Slimmad, fit och solbränd

Jag har inte shoppat nämnvärt de senaste 2 åren. Jag har inte haft lust, inte sett något som skulle passa min kropp, tänkt att jag behöver gå ner i vikt först. Gömt mig i stretchiga svarta kläder, gärna mysbyxor och tunika och låtit de vita, spetsiga, färgglada, bohemiska, dressade vänta på mig trots att det egentligen är det som jag vill klä mig i.

Men nu känns det annorlunda, nu tar jag en storlek större, eller två, eller tre än de mitt sinne tänker att jag borde ha. Jag struntar i storleken och tar den storlek jag behöver helt enkelt. Enkelt och självklart egentligen. Men jag har oftast krånglat till det. Som att vissa storlekar är okey, andra inte. Som att en viss vikt är okey, annan inte.

Trott att small, slimmad, fit, solbränd och utan celluliter är det rätta. Och att gärna ett par år yngre än man är ska man vara också.

Fast när jag ser mig omkring, nu med andra ögon, så är de flesta människor som mig, med mage, celluliter och lite medelålders. Lite vanligt defekta som vanliga människor är. Vi ser ut som människor allmänt gör, och det är okey, det är precis som det ska vara.

Lyckan sitter inte i det yttre. Inte ens i kläderna jag nu så glatt köper (i min rätta storlek). Lyckan är inget att jaga, det är en känslan man känner. Jag har bestämt mig för att känna mig nöjd, snygg och sexig och det går förvånansvärt bra måste jag säga.

Try it, you may love it!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *