Lovechock
Inte förstod jag hur omtumlande den här dagen skulle bli. Hade ingen aning att något så stort skulle svepa över mig idag. Jisses! När vågen sköljt över och genom mig och jag kippade efter andan så öppnade sig hjärtat något så kopiöst och all rädsla blev som blott en gammal förnimmelse i kärlekens ljus. Dagen började helt ärligt som en mardröm och transformerades i något vackrare än jag kunnat önska – a lovechock ♡
Jag är gärna personlig här på bloggen, men vissa delar är privata, så detaljerna behåller jag för mig själv. Jag vill dock skriva om det jag upplevt idag för det bevisar återigen för mig att när vi tappar fotfästet och faller handlöst ner mot det som kan tyckas avgrunden så händer något… ett mirakel sker… precis i den stunden vi faller.
Jag vet att det är så, ändå så kämpar vi oftast med näbbar och klor för att hänga kvar där på avsatsen istället för att släppa taget, kapitulera, ”give in” (inte samma som give up, har min terapeut noga förklarat) och falla. Det är först när vi faller som Gud kan ge oss nåd. Det är först när vi släpper taget om kanten som vi kan få famnen full med blessings.
Allt som vi accepterar här i livet förändras.
Lidandet måste alltså övergå i kärlek.
Det är det stora mysteriet.
Katherine Mansfield