Artiklar med etiketten ‘beroende’
ATT LÄKA MEDBEROENDE
BOKA MIG FÖR FÖRELÄSNING
Att läka medberoende är en föreläsning riktad till anhöriga till någon med beroende-sjukdom. Föreläsningen fokuserar på den anhöriges läkning, och vilka steg man kan ta för att tillfriskna själv. För att återfå sin energi och sin glädje. Återupptäcka sig själv och börja se till sina egna behov. Hur ovant och läskigt det än låter – börja sätta sig själv främst.
I den här föreläsningen delar jag med mig av min egen läkning i mitt medberoende som vuxet barn och anhörig. Det är en inspirerande föreläsning som inger hopp och kraft. Som visar på vägen tillbaka till dig själv.
Föreläsningen lämpar sig för offentlig sektor, kommuner, föreningar och organisationer.
Kontakta mig för prisoffert: mail@savitanorgren.se
Medberoende
Medberoende – Hur läker man?
Jag har gjort en video i hur man läker från sitt medberoende. I videon så delar jag med mig av mina personliga råd och erfarenheter i att läka i medberoende. En video för dig som är anhörig till en beroende, en person i missbruk.
Hoppas den ska hjälpa dig.
Kosttankar
Jag har ju länge fokuserat mina tankar på kost, tankar som att frukt ger övervikt, socker är cancerframkallande, kött är en miljöbov, kokosfett är bra, pasta och ris göder sockerberoende med mera (med mera!). Tankar som mässar fördömanden om vikt, hälsa, miljö, tankar som far hit och dit och ofta motsäger varandra. Så himla tröttsamt (och ohälsosamt) att dras in i det tankesurret, som dessutom eskalerar ju mer jag tänker på det.
Nu har belåtenheten tagit över, så när en ”ätarättochfel-tanke” vill tränga sig fram, så påminner jag mig bara om att mitt huvudfokus är att vara belåten över hur min kropp ser ut och att njuta av kroppen (och livet). Och det är så himla nice att vara i den känslan. Och när jag är i belåtenhet och njutning så blir inte kosten så noga. Det känns liksom mindre viktigt och förut så upptog det så himla mycket plats. Nu är jag mer chill. Äter det jag vill äta, när jag vill äta. Punkt.
Såklart vill jag äta hälsosamt men det är inte mitt fokus just nu. Jag inser att det gift jag stoppat i mig kommit från dömande, jämförande, skuld, skam, dåligt samvete. Och att dessa tankar om mig själv, mina val, det jag äter och hur jag lever är min största hälsobov. Nu fyller jag mig själv med hälsa och energi genom att tänka att jag är belåten och jag njuter.
Energilös
I den svenska översättningen av de 12-stegen så lyder steg 1 i 12-stegsprogrammet; Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv. Eftersom jag är medberoende och vuxetbarn så byter jag ut ordet alkohol mot mitt eget problem/beteende.
I den engelska originaltexten så används inte ordet maktlös utan kraftlös; We admitted we were powerless over alcohol and that our lives had become unmanageable.
Och det hjälper mig oerhört i mitt tillfrisknande att fråga mig när jag blir kraftlös. Inför vad eller vem jag blir kraftlös? Jag är tackvare yogan medveten om vad som händer i min kropp, och är jag extra uppmärksam så märker jag direkt när energin börjar sippra iväg, försvinna ur mig.
Så jag frågar mig ofta: när jag blir energilös? Och noterar vilka beteenden och tankar jag har som dränerar min energi. Och även vilka omgivningar, personer och deras beteenden som slukar min energi.
Och det är ju inte så att någon stjäl min energi, utan jag i mitt medberoende och mitt kontrollbeteende låter energi försvinna ur mig istället för att bevaras i mig. Det är det som är mitt (med)beroende. Jag vill kontrollera andra. Och när jag börjar (försöka) kontrollera andra och livet självt så försvinner min energi. Givetvis försvinner den, eftersom jag är maktlös inför andra människors beteenden, tankar, val och handlingar. Jag har sällan koll på mina egna, så hur i allsin dar kan jag tro mig kontrollera andras.
