Det är tårfyllt att var förälder. Iallafall känns det som jag har fått närmare till gråten sen jag fick barn. Jag gråter till det mesta, fast jag undviker väldigt medvetet sorgliga öden och berättelser.
Jag gråter hellre till fina låttexter, lyckliga slut, oväntade möten och sportsliga framgångar. Inte för att jag är ett dugg sportintresserad, men glädjetårarna hos segrarens lycka stämmer jag gärna in i, likväl som lyckoruset på läktaren när matchhjälten gör mål.
Härom dagen grät jag till Black Eyed Peas framträdande på Super Bowl och ikväll rinner tårarna till QX-galan.
Lyckotårar
”En av mina största framgångar var när jag lärde mig säga nej”
Fergie (Elle 2010)