Snigelliv
Barnen har flyttat in massa Sniglar i Mayas dockhus, dockhuset som flyttat ut på gräsmattan och jag tänker att Sniglarna har ett budskap till mig. Nu har de kommit upp i många sammanhang de senaste dagarna. I lördagsmorse under yogaretreaten när jag gick med Ylva för ett morgondopp (som hon gjorde, själv stod jag och mös påklädd på bryggan. Fångade modet till badet först morgonen efter) så var det en Snigel som sniglat sig ut på grusvägen och jag ville såklart hjälpa den ur körbanan så jag tog den varsamt och gick emot diket. Då sa Ylva, jag tänker att man ska flytta dem i den riktning de var på väg och nu flyttade du tillbaka den där den kom ifrån. Och så har jag aldrig tänkt, så jag fångade upp Snigeln igen och flyttade över den till andra dikeskanten, i färdriktningen.
Förr har jag alltid haft så bråttom fram i livet, vissa dagar och i vissa lägen nu med ska jag villigt erkänna, men i stort och mycket i mitt liv har jag bromsat upp i mer snigelfart. Jag hinner njuta mer då. Förr skulle jag skynda mig för att njuta sen. Oroa mig för det som skulle komma sen, älta det som varit. Nu strävar jag efter att fånga stunden, här och nu, även om det är mitt på grusvägen och jag har långt kvar till dikeskanten och den frodiga gräsmattan. Tänk om det är precis då i den där stunden när jag njuter och lullar på som bara sniglar kan plötsligt någon eller något uppenbarar sig och lyfter mig fram. Tänk om allt verkligen är omhändertaget.
Snigel
Ta det lugnt och allt ordnar sig.
Din gåva är att känna förtröstan inför livet.
Vad skönt det kändes att vara en bekymmersfri snigel. Problem hade den aldrig hört talas om, det var ett mänskligt påfund.
Så var som Snigeln – du också!
Djurens Språk
Solöga
Du har så fina berättelse och insikter att dela med oss andra Lena, tack snälla för att Du delar med Dig här.
Kärlek & Solsken
Härligt att ”bara lulla på”…Hinna med-utmana sig själv att njuta mer dagen efter idag och dagen efter den….Vi har ju allt runt oss så det är knepigt att vi inte ser fast vi ser alla stressade gånger. <3
När jag blev utbränd i/av livet så sa en beteendevetare åt mig: Ät, gå och tala saktare en tid och jisses vilken fin lärdom jag fick av detta. Svårast var dock att gå saktare. Blev också anvisad att sitta på balkongen och följa årstiden som kom och eftersom det var den 28 april, så var det helt magiskt och jag minns att en dag då var det alldeles stilla i mitt huvud – det kändes som vacum, ingen tanke, inte nåt – bara tystnad och DÅ förstod jag vikten av att njuta och den sommaren 2007 glömmer kroppen aldrig <3