En bättre dag
Jag är verkligen tokberoende av kaffe och min dag går åt som för andra missbrukare att planera för nästa intag. Det är verkligen inte sunt och mitt humör pendlar upp och ner i samma takt som kaffet slinker ner eller uteblir. Jag ser det, jag förstår det, jag känner det men som sagt jag vill ännu inte sluta. Jag inväntar väl helt enkelt en bättre dag, en djupare insikt, en stark motivation.
Det är inte ett hopplöst konstaterande utan tvärtom ett klokt sådant (tror jag i allafall). Jag försökte bli vegetarian under många år och så vips en dag satt beslutet där inne, hjärnan var omprogrammerad och med på noterna och allt gick lätt och ansträngningslöst. Lika så med sockret, oändligt med många söndagar jag lovat mig själv att sluta med godis, att åtminstone enbart äta till helgen för att senare samma dag eller om det var en bra dag så höll jag mig till dagen efter innan det slank ner gósaker igen. Och nu så fick jag oväntad inspiration och motivation så där hux flux bara och se, nu har jag varit socker och godisfri i 27 dagar – makalös känsla! Helt osannolikt för några månader sedan men än en gång lätt och ansträngningslöst. Så jag inväntar startsignalen där inne, jag väntar på att nya nervbanor skall bildas eller hur det nu kan gå till. Jag litar till att processen är igång, jag kan inte tro annat och har tillit till att jag vaknar upp en dag och väljer bort mitt kaffe med lätthet och helt utan ansträngning – bara för att må bra och ta än mer hand om mig.
Inför den morgonen har jag förberett hemmet med vackra thémuggar med heliga kor och visa elefanter …
