Artiklar med etiketten ‘kall’
VISION FROM GOD
Jag har en stor längtan att komma till min rätt, leva livet så som Gud ämnade att jag skulle leva det. Jag tror vi har en färdig livsplan när vi beslutar oss för att beträda jorden, en tanke och intention om vem vi ska vara och hur vi ska verka. Att vi alla är här av ett högre syfte.
Så för mig är det viktigt att söka det högre syftet med mitt liv. Och jag ber om att få se och förstå hur jag ska vara, hur jag ska leva och vad jag ska bidra med.
Men det svåra är att veta skillnaden mellan mitt ego, mitt sinnes alla önskningar och begär och Guds vision med mitt liv. Vad är vad? Hur vet jag vad som är Guds röst och egots röst? Hur vet jag vad som är mina egna tankar, drömmar, visioner?
VISION FRÅN GUD
Visioner är just det, något du kan se. The faculty or state of being able to see /Oxford Dictionaries När jag får en inre syn, jag ser något in i framtiden, då förstår jag att det är en vision från Gud. Vissa saker jag drömmer om och önskar – kan jag inte se, hur mycket jag än visualiserar så lyckas jag inte få klarhet i bilden. Medans visionerna från Gud de ser jag klart, tydligt och de framträder direkt, alltså inget jag behöver frammana.
Så mitt tips är att göra en lista över saker du önskar, drömmer om, vill skapa. Och så går du igenom punkt för punkt och ser om du kan SE det. Kan du SE visionen? Kan du SE den utan ansträngning, utan att kämpa fram bilden. Guds vision ligger bara där helt naturligt på din inre näthinna. Den är klar, gör dig klarsynt. Lita på dina visioner.
Tillit
Jag jobbar med att få syn på mina egna strategier, hur gör jag egentligen för att tro på Gud? Litar jag på Gud i alla avseenden, eller tvivlar jag i vissa. Vilka delar av livet lämnar jag över resultatet till Gud och finns det delar jag försöker kontrollera utkomsten av?
Och det verkar vara en salig blandning med tilliten. Jag har full tilltro att vi, vi som själar, har valt detta liv och att vi själva förutbestämt hur länge vi ska verka i jordelivet och vad vi ska lära oss och bidra med. Alltså tror jag att när vi dör, så är det meningen att vi ska dö. Allt ingår i en högre plan som vi själva (som själar) medverkat för att skapa. Jag har också tillit till att livet är evigt, och att när vi dör övergår vi bara till vår ursprungliga form, den här kroppen är vår tillfälliga boning.
Ni som följt mig har också sett min resa som har gått ifrån att vilja kontrollera kroppen till att lita på den. En vacker transformation i tillit. Likaså har jag fullt tillit till