Själen är hel

De tog upp frågan, hur påverkas kroppen när själen inte mår bra igår på Nyhetsmorgon. Jag har givetvis inget belägg för detta men jag tänker mig att vi har en kropp, ett sinne och en själ. Själen är själva livet i oss – det eviga. Så utifrån hur jag ser det hade jag hellre sett frågan ställas, hur påverkas kroppen när sinnet inte mår bra. För jag tycker givetvis det är ett relevant ämne att ta upp i dessa tider då så många av oss lider av stress och som i många fall leder till utmattning och depression.

Men från min sanning så är inte själen problemet här. Problemet är identifikationen med sinnet (alltså egot) och när sinnet går på högvarv år efter år så påverkas givetvis kroppen. Eftersom allt hänger samman.

Och jag tror också att en stor del av att vi lider är för att vi tappat bort oss själva i livshetsen – alltså förlorat kontakten med själen. Det beständiga. Det hela. Det friska.

Själen som jag ser den är hel. Den är kärleken inom oss. Det sunda. Så för mig känns det fel att uttrycka sig som att själen inte mår bra eller själen sörjer, själen lider. Jag tror inte alls på det. För jag märker att varje gång jag tonar in mig på min livskraft (själen), alltså inte att förväxla med sinnets kraft, så infinner sig sinnesro, frid och harmoni.

Och jag håller givetvis med läkaren i programmet om att lösningen är återhämtning, dels för att kyla av sinnet, vila kroppen men kanske främst för att komma i kontakt med vår sanning – vår själ. Det friska, kärleksfulla och eviga inom oss.

Med andra ord, jag tror vi lägger för mycket fokus i sinnet (our mind) och lyssnar för lite till kroppen och själen. Vi låter sinnet styra livet istället för att låta själen vara vår största bundsförvant.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *