Min tystnad
Jag njuter av tystnaden. Jag har valt att dra mig undan den här helgen. Valt omedvetet. Eller kanske valt väldigt medvetet, på ett högre plan. Det har varit så skönt att vara i tystnaden och stillheten, utan alltför många intryck. Har inte haft lust just till nå teveprogram. Inte heller lockats av tidningar eller Facebook. Tiden med mig själv och min familj har varit viktigast. Lugn och skön tid, utan jäkt, fläkt och massa folk. Telefonen har varit tyst. Datorn mestadels avstängd liksom radion och teven.
Jag mår otroligt bra av sådana här dagar märker jag. Jag tar mig nästan aldrig såna här dagar. Men nu när jag hamnat i dom så känner jag hur gott det gör. Det gör gott i hela mig. Jag läker bäst själv. Min kropp kan läka mycket själv, det handlar bara om att jag måste ge den utrymme till att läka. Utrymmet får den i stillheten. Och det är stillheten jag flytt ifrån. Rädd att den skall göra ont. Nu när jag stannar märker jag att den gör gott, den kommer med kärlek. Kärlek inne från mitt inre. Från mitt inre växer kärleken till mig själv. Och det är så underbart att iaktta den vackra processen som växer fram som en vacker blomma inom mig och uppleva hur frid vibrerar i hela min kropp.
Namaste