Någon annans dröm
Läste en Facebook-status av Elizabeth Gilbert, författaren till Eat Love Pray, där hon skrev om hur hon sedan succén med boken och filmen valt att tacka nej till massor av erbjudanden och beskrev även alla livsvägar hon inte gått för att som hon uttrycker sig; det var någon annans dröm.
Och det får mig att tänka på hur viktigt det är att välja sin egen väg. Men hur svårt det kan vara när vi hela tiden speglar oss och inspireras av varandra. Det gäller att stå med båda fötterna på jorden, vänster hand på hjärtat och lyssna in magkänslan för att veta, våga leta, verkligen lyssna efter; Är det här sant för mig? Är det här min dröm… egentligen, eller är jag bara intresserad nu på grund av allt smicker och ståhej. Är det verkligen jag? Eller är det någon annans dröm?
Blev väldigt inspirerad av den fjortonåriga(!) bloggaren Nellie Berntsson på TV 4’s morgonprogram. Så ung och hade redan bloggat sedan 9 års ålder, men bloggen var inte det jag imponerades av utan hennes otrolig medvetenhet om vem hon är. Hon var oerhört tydlig med att bloggen handlade om ”häst” och hennes liv som hästtjej. Under ett talangmöte med Hannah och Amanda bestämde hon sig för att ge ut en bok istället för att tex lansera en parfym, antar att det var för att hon var sann emot sig själv.
För mig har återvändsgränderna varit många alltifrån gymägare, medium, nagelteknolog, ordförande i Författarförbundet mm. det var någon annans dröm, inte min visade det sig. Eller just då trodde jag förstås att det var min dröm, att jag var på rätt väg, men så visade det sig vara en återvändsgränd. Inget jag sörjer, däremot lärt mig av, att fortsätta lyssna inåt och våga vara jag. Leva min dröm. Och det krävs både mod och tillit, då många andra går en annan väg, så känns det allt lite läskligt att ge sig av och trampa upp en ny. Och det kräver en enorm självinsikt att säga och veta; det där är inte min dröm, det är någon annans.
