Artiklar med etiketten ‘fel’
Live på youtube
Jag fick ett meddelande för två veckor sedan där en kvinna skrev och tackade mig för mina youtubeklipp och berättade hur mycket mina videos hjälpt henne. Jag brukar få meddelanden som dessa lite då och då och blir alltid rörd och glad av dem, de ger mig en känsla av tacksamhet att jag kan hjälpa. Och det känns så meningsfullt för mig.
Samtidigt så känner jag skuld över att jag inte levererat fler klipp, för att anledningen jag inte gjort det är att jag inte vill synas i bild för att jag inte trivs med hur jag ser ut. Jag har känt mig ful, fet och fel och får spunk på hur jag ser ut och låter. Så min självupptagenhet i hur jag ser ut har hindrat mig från att vara till hjälp för andra. Och hjälpa på ett sätt som faktiskt passar mig väldigt bra, jag har kunskap, erfarenhet och verktyg att dela med mig av och jag kan göra det hemifrån så att jag även kan vara tillhands mycket för mina barn och det är i ett forum (youtube) som är öppet och tillgängligt för alla, oavsett ekonomi eller samhällsklass. Det kan liksom inte passa mig bättre – förutom att jag har denna totala låsning att vara i bild.
Så efter år av stiltje i videoproduktionen så bestämde jag mig bara att nu, nu kör jag, jag gör en Live varje dag på Instagrams händelser. För att Live är Live, det går inte att redigera eller ta om, det sänds och spelas in direkt. Boom! Klart! Och jag får lära mig att leva med hur jag ser ut, att jag sa fel, stakade mig eller glömde bort något.
Sagt och gjort, jag började sända Live varje dag i 21 dagar som en Challenge till mig själv. Med målet att bli av med min kameraskygghet och bli avslappnad för att sedan kunna börja leverera videofilmer på min youtubekanal igen.
Efter någon dag hörde en vän av sig och sa, det är helt underbart att följa din process, det är bara så synd att det försvinner efter 24 timmar (händelser på Instagram fungerar så) så jag tycker du ska börja göra Live på youtube också.
Och jag kände ärligt talat precis som hon, att detta vill jag bevara. Och till min förvåning kände jag mig plötsligt redo för youtube, bara efter några få dagar in i min Live Challenge.
Så här är jag nu och sänder Live varje dag på youtube och jag måste berätta det mest fantastiska som hänt mig – jag älskar det! Fullkomligt älskar det! Jag förstår det inte själv, efter åratal med motstånd till detta och sådan skam jag haft till min egen kropp och hur den ser ut, så har motståndet bytts ut till massa flow och glädje, jag känner lycka framför kameran och det bästa av allt jag känner kärlek till mig själv, jag tycker kvinnan jag ser i bild är härlig, vacker och genuin – jag tycker så himla mycket om henne.
Så jag vill tacka er vänner som sett detta före mig, pushat, stöttat, visat vägen. Sett och trott på något som för mig varit en blindfläck. Och tack till er som skrivit under alla dessa år och berättat om hur mina videos hjälpt dig – det har hjälpt mig. Jag har er alla att tacka, ni har varit en stor del i min resa att finna kärleken till mig själv och tänk att jag skulle göra det framför kameran och tänk att jag också där fann kärlek till att synas och verka i detta forum – jag känner mig hemma i mig själv och hemma framför kameran.
Olika skam
Kanske är det så att det finns olika sorters skam, iallafall känns det så för mig att skammen verkar på flera fronter. Nu när jag lär mig att älska mig själv och min kropp så upptäcker jag detta om min skam.
Kroppsskam
Jag har burit skam över hur min kropp ser ut, inte bara relaterat till vikt utan det kan vara allt möjligt genom åren hår, ben, mage … vad som. Beror liksom på vilket humör jag vaknat på och vilka trender som råder. Ofta hittat något som önskas förbättras.
Det är där det största skiftet skett den här sommaren, nu är den skammen så gott som bortblåst och jag känner mig fin. Och finner glädje i att smycka mig själv med vackra kläder igen. Jag känner mig verkligen kroppsbelåten utan att ha behövt ändrat ett uns av hur min kropp ser ut.
Matskam
Lite svårare har det varit med skammen kring det jag äter. Och att viss mat tycks fri från skam och annan verkar fullproppad med skam. Äta rätt-äta fel. Där är jag inte hemma än, tankarna gnager fortfarande om vad som är okey och inte. Jag hör rätt-och-fel-tankarna … men jag äter ändå det jag vill och när jag vill. Och det känns som en öppning, en frihet.
Det bästa dock är att jag inte bär lika mycket rädsla för kosten. Men skammen den dröjer sig kvar. Och jag tänker att mina blogginlägg inte ska handla om vad som är nyttigt (eller onyttigt) att äta. För jag vill inte spä på skammen mer och jag tror inte min lösning ligger i kosten – när jag lär mig älska mig själv.
Personlighetsskam
Troligtvis den mest inpräntade skammen jag bär, den som säger mig att jag är fel. Jag är dålig. Jag är för mycket si, för lite så … jag vill skriva om allt min skam säger mig att jag gör fel. Är fel. Men till och med orden om mig själv ger mig skam. Fast jag vet att de inte är sanna, de är bara gamla hjärnspöken som råkat gömma sig kvar.
Skammen över mig själv och min personlighet den vill jag verkligen läka. Och jag tror att den läkningen är nyckeln till min självkärlek. Och jag vill kunna känna som jag känner till kroppen, att jag känner mig belåten i min personlighet – utan att ändrat ett uns av mig själv och den jag är.