Kreativitet
Det händer något oerhört vackert i mig. Ja, inte bara vackert, det fula krackelerar och stinker men bakom detta så blottar jag något annat. Något större. En ädelsten. Min ädelsten. Vi har något stålande inom oss allihopa och jag upptäcker mer av min källa nu i tystnaden. Inte för att det är tyst, jag lever sommarliv med familjen, men det skönjs ändå – det skimrande inom. Bortom det/de andra. Där finner jag mig.
Så jag vill bara kika in för att säga att min tystnad gör mig sååå gott. Jag hör bara en röst, samma röst med samma budskap som förr, men nu när det andra är tyst och stilla så hör jag den så tydligt. Den går inte att missa om jag säger så. Jag förstår den. Jag vet vad jag ska göra, jag vet vad min livsuppgift är och jag vet, i alla fall inledningsvis, hur jag ska dela med mig av den. Där är jag nu. Och det må vara stilla här på bloggen men min kreativitet flödar i mina inre dokument. Så jag är inte vilande, även om bloggen är det just nu, jag jobbar, jag kavlar upp ärmarna och hugger i – precis där jag blir tillsagd att gräva. Jag är vägledd. Och kommunikationen är stark. Jag är så innerligt tacksam att det händer här och nu. Som jag väntat på att tiden ska bli mogen…