Artiklar med etiketten ‘andra sidan’
Relation med gud
Jag har alltid haft en relation med Gud. Har så fina minnen av när jag var liten och upplevde kommunikationen, hur jag fick stöd, tröst och vägledning. Vissa pratar om/med änglar, själar på andra sidan, universum – jag pratar med Gud. För mig spelar det ingen roll vad man väljer att kalla det, för mig är det samma sak. Kontakt med ett högre medvetande. En skapande kraft. Något större än livet. En kraft som skapar liv. Bevarar liv. Förevigar liv.
Länge har jag försökt kalla det något annat, något mer accepterat och lättsmält t ex Universum, då jag vet att Gud är så laddat för människor. Rädd att väcka något obekvämt i andra. Rädd att förknippas med kristendom. Men jag kan inte välja ett annat namn än Gud, för mig är Gud Gud helt enkelt. Det är där jag är sann.
Och jag känner mig kallad att dela med mig mer om relationen med Gud. Inspirera andra att söka kontakt med Gud, eller vad nu var och en väljer att kalla det.
För i relation med Gud får mitt liv mening, jag känner glädje och hopp. Jag kan också vila i att allt är som det ska, allt är bra, och omhändertaget. Det är skönt att vara den lilla människan och veta att något större råder. Och veta att jag inte behöver eller kan förstå allt, det ingår ändå i en högre plan där allt är gudomligt. I min tro på Gud, där vilar jag – där är jag jag.
Njuta
Jag är egentligen inte rädd för att dö, jag är rädd för att inte haft förmågan att leva medans livet begav sig.
Minns terapeutens ord ”Du ska leva Savita!” Något han upprepade ofta till mig, när vi sågs i stödgruppen för medberoende. Jag släppte taget om gruppen, eller snarare blev vi ”gamlingar i gemet” utslängda efter en tid, då det var dags att stå på egna ben. Stödgrupper, terapi, 12-stegsprogram är ju ändå bara verktyg till det riktiga livet. Det vi kanske inte har förmåga eller mod till att leva.
Leva är som med kärlek, det blir för flummiga (eller stora) ord för mig. Jag får liksom inte grepp om dem, jag förstår dem inte. Kärlek har jag skrivit om förut. Men orden från terapeuten har följt mig, hur fasen lär jag mig att leva?
Jag har tänkt mindfulness, Carpe Diem, bara för i dag … men ändå inte hamnat helt rätt. Så började jag tänka på njutning. När jag njuter så upplever jag livet. När jag njuter så är jag mindful, jag är där liksom. När jag njuter slappnar jag av och släpper in kärleken (= friden) i mitt liv.
Min intention med livet är numer, att njuta av det. När jag en vacker dag färdas till andra sidan vill jag se tillbaka på mitt liv och känna: Wow, vad jag njutit och uppskattat det!
Min medialitet
Vet inte hur många gånger jag åkt iväg på seans och sittningar med prestationsångest och oro men jag vet bestämt att det är lika många gånger som jag vänt hem efteråt med en känsla av glädje, energi, mening, ödmjukhet och otrolig tacksamhet. Mitt ego gnatar inför och min själ sjunger högt när jag kommer hem.
Nu har jag bestämt mig för att verkligen inse att min medialitet är en oerhört fin gåva. En gåva det är mening att jag ska dela med mig av. Universum har pekat ut riktningen åt mig länge nu. Allt är omhändertaget. Det är som att en nyasfalterad väg ligger framför mig men jag väljer att åka och småbromsa hela tiden, livrädd att få upp farten…
Jag älskar min andlighet, jag lever med den så nära var dag. Den är så nära att jag vissa gånger inte ens ser att den är där. Det är så enkelt och sant för mig att jag inte förstår att det är något unikt. Det är så vardagligt för mig att jag inte ens förstår att det är något speciellt för andra.
Men varje gång jag varit på ett jobb (seans i synnerhet) så tåras mina ögon av ödmjukhet att just jag fått vara en del i dessa vackra möten. Att andevärlden valt ut mig att bära fram deras kärlek och budskap. Att just jag får möta dessa vackra själar.
Nu har jag bestämt mig för att förstå att min gåva är till för att förvaltas och att det bästa sättet att göra det är att med hela mitt hjärta dela den med andra. Här kan du läsa mer om vad jag kan bidra med – Medial kontakt.
Ett stort tack till dig Camilla för att du arrangerade kvällens seans och tack till er som var där, ni fysiskt på plats och era kära på ’andra sidan’ ♥