Artiklar med etiketten ‘Inspiration’
Yogasisters
Det finns inte ord för vad Yogan ger mig. Jag skulle kunna berätta om sinnesron, kärleken till kroppen, kärleken till sinnet, kärleken till själen, kärleken till att vara människa, acceptens, tålamod, styrka, mjukhet, närvaro, tacksamhet… men det största är ändå människorna jag möter genom Yogan. Längs vägen med yogamästare (dvs lärare) och yogakollegor till nu… dessa underbara yogisar som tassar in med sina bara fötter i yogasalen varje vecka med mig – de är den största behållningen av hela Yogan att få vara med er. Vecka ut och vecka in, genom årstider och almanacksår så är vi där och håller rummet för varandra, ett rum fyllt av kärlek, närvaro, gemenskap, tillit och glädje. Tillsammans med er lär jag mig om mig själv – om livet. Ni förgyller mitt liv, ni gör verkligen det. Jag är så innerligt tacksam.
I just love you sisters, I truly do!
Truly give
You give but little when you give of your possessions.
It is when you give of yourself that you truly give.
Khalil Gibran
Att vara självcentrerad
Jag har glömt det väsentliga. Totalt glömt bort. Och dragits ner i min jämrande själviskhet. Legat där och svettats under min offerfilt och undrat varför jag mått så dåligt.
I något obevakat ögonblick har jag riktat om strålkastaren in mot mig själv. Belyst mitt jag, jag, jag. Och där har jag legat en tid, törs inte tänka på hur länge, och slickat mina sår. Och ropat till Gud att hjälpa mig, mig, mig.
Varit omedveten med andra ord, omedveten på egots grepp och fintar.
Men så var det en god vän som tände taklampan i går och drog bort den värmande filten, så att jag såg mig själv där jag låg och huttrade och snörvlade i min självömkan.
Det är inte vackert att vara ett offer – vara självcentrerad. Inget jag är stolt över, men något jag vill skriva om eftersom jag vet att vi alla hamnar där ibland. Det är okey att hamna där. Inte vackert men väldigt mänskligt.
Så vad var det jag hade glömt bort där i självupptagenheten? Jo, alla de andra runt omkring. Jag hade bytt fokus på vad har jag att ge, mot what’s in it for me. Min utsträckta arm stod tom och öppen och undrade vad livet skulle fylla famnen med istället för att se vad jag hade inom mig som kunde vara till glädje och nytta för andra.
Jag vet det, jag vet att jag mår som allra bäst när jag har intentionen att bidra och ge. Att vi alla är fyllda med gåvor, Guds gåvor, som det är meningen att vi ska dela med oss av till andra – varandra. Det kan vara tid, lyssnande, handlag, kunskap, glädje, energi, omsorg… vad som helst, men det handlar alltid om vad jag har att bidra med till livet, till nuet. Det betyder inte att jag måste vara Moder Theresa med alla, men det betyder att jag är medmänniska med ditt intresse främst, för det är det enda som gynnar mig, när jag hjälper dig. Och det är stort skillnad på att vara medberoende och medmänniska. Stor skillnad på att offra mig för andra och ge i kärlek, väsentlig skillnad, men det får bli ett annat blogginlägg.
Hur kan jag bidra till Livets flod? blir frågan jag ställer mig. Och jag ber Gud fylla mig med svaren, handlingen och riktningen. Ske Din vilja, inte min.
Amen
En dag…
The importance of Money
We cannot afford to allow our focus in life to be money. That will not lead us into the abundance we’re seeking. Usually, it will not even lead to financial stability.
Money is important. We deserve to be paid what we’re worth. We will be paid what we’re worth when we believe we deserve to be. But often our plans fail when our primary consideration is money.
What do we really want to do? What do we feel led to do? What are our instincts telling us? What do we feel guided to do? What are we excited about doing? Seek to find a way to do that, without worrying about the money.
Consider the financial aspects. Set boundaries about what you need to be paid. Be reasonable. Expect to start at the bottom, and work up. But if you feel led toward a job, go for it.
Is there something we truly don’t want to do, something that goes against our grain, but we are trying to force ourselves into it “for the money”? Usually, that’s a behavior that backfires. It doesn’t work. We make ourselves miserable, and the money usually goes wrong too.
I have learned that when I am true to myself about work and what I need to be doing, the money will follow. Sometimes it’s not as much as I want; sometimes I’m pleasantly surprised, and it’s more. But I’m content, and I have enough.
Money is a consideration, but it cannot be our primary consideration if we are seeking spiritual security and peace of mind.
Today, I will make money a consideration, but I will not allow it to become my primary consideration. God, help me be true to myself and trust that the money will follow.
Melody Beattie
The language of letting go
Glädjeblomma
Glädje å andra sidan, är en sällsynt blomma.
Den blommar trots yttre omständigheter.
Alexander Loyd
Healingkoden
Oförutsägbart
Humöret är som vädret, oförutsägbart.
Enda sättet att leva med det är att acceptera och LEVA det.
Gunnar, präst
Vingklippt
Upplever känslan av att känna mig vingklippt. Jag vill så mycket mer av mig själv, eller rättare sagt släppa fram mer av mig. Men det är som att jag är cementerad i mig själv. Fasthållen av mina egna rädslor och förutfattade meningar om mitt jag/liv. Kreativiteten bubblar och pyser inom men har just nu igen riktning ut… känns det som.
Och så läser jag statusrader från Bokmässan och känner en innerlig längtan dit. Önskan att bara gå runt och andas atmosfären.. doften av böcker. Och läser på Facebook att så många av mina vänner är på Hälsomässan i Rättvik, dit lockas jag också vanligtvis varje år.
Jag ber om acceptens till det som är. Där jag är. För jag vet att vi är alltid precis där vi ska vara. Alltid. Mitt sinne (läs: ego) må vilja vara någon annanstans emellanåt men jag är alltid på rätt plats. Alltid. Allt är som det ska, även med det muttrande sinnet och allt är som det ska även med känslan av cement.
Jag möter och upplever det jag ska möta, även mitt eget missnöje. Vad är väl en bal på slottet…?
Got stress?
You’re arguing with what is.
Byron Katie
Ett med Gud
Att vara Ett med Gud
Allt eftersom du fortsätter att utvecklas, kommer du att upptäcka att ena minuten är du Gud själv och nästa minut är du inte det. Det som händer är att efter en tid kommer du inse att du och Gud faktiskt är det samma. Men ibland har du känslan av enhet, ibland har du en känsla av separation.
Det är då som du kan vara till mycket stor hjälp för människor. Du kommer faktiskt att upptäcka att du är ett med det Gudomliga, att du faktiskt är Gud.
Detta fortsätter regelbundet. Det är bara så att, när du fortsätter på din väg, kommer den tid som du upplever enhet med Gud att vara längre.
Du skulle faktiskt bli det Gudomliga eller Ljuset eller Gud eller vad du vill kalla det; det beror helt och hållet på dig.
När du går ännu djupare, kan din fysiska form också påverkas.
Det finns inget slut på det här; det är något som händer väldigt naturligt, väldigt automatiskt.
Sri Bhagavan
Omfamna det du känner
Vägledd avslappning i syfte att omfamna det du upplever/känner just nu, vila i kärlek till dig själv och din kropp.
Omfamna dig själv med medkänsla, värme och kärlek.