Fyllas av ljus
Jag är i en tomhetskänsla och förvirring. Som en storm som dragit förbi och jag sitter och hämtar andan. Betraktar vad som är kvar och vad som försvunnit med stormen. Det är ingen angenäm känsla eftersom jag är ovan den, jag brukar har ordning på torpet och veta vad jag vill och vart jag ska. Men just nu sitter jag med känslan av att inte kunna besvara den stora frågan – vem är jag?
Vem är jag egentligen?
Det är där jag hamnar när jag skalar av allt det andra, även mitt gamla invanda beteende. För mycket försvann med stormen kan jag säga, och det känns tomt. Och egentligen har det inte varit någon storm utan mer som en stillsam avklädd process. Jag känner mig lite naken nu. Naken och tom.
Och även om det känns obehagligt så vet jag att känslan är bra. För det är tomt, och äntligen vågar jag stanna med känslan. Det är att stanna med mig själv. Jag är sann och jag omfamnar det jag känner. Tillåter det. Även det tomma.
Ärligt talat kliar det i fingrarna och jag gärna vill sätta nyckeln i låst, lägga i växeln och gasa iväg, köra på som förr … men jag har bestämt mig för att stanna med det som är – stanna kvar.
För jag vet att det jag möter det transformeras. Jag behöver inte fly. Jag kan stanna med tomrummet och låta det fyllas. Inte av mig och mina flykthandlingar utan av den större kraften – fyllas av ljus.
The quieter you become
the more you can hear.
Ram Dass