Skänker mening
Är så glad när jag får till skrivandet. Och idag har jag skrivit. Det är väl inte så att jag aldrig ges möjligheten men jag upptäcker att jag ofta hamnar med annat framför näsan. Bloggen, facebook, OM-meditationer och massa fördjupande youtube-klipp hör till mina flyktvägar när jag har en stund för mig själv. Inte för att stunderna är vare sig många eller långa med tre barn varav Izabelle och jag är tillsammans för det mesta. Men idag har jag skrivit. Jag skrev häromdagen också. Det går lätt och det känns rätt. Jag upptäckte min röda tråd där på gräsmattan utanför campuset på Oneness University i slutet av februari och efter det har jag ingen tvekan nå längre. Jag vet att den kommer bli klar och jag ser att jag har kommit långt. Jag tror på den (läs; mig), jag tror på att jag kommer få ihop en bok till slut. Den kommer också att bli illustrerad i bilder och idag var jag och träffade fotografen. Det känns spännande. Det drar ihop sig törs jag sticka ut hakan och skriva.
Det är bland det roligaste jag vet att skriva. Inte så att jag sitter och skrattar hejdlöst utan mer så att det ger en inre frid, det skänker mening. Orden som strömmar ur skänker mening till mig eftersom jag skriver dem i andemeningen att de ska skänka hopp, inspiration eller komma till nytta för någon annan. Och jag behöver inte ens veta om de verkligen gör det, bara av att det är min intention när jag skriver så skänker det mening och glädje till mig. Så nog är det terapeutiskt att skriva. Jag skriver i hopp om att bringa ljus och hopp till någon annan och för varje ord som slinker fram så ger det klarhet och ljus till mig själv – jag läker i alla fall och vad mer kan vi alla göra än ett börja med oss själva.
Jag kan inte ge något till någon annan som jag inte har.
Jag tror på att dela med varandra. När vi delar så möts vi och när vi möts så inser vi att vi är lika, vi är liksom samesame, vi är ett – Oneness ♥