Artiklar med etiketten ‘Inspiration’
Om själen
Jag fullkomligt älskar det här samtalet ifrån Malous Salong om själen. Så stort och svindlande. Jag själv är helt säker på att själen är inom oss alla, för mig är det själva L I V E T i oss. Och det är tydligt att det liv som lämnade mamma när hon dog finns kvar. För jag kan fortfarande förnimma henne, uppleva henne och fängslas av henne, precis så som Gustaf Norén beskriver musik – det osynliga som berör. Och ibland känner jag själen när jag skriver, det är som att den skriver åt mig – ger mig orden på pappret. Och jag känner själen när jag yogar, mediterar och får deeksha. Själen, alltså livet i mig kan vara litet och förtryckt men den kan också expandera och leva fritt. Precis så mycket som jag tillåter den att få vara i mitt liv, inte bara inom mig utan genom mig och runt omkring mig.
Själen finns inom oss alla, det är min starka övertygelse. Den finns också i allt, allt är besjälat. Och själen är god, det ljusa och kärleksfulla inom oss. Det som förenar. Själen vet inga gränser, känner inga rädslor, den dömer inte – den ser det perfekta i det unika hos oss alla.
Själen är i det lilla och det stora, mikro och makro, yin och yang. Själen är i allt skapat. I allt skapande, skap – ande. Anden i det skapade. Något/någon har skapat oss och försett oss med kropp, sinne, själ (ande) – alltså liv. Kropparna må vara åtskilda, sinnet verka personligt men själen förenar oss alla – den är det eviga livet i Dig och mig och mamma.
Det är mina tankar om själen, här kan du lyssna till Gustaf Norén och Kjell A. Nordström när de beskriver själen och rädsla hos Malou efter tio.
Celebrate life
The more you praise and celebrate your life,
the more there is in life to celebrate.
Oprah Winfrey
Hur svårt kan det vara?
Jag har inte för egen del upplevt krig, svält, fattigdom, könsstympning, cancer, bortgifte, ebola… så jag menar hur svårt kan det vara att leva i tacksamhet. I fullständig tacksamhet. Jag är mitt i livet, ett underbart liv på fredad plats på denna vackra jord. Jag lever och har fått gåvan att leva ett harmoniskt liv. Ett gott liv, med familj, vänner, hälsa, arbete, mat, hem – ett liv i kärlek. Jag har allting på min sida i livet, allt är tillrättalagt för att jag ska kunna leva på riktigt, så som jag allra helst vill leva och uppfylla mina innersta drömmar. Allt är möjligt.
Så hur svårt kan det vara. Vissa stunder ser jag inte skogen för alla träden, det vill säga ser inte livet för alla rädslor. Rädslor som bara är hjärnspöken, en del gamla upplevda minnen och vissa bara på-låtsas-spöken. De hotar mig inte nu, kanske aldrig har gjort. Mitt liv är fridfullt. Det finns inget i mitt liv som hindrar mig från att leva, på riktigt, fullt ut i båda glädje och tacksamhet till mitt liv, förutom dem då, hjärnspökena. Så jag tar till mig orden från Johannes Hansen och säger, fuck your fears – fuck my fears!
Livet är här. Det är nu. Och det vill jag leva i glädje och tacksamt. Men framförallt vill jag leva det utan rädslor. Och jag tror att det är just det som är lösningen ur min egen sinnesfälla, att leva (läs: gå till handling), trots alla rädslor, för de är så de skingras när jag lever mig rakt igenom dem.
Point of being alive
The whole point of being alive
is to evolve into the complete person you were intended to be.
Oprah Winfrey
Förhåller mig
Medberoende kan vara ett svårt ord att ta till sig, tror inte så många känner till innebörden i ordet. För mig handlar mitt medberoende helt om att förhålla mig till människor. Mitt medberoende etablerades redan när jag var liten, alltså mitt förhållningssätt emot människor och min omgivning. Och det är något jag gör dagligen, oftast helt omedvetet – förhåller mig.
”Jag anpassar” mig till allt, alla och lite till… och jag gör det så bra att jag inte vet vad jag själv vill, kan eller känner” skrev en vän på Facebook.
Längs livsvägen så har jag utvecklat det här beteendet så bra att jag kommit längre och längre ifrån mig själv. Jag har blivit expert på att se (läs: tro mig veta) hur andra mår, vad de behöver och vart de är på väg på bekostnad av att jag med siktet inställt på dem helt förlorat kursen i mig själv. Jag är vilsen på öppet hav och har ingen aning om vart jag är, vart jag var på väg, vad jag vill, vart jag bör ta mig eller vad jag behöver. Totally lost!
