Artiklar med etiketten ‘Islingby’
Intensiv helg
Vilken helg, 12 matcher, glädje och vemod, kämparanda och trötthet, nu är den intensiva helgen över. Vi tackar alla arrangörer av Mellsta Cup och alla härliga lag vi har mött för fantastiska dagar. Vi tackar lilla-syster Izabelle som hejat troget vid sidan om planen, mestadels på gott humör. Hon har dock inpräntat ett eget litet mantra, som mässades varje gång hon såg en kiosk eller glass-Åke åka förbi på sin glassmoped (dvs typ var 3-4 minut): Mamma, jag är hungrig!
Och som om vi inte fått nog av fotboll, så satt vi, jag och Maya framför VM-finalen, Oscar hängde med kompisar. Den ena av oss med en skål vattenmelonbitar och den andra med blåbär, och så tittade Maya på mig och sa: Här sitter vi och ser på fotboll, vi som egentligen inte är intresserade. Och så brast vi ut i asgarv. Jag hejade starkt på Argentina men måste säga att Götze’s glädje över målet fick mig på fall.
Barnens dag
Sitter just nu som en zombie i soffan, klockan är åtta och min energi försvann under eftermiddagen. Det är inget allvarligt, det är bara en trött mor som intensivt firat sin 6-åriga prinsessa hela dagen!
Kroppen är trött, magen svullen efter alla sliskiga sötsaker, fötterna värker men hjärtat har frid. Det känns så fridfullt nu när vi nattat barnen och känner att dagen blev lyckad, Maya verkar helt nöjd och slut. Hon har skrattat, busat och lekt hela dagen och stupade sen i säng. Vad mer att önska, jag känner mig trött och lycklig!
(Här firar vi henne på morgonen med wienerbröd, hon gillar inte tårta).
Igår var det en spännande dag för Oscar, då fick hans Islingbylag gå in med Brage på deras hemmamatch. Oscar kom på att målvakten alltid går ut som nummer två och ställde sig listigt på plats två i ledet och inväntade sin favorit, målvakten Gurra Andersson, nr 100 i Brage. Lyckligare pojk har jag aldrig skådat!
10-9
Blev resultatet i matchen mot Oscarslag (-03) mot oss föräldrar. Jag hade superskoj, men önskade att jag hade haft benskydd när en hel drös med barn sparkade hejvilt efter bollen och jag råkade vara i närheten. Att vara i närheten av bollen var lättare sagt än gjort, den kändes enormt stor 7-mannaplanen. Eller så är sanningen den att jag inte orkade springa efter dom små rappa barnen hela tiden. Vilken energi dom har!
Maya som matchfotograf
