Processar
Förkylningen går i vågor, eller så är det jag som tror att den gett vika för att sen upptäcka att den visst är kvar. Den visar säkert något av den process jag är i. Jag gör mitt bästa för att möta och stanna även om jag igår trodde jag var frisk och gick på en promenad under eftermiddagen och därefter tillsammans med Nogge städa huset (eftersom vi har slutbesiktning av bygget idag, fredag, som förövrigt säger mycket om mitt gamla beteende som jag ’råkar’ snubbla in (ner) i ibland) och när jag på kvällen drog ur en tand på Oscar och vi dundrade loss i världens Souldance jag och barnen för att fira så tog krafterna slut. Jag gick och la mig strax efter åtta, det är tredje kvällen den här veckan jag lägger mig före nio, känns annorlunda men välbehövligt och faktiskt väldigt skönt!
Förutom rycket igår så myser jag runt här hemma och tycker det är fint, i allafall 80-90 % av tiden, de resterande kan jag få ett utbrott av otålig uttråkning av mina ”samesame-dagar”.
När jag inte vilar i min förkylning så är jag i en passionerad skrivprocess, som varvas av skrivande och tankning av inspiration. Jag läser Stephen Kings Att skriva, jag läser allt om skrivande och slänger mig framför Malou (efter tio ) om det är författarintervju. Jag älskar det här… jag väntar och processar med spänd förväntan på mitt eget slutresultat, jag vet att boken blir klar när den blir klar – det är inte bara upp till mig, det är också upp till en högre makt inom mig eller den högre makten i livet. Det känns som inspirationen, innehållet och orden landar framför mig lagom dos. Jag är här med öppen famn, ny penna och anteckningsbok och tar emot.