Jag säger ja när jag känner nej. Säger nej när jag känner ja. Och ändå är det ett ”bättre” exempel för oftast säger jag bara snabbt Ja eller Nej och mår sedan dåligt utan att märka det och/eller utan att förstå varför. Vilsenheten gör att jag inte vet vad jag vill och vad jag behöver. Inte ens när jag mår dåligt. Så oftast när jag mår dåligt fortsätter jag att ta hand om andra.
Och eftersom jag anpassar mig till allt och alla, oftast utan att de bett om det och behöver det, så utvecklar jag gärna ett kontrollbehov så att de anpassar sig efter mig. Det blir min lilla tröst i den stora smärtan av att ha förlorat mig själv, att jag åtminstone tror mig kunna kontrollera andra. Det bedövar min egen smärta att skjuta (läs: projicera) ut den emot min omgivning.
Och när jag väl finner glimtar av mina innersta drömmar så vågar jag inte leva ut dem, för vad ska då alla andra tycka eller tro. Och tänk om de inte ryggdunkar mig eller gillar på FB, vem är jag då… om inte åter i min vilsenhet.
För mig handlar mitt tillfrisknande om att fråga mig dagligen, gärna flera gånger om dagen, vad är mina behov? Vad behöver jag nu? Att se behoven, inte begären, håller mig frisk. Att tillgodose mina behov har blivit min mission, det är den där klyschan om syrgasmasken till mig själv först.
Och när jag ser helt ärligt på mig själv så har jag inte något behov av att kontrollera andra, för all kontroll jag utövar kontrollerar mig. Jag är den som kontrolleras av min egen kontroll. Jag är fången hur jag än vänder på det. Och kontroll slukar energi, den energi som jag som vilsen på öppet hav så väl behöver för att ta mig i land – hem i mig själv.
What if
… money was no object? What would you love to do?
Stanna upp
Bara för i dag, stanna upp, inte sen, utan nu,
och andas in.
Bara för i dag, stanna upp, inte sen, utan nu,
och andas ut.
Bara för i dag, stanna upp,
och se dig omkring.
Bara för i dag, stanna upp,
se allt det vackra.
Bara för i dag, stanna upp,
och känn.
Bara för i dag, stanna upp,
känn innerligare.
Bara för i dag, stanna upp,
och le.
Bara för i dag, stanna upp,
och le med hela Dig.
Bara för i dag, stanna upp,
och le emot Dig själv.
Savita
slow-flow
Det känns fantastiskt i mig. Bättre än på länge. Känner mig oftare så här varje dag i mindfulness-mood. Alltså i ett meditativt tillstånd, en känsla av slow-flow. Den är underbar den känslan, som brukar infinna sig under yogaklassen och i synnerhet på slutet vid avslappningen. Jag känner den när jag får deeksha och ibland när jag ger. Men den senaste veckan skulle jag säga har jag känt den var dag, dagligen, i kortare eller längre doser. Känns som effekten sitter i längre innan den klingar av och lättare infinner sig igen. En känsla av frid, som genomströmmar hela kroppen, både på insidan och utsidan. Ett lugnt behagligt rus som lägger sig, utan att ta bort effekten av närvaro i nuet och livet. Tvärtom gör den mig mer närvarande, närvarande på riktigt och i djupet.
Det är känslan av närvaron med mig själv, som själ. Jag kan vara i känslan av att vara kropp och sinne, enbart. Jag kan också gå vilse ur mig själv och uppleva mer av hur du mår och vad som händer runt omkring dig istället för det som är i mig.
Så för mig är det här att hitta hem, i mig själv. När närvaron är med min själ… och upplevelsen är av själen i kroppen… och själen i sinnet – det är att vara jag.
Mig själv
Ju mer jag är mig själv desto bättre blir det.
Lisa Nilsson
Tillåtelse
Att ge mig själv tillåtelse, just den meningen blev min viktigaste insikt under helgens Psykosynteskurs på Humanova. Jag står inför vägar som jag vill ta, steg jag vill gå, sanningar jag vill uttrycka – jag står helt enkelt fortfarande kvar inom vissa områden i mitt liv och har inte anammat mitt hjärta helt och fullt. Jag trodde först det handlade om att våga leva ut det – våga leva som mig. Men så insåg jag att modet det har jag… oftast. Jag kände att för min del så var det inte modet som behövdes förstärkas utan istället hade jag ett stort behov av att ge mig själv tillåtelse att följa hjärtat.
Som det lilla osäkra barn som jag kan känna mig som, så behöver jag agera både moder och fader och ge mitt lilla barn tillåtelse. Säga till mig själv: Du har min tillåtelse, Du har min kärleksfullaste tillåtelse att leva Ditt liv precis så som Du vill leva det. Hålla upp dörren och med den innerligaste kramen säga farväl, med orden jag vet att Du kommer leva Ditt liv på bästa sätt och Du har mitt fulla stöd till alla vägar och livsval Du väljer.