Och oftast är det ju så att det här beteendet av att ”ha koll på omgivningen” har börjat i yngre ålder, i ett desperat behov av att få vara med, bli accepterad och älskad. Och jag som medberoende har missuppfattat kärlek med kontroll. Tänkt att så länge jag har kontroll så blir jag älskad… och när jag kontrollerar andra så gör jag det av välmening… för att jag älskar dem.
Det funkar ju inte så. Det förstår jag nu som vuxen och som tillfrisknande. Men ibland halkar jag tillbaka i gamla beteenden och då märker jag det relativt snabbt, för när jag gör det så försvinner även min energi – jag blir powerless. Jag är maktlös inför hur andra människor lever sitt liv och beter sig och när jag inser det så återfår jag min energi.
Lev och låt leva.
Move beyond
Under föreläsningen med Tommy Rosen i måndags så köpte jag hans bok Recovery 2.0 Move beyond addition and upgrade your life. Han skriver om att de flesta av oss är beroende, är vi inte beroende av alkohol, droger, shopping, mat, medberoende osv så är vi tankeberoende. Han beskriver fyra försvåranden/provokationer som vi bär. Och som är grundorsaken till att många sedan utvecklar andra beroenden. Och till dessa bör vi känna till hans definition av beroende.
Any behavior we continue to do
despite the fact that it brings negative consequences into our lives.
Och de fyra tankeberoenden han hänvisar till är:
- Negativt tänkande
- Självtvivel
- Förhaling (uppskjutande)
- Harm (förbittring)
Och för min egen del kan jag verkligen se dessa tankesnurror som hägrar, i synnerhet när jag mår dåligt. Och det intressanta är att när vi förhalar/skjuter upp något så går vi lätt in i andra beroende, tex vänder oss till socker, relationer, internet för att söka tröst. Dvs dämpa det obehag som kommer ur förhalandet.
Mitt eget skrivande som förhalas nått så in i… förstår jag än mer hur det bottnar i mitt tankeberoende, jag skjuter upp skrivandet gång på gång med en harang av självtvivel och negativt tänkande. Och flyr in i skafferiet, teven, facebook, medberoendet. Som om att jag genom att sticka huvudet i sanden löser upp min ångest.
Och jag förstår på ett ännu djupare plan Oneness teaching; stay with what is and to see is to be free.
Vill också dela hans rader om missbruket som en sjukdom. Addiction is fueled by an underlaying state of condition of dis-ease. Please note that I have hyphenated the word ”dis-ease” to bring your attention to the main characteristic of addiction: a lack of ease in your life…. the point of recovery is to close the gap between you and ease.
Trygg nära Gud
Genom åren har jag blivit speglad i att jag skulle behöva bli bättre förankrad. Och eftersom jag regelbundet mediterar och gör yoga så har jag sett mig som förankrad, jag har utövat mitt ”jordande”, min förankring med det solida, trygga och fasta… har jag ”tyckt”.
Som det Vuxet barn jag är har jag sökt trygghet i mat (att äta), jobba, träna och att förhålla mig till människor och situationer. Anpassat mig efter vilken sinnesstämning andra är i, hur de relaterar till mig och andra (jag har skrivet ett blogginlägg om det förut). Och när jag blir otrygg i situationer, vilket för mitt inre barn är de flesta situationer, så har jag strävat efter att skaffa mig trygghet genom att kontrollera mitt liv och andra. Kontrollera mig själv (dvs min oro) genom träning, arbete, pedanteri och kontrollera hur andra mår, vad de gör och borde göra. Jag har blivit en pain-in-the-ass för mig själv i synnerhet men också för andra, mina nära och kära främst. Och när jag insett hur obefintlig min kontroll är, insett min litenhet inför mina egna begär, andras beteende och livet självt så har jag vänt mig till maten. Choklad, nötter, smörgåsar, linfrökex, fruktsallad… what ever, för att låta känslan som lägger sig i mig när det jag tuggar landar i magen skänka tröst och trygghet. Om än en stor portion av falsk trygghet – en illusion.
För ju mer jag faller till föga för mitt beteende ju starkare blir mitt dåliga mående. Illusionen av trygghet av att äta eller kontrollera försvinner snabbt och där står jag med ett ännu större hål att fylla. Tomrummets väggar växer.
För när mitt inre barn blir oroligt och rädd så har jag inte tagit mig tid att stanna i känslan och försöka förstå den. Jag har övergett mig själv, mitt inre barn, och rusat rakt in i skafferiet eller kontrollen.
Det slog mig först nu under min morgonpromenad, alltså år sedan dessa kommentarer gavs vad det är jag inte är förankrad i. Trots min tro så har jag inte varit förankrad i Gud. I Guds trygghet. Jag har sökt råda bot på min oro och ångest genom dessa beteenden, de har förirrat mig om så för en kort stund ifrån mig själv och hur det känns. Jag har satt min tillit och trygghet till mat och att ge mig på att kontrollera livet, snacka om storslagenhet som förätit sig. När jag nu inser att den enda som kan skänka mig trygghet i min oro är Gud och ingen annan, inte jag… och inte ens mat.
Hälsorapport
Inspirationen flödade under vår Stockholmsutflykt i måndags och jag blev påmind om massor av nyttigheter, som att tugga maten väl och att inte dricka vatten till maten utan däremot emellan måltiderna. Och givetvis dricka mer silverthé, bara kokt vatten – pure and fine. Så till middagen dukade jag upp skålar med raw food, min egen simpla variant, rent och avskalat, det vill säga var sak på sin plats. Har märkt att det är ett bra sätt att även få barnen att äta mer av det färska och nyttiga. Skålarna får stå framme och de kan knapra och smaska som de vill.
Det går bra för mig att leva sunt. Min sista last, den stora, är kaffet. Men jag är medveten om att jag dricker för mycket och jag vet att jag kan sluta om jag vill, det är just det att jag inte vill… ännu. En dag kommer beroendet av kaffet klinga av lika lätt som sockret, brödet, köttet. Jag känner det, jag vet att det är på väg. Intresset och laddningen börjar avta. Jag litar till att själen och kroppen tar hand om det. Jag tror mig inte kunna sluta beroenden med sinnet, eftersom jag ser det som så att beroendet sitter i sinnet och inte i kroppen. Jag litar till kroppen, det är min bästa vän och min sanna spegel – själens spegel. För mig funkar det bäst när jag erkänner mig maktlös och kapitulerar inför det högre medvetandet, själen. När sinnet styr så kämpar jag och lever i min egen inre konflikt. När själen råder så uppstår harmoni och saker och ting formas lätt och smidigt, även nya sunda beteenden, det sker ansträngningslöst.
Dag 17
Tisdag Jag ska inte uppta mer tid på bloggen med mitt koffeinbegär mer än att konstatera att jag är djupt beroende och min kropp och universum visar tydligt att jag bör dra ner och lyssnar jag riktigt riktigt noga så hör jag att kroppen vill att jag ska sluta helt. Men det har jag inte bestämt mig för ännu, jag fullkomligt älskar mina kaffestunder och jag känner mig inte mogen att släppa det ljuva som jag har kvar. Däremot tvingas jag kärleksfullt in i en rejäl nedtrappning och jag tänker att kan jag klara mig på 3-4 koppar om dagen istället för de 7-10 som jag druckit den senaste tiden så blir det bra nog … iaf till en början. Det får bli min första etapp.
Och suget blev värre nu när kaffet försvann ur mitt liv. Jag gick och rotade i skåp och gömmor efter något att äta, det visade sig både finnas chips, ostbågar, glass och massa smågodis hemma men ingen mörk choklad som tur var för då hade jag säkert mumsat det, det andra klarar jag mig så lätt utan. Istället så åt jag fruktsallader med grädde och flera gånger slant handen ner i påsen med nötter. Men det är okey, så får det vara, det lägger sig nog. Jag är stolt över att jag inte ätit socker, bröd och pasta. Jag är på rätt väg.
Beroende
En av mina laster …
Rör mig mellan djup och yta – sån är jag, haha. Och på resorna däremellan finner jag balans.