Min vägledning
Min dagliga kontakt med Gud. Den faller sig lättast om kvällen, då allt tystnar och jag sätter mig på min bänk. En bänk där jag kan slå mig till ro med benen i kors, skriva, kontemplera, meditera. Där sitter jag gärna en längre stund om kvällen och om jag behöver så ber jag, annars så mediterar jag mest. Meditera är att lyssna. Jag lyssnar. Och de flesta gånger så hör jag något inom mig som vill skrivas, och jag faller lätt och ansträngningslöst in i mitt skrivande – bara tar emot orden som de kommer. Det är magiskt, och jag känner mig lätt, upprymd och förankrad i samtidigt.
Under det vardagliga livet så är jag uppmärksam på vad som sägs till mig, kommer till mig, visas för mig.
Tex sågade grannen ner sin ståtliga gamla tall i fredags. Och jag såg med förskräckelse och sorg på hur den åldriga skönheten föll till marken gren för gren, tills ingenting återstod. Den har stått där vid tomtgränsen och givit mig stöd och support under alla år och nu var det dags att stå på egna ben kände jag. Och jag läste om Tall i Växternas Språk av Solöga.
Gör alltid bruk av din egen visdom
Visdom: Jag är stolt över allt jag kan. Jag är stolt över min visdom. Jag använder mig av min visdom. Jag låter min visdom berika världen.
Och ett annat exemplen är när jag gått en tid och funderat på en boktitel, den titel jag fann som kändes så passande visade sig ett amerikanskt företag ha copyright på. Så jag förstod att det inte var meningen att jag skulle använda den titeln. Bad Gud om vägledning. Och mindes plötsligt ett mail jag fått av en vän, precis när mina boktitel-tankar börjat. Han skickade mig ett mail med bilder av ett butiksfönster i Italien som han precis passerat med namnet Savita och en annan bild av undertexten – och där i undertexten var min boktitel.
Det gudomliga kommunicerar med oss dagligen, genom allt vi upplever och alla vi möter. Livet blir så spännande och magiskt när vi lär oss uppmärksamma dessa budskap.