvärt!
Namaste!