Observerat
Mitt liv är perfekt…
Allt lägger sig tillrätta, det har nog alltid haft förmågan att ligga på exakt rätt ställe men sanningen är den att när det varit oreda inom så har jag försökt att ändra på det mesta av det yttre. Nu när det är harmoni inom så visar sig allt vara perfekt i mitt liv. Jag är så oerhört tacksam för barnen, Nogge, huset, jobbet, livet, vännerna och allt inom mig. Jag har funnit en acceptens över mina tankar och personligheter, min kropp och mitt utseende. Jag har släppt taget om att försöka förändra mig själv, sådant som bara slukar gigantiskt med energi att försöka förändra. För det är ändå bara ett försök, jag har nu insett att inget av det jag förut gett mig den på att förändra går att förändra.
Och när jag slutar förändra och istället observerar allt som sker, tankarna som passerar, personligheterna som knackar på och ger sig av, kroppen som läker sig själv och sköts på automatik så blir det så fridfullt. Jag har inget att stressa upp mig över. Allt är som det ska. Livet är ett skådespel som spelas upp och jag är observatören. Jag kan istället ägna mig att att verkligen njuta av allt som ges, allt som sker och alla människor som förgyller med sin närvaro. När jag själv är närvarande (dvs bara upplever) så blir livet oerhört magsikt och jag vilar i tacksamhet över allt jag får uppleva.
Namaste