HOME / BLOG / Dikt

Artiklar med etiketten ‘Dikt’

Älskar man sin kropp

2017-07-03 | Kommentarer (0)

Älskar man sin kropp
tar man hand om sin kropp

Älskar man sin kropp
håller man balansen mellan att äta, träna och vila

Älskar man sin kropp
tar man vara på dess möjligheter och respekterar dess begränsningar

Älskar man sin kropp
är man ödmjukt tacksam över dess mysterium

Älskar man sin kropp
jämför man den inte med andras, utan utgår från sina egna förutsättningar

Älskar man sin kropp
ser man dess skönhet och gläds över den

Älskar man sin kropp
älskar man hela sig själv – ande, själ och kropp

Älskar man sin kropp
kan man sätta gränser och säga stopp

Gud, lär mig älska min kropp.

5 minuters paus
Cajsa Tengblad

Änglavinge

2015-04-13 | Kommentarer (0)

På änglavinge buren

Lilla barn, på änglavinge buren, räds inte mörkret, som täcker dagens ljus.
Du är sänd från ovan för att hjälpa jorden, med dina toner av himlens brus.
Du vaggas ömt i moderns ömma famn, älskad med en kärlek så stor.
Låt himlen få älska dig hel igen, helad, älskad, önskad på vår jord.

Låt oron få bäras av armar som tål, tål stormarna på ditt hav.
Då skall allt vändas till frid lilla barn, och läkande kraft, blir din blommas sav.
Ljuset är din mantel och freden dina skor.
På änglavinge buren, nedsänd till vår jord.

Andrea Mauermann

Jul, jul strålande jul

2013-12-23 | Kommentarer (0)

Julefriden ligger skön och jag känner mig belåten med dagen och förväntansfull för kommande.
Önskar er alla en strålande jul med mycket värme och omtanke.

Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus,
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar!

Kom, kom, signade jul!
Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul,
sänk dina vita vingar.

Let it come

2013-11-24 | Kommentarer (0)

The greatest art is to sit, and wait, and let it come.

Yogi Bhajan

Livet till mötes

2013-11-16 | Kommentarer (3)

Jag går himlen till mötes,
mina sista andetag.

Jag går livet till mötes,
öppnar dörren var dag.

Låter mig fyllas av livets andetag.

Jag går livet till mötes,
öppnar dörren var dag.

Breder ut mina vingar och lyfter ett slag.

Jag går livet till mötes,
öppnar ögonen för jag.

Jag går himlen till mötes
och sluter dem en dag.

Jag går livet till mötes
för jag är jag.

Jag går livet till mötes,
jag känner modet i dag.

Jag går livet till mötes,
för det gör mig glad.

Jag går livet till mötes,
för där möts du och jag.

Jag går himlen till mötes en dag.

Jag går livet till mötes i dag.

Savita

Muren föll

2013-09-25 | Kommentarer (2)

Det händer mycket nu, hela kroppen vänds ut och in känns det som. Fysiskt som något som bränner från insidan. Förstår att jag frigjort något gigantiskt när jag skickade iväg mina manus, något jag burit länge länge. En rädsla att ta ton, göra mig hörd, visa vem jag är. Även om du som känner mig eller läser min blogg säkert upplever att det är det jag gör dagligen så kan jag bara säga att jag ännu inte vågat visa allt, säga allt jag vill säga och visa hela mig. Jag är inte bara rädd att visa min sårbarhet och utan även mitt ljus. Jag är fortfarande rädd att visa vem jag är, utan masker och utan roller. Visa mig helt utan skydd.

Rädd att inte vara älskad för den jag är.

Det är skydden som rasar av nu. Ett stor mur jag bar omkring mig föll när manusen damp ner i botten på den gula lådan. Jag släpper kontrollen. Jag gör mig fri. Fri och lätt. Faller som ett höstlöv ner mot marken och låter livet föra mig vidare. Tack gode Gud att jag har tillit till Livet självt. Att jag vet att allt är omhändertaget… av något större än mig själv. Idag bäddar jag ner mig på soffan (när tillfälle ges) och bara är med det som bränner på insidan.

Jag svek mig själv.
Såg inte att jag –
även jag –
var vacker.
Såg inte att jag –
även jag –
var en del av skapelsens under.
Att
även jag –
var en del av
det allomfattande,
ofattbara,
oändliga.

Jag såg bara muren.

Catharina Liebenholtz

Inre detox

2012-09-25 | Kommentarer (2)

Jisses vilken inre resa… Djupdök ner i stressens ångest natten till måndag och kunde inte sova. Tankarna malde och satte oron i förlopp i kroppen även fast det kändes som jag var fastlåst i känslorna. Huuu och puh!

Efter många förstenade timmar så bad jag till slut till ovan och fann kraft att ge mig själv Deeksha. Först efter det började oron, ångesten, stressen att förlösas i tårar och jag fick förståndet att väcka Nogge som givetvis öppnade sin famn för mig att krypa in i. Tårkanalerna rensades genom samtal med vännen Eva och min älskade mor. Jag grät och processade i stort och smått. Och efter några timmar började det att ljusna. Kroppen slappnade av, solen sken, tankarna blev lätta, vissa till och med flög iväg och sinnesron infann sig.

Avslutade dagen med närvaro och kärlek till mig själv och familjen. Tände ljus och myste för att sen blåsa ut dem tidigt och sjunka ner i sängen. Sov som en Drottning och vaknade som en nyfiken lill-prinsessa till en ny dag.

En dröm

Hjälp mig ut ur det mörka fängelse
jag skapat av egots skuggor.
Väck mig ur rädslans oroliga deöm
där skuldkänslor och beskyllningar
vinkar från mörka prång.

Hjälp mig att se världen på annat sätt
så att jag varken behöver skylla ifrån mig
eller fördöma mig själv.
Hjälp mig att uppleva Kärleken
som min enda verklighet.

Hjälp mig att endast beträda
förlåtelsens broar
så att jag kan komma
ut ur mörkret
in i ljuset.

Ur boken, Från mörker till ljus. En inre resa
Gerald G. Jampolsky