Min närvaro

2013-12-22

Jag känner mig lugn och förberedd inför julen. Inte alls så att kylskåpet är välfyllt med egeninlagd sill och hemgjord rödbetssallad, utan det är mer på ett själsligt plan. Jag känner att jag verkligen kommit långt i min andliga utveckling, jag är trygg med det som är. Jag har skalat av kraven på mig själv, ett efter ett. Good enough, känns som bra uttryck för hur jag ser på mig själv. Jag förstår att hur andra mår har inget med mig att göra, och att hur jag mår har bara med mig att göra, i synnerhet om jag mår dåligt av en fylld diskho, trafikstockning och gråregnig jul. Den smärttröskel jag förr brukade snubbla på kliver jag nu över med lätthet. Jag vet att det är för att jag med flitighet jobbat med mitt inre mående och att jag fördjupat mig i mig själv – det är det som nu visar resultat. Det ser inte alltid så självklart ut, för vissa dagar funderar jag om jag någonsin kommit någon vart. Men ser jag till sånt jag går igenom och på vilket sätt jag möter livet (i synnerhet det inre livet i mig) så måste jag medge, att jag kommit en bit. Kommit närmare kärnan. Stormens öga, där det är lugnt oavsett vad som sker omkring.

Att vistas där är ett dagligt val, en färskvara. Jag behöver välja att var medveten om vad som händer. Jag måste ha modet att uppleva vad som pågår i mitt inre och att stanna kvar med det. Inte agera ut det, utan möta det i mig själv. Ju mer jag möter, det som kommer och går, desto mer upptäcker jag vad som består. Tankar, känslor, personligheter, kroppen är allt föränderligt – det förändras exakt hela tiden. Jag kan stanna kvar och se förändringen som automatiskt sker, och jag kan fråga mig vem är det som betraktar allt detta. Om jag inte är allt som förändras, utan den som består, vem är jag då?

Jag kan inte veta nu hur julen kommer att bli men jag har bestämt mig, som alla andra dagar, att möta det som sker med så mycket närvaro jag förmår. Och den närvaron börjar på en enda plats, i centrum av mitt inre. Jag hoppas så innerligt att jag ska vara fullt närvarande med Nogge och barnen i jul men först börjar det med att jag närvarar med mig – inom mig.