Sorgekurs
Känner mig öppen och skör. Dock inte sårbar, enbart fylld av känslan av sår som väckts inom mig i helgen. Jag har påbörjat läkningen av gamla sorger. Jag känner mig ren och sann och väldigt förvirrad. Men jag vet att det finns inga beslut att ta, min uppgift är att leva i nuet och var sann med mig själv och det jag känner – i mitt nu. Stanna med det som är. Let go – let God.
Jag är så tacksam för att jag lär mig stanna med det som är. Och att vara sann med mig själv, våga stanna, våga känna, våga vara, våga se. Modet att vara medveten. Jag känner mig väldigt medveten. Och medvetenheten gör mig medveten om hur lite jag vet, typ ingenting. För att leva behöver jag lär mig att släppa taget, i varje nu, ge mig hän och uppleva. Uppleva. Jag vill uppleva. Jag vill leva. Jag tror de ligger väldigt väldigt nära varann… uppleva och leva. Kanske blir jag medveten om att de är detsamma.
Jag kan inte minnas en dag som jag längtat så starkt som idag efter Kyrkan och att rulla ut yogamattan och omfamnas av alla yogisar – Lovely Mondays. Lovely Yoga. Lovely Life!
”I let my true love die” Lykke Li, No rest for the wicked