Själslig närvaro
Mitt skrivande pockar på, jag ställde mig frågorna som jag la ut på bloggen igår och på frågan vad jag skulle göra med mitt liv om jag visste att jag hade tre månader kvar att leva så insåg jag såklart att jag skulle vara så mycket som möjligt med min familj, kvalitetsumgås med barnen, hänga med Nogge på kvällarna och skriva som attan på nätterna, med ambitionen att efterlämna mig en bok som berättar om det jag så innerligt tror på att själen lever förevigt och det är alltså detsamma som att jag kommer leva förevigt, den boken skulle jag vilja efterlämna till barnen… och världen. Den boken vill jag skriva nu, den som handlar om den själsliga närvaron i livet, i synnerhet detta liv men även den själsliga närvaron efter detta.
Jag fångar stunderna när dom kommer, även om de är korta och få mitt i vardagslivet med tre barn. Kroppen och livspulsen har länge erbjudit annan skrivartid, nämligen senare kvällar och tidiga mornar. Min kvällströtthet har de senaste åren övergått till energi och morgonpiggheten visar sig än tidigare, framåt fyra och oftast vid fem är jag alltid pigg och alert, även om jag gärna latar mig och slumrar på. Känns som det är dags att trotsa såhärbordedetvaratankarna och istället fånga stunderna som ges – dom känns kreativa och lustfyllda måste jag medge.