Mirakelmaskin
Känner mig som en mirakelmaskin, det bara singlar ner mirakler till mig och min närhet. Jag ber om förståndet att släppa guard’n och istället öppna famnen för att ta emot. Ta emot utan att kika mig om axeln i oro; är det verkligen till mig? För ärligt talat är jag värd mirakler. Jag är värd kärlek, som är samesame som ett mirakel. Det är Du med och det är väl upp till Dig att komma på, men jag har förstått att jag är värd det. Jag vet också att det finns överflöd av mirakler som bara vill hagla ner över oss alla – när vi väl släpper det vi har för händerna (motstånd, rädsla, skam, skuld mm) och faktiskt öppnar famnen och fyller den full – med kärlek.
