Min tid nu
Går in i en speciell fas i mitt liv. Våren och försommaren (är och) kommer vara annorlunda än andra år, mycket mer annorlunda. Först reagerade jag med rädsla, stannade med den… ur rädslan växte en tilltro fram, starkare än tidigare, att allt som sker är till det bästa – det är min tid nu. Mitt i smärtan reser jag mig. Där i känslan av ensamhet möter jag närvaron. I mörkret som omgav mig såg jag mitt eget ljus. Jag snubblade och tappade fotfästet för att finna det igen, förankrat i mig denna gång.
Det är annorlunda, och stundom skrämmande. Men genom rädslan så känner jag vetskapen att allt är bra. Allt är precis som det ska. Jag saktar ner. Jag andas. Jag mediterar. Jag tackar. Jag ber. Vad mer kan jag önska än att få vara i kärleken till mig själv och de mina. Där är jag idag. Och där mår jag bra.
Tack snälla Annelie, ja det löser sig sakta och segt till världens bästa – det känner jag i varje cell att det som sker nu är toppebra!
VarmKram till Dig
Stor stor kram till dig!! Tänker på dig och ber att alla eventuella rädslor omvandlas till tillit och trygghet och kärlek för dig och för dina nära och kära. Ber för att allt löser sig lätt och snabbt <3 <3 <3