Ljus och skugga
Längtan är så stor, att vara den jag är. Jag vet att inget står i vägen för mitt ljus förutom skuggan av mitt eget jag. Det är inte så att jag önskar mig utan skugga, tvärtom ser jag den som en gåva till min storhet. Men jag vill släppa på ljuset och anamma än mer av det som är jag. Bara öppna dammluckorna och låta det forsa.
Och samtidigt som det är min allra allra högsta önskan att vara jag med allt vad det innebär så är det min största rädsla. Jisses vad jobbigt. Hur jag än vänder och vrider så är rumpan bak… det vill säga rädslan i hasorna.
Jag tror inte lösningen är att vända och vrida, jag tror lösningen är att stanna och säga: Bring it on, give me all you have!
Vad gör väl det om skuggan reser sig när ljuset är dess livlina. Utan ljus ingen skugga. Så vad är väl en skugga? Ingenting jämfört med totalt mörker. Jag tackar min skugga för när jag inte förmår se mitt eget ljus så vet jag att det i alla fall är där – utan ljus ingen skugga.
Det kanske inte är några antingen eller, det kanske är ett kretslopp av ljus och mörker, dag och natt, yin och yang – att vara människa.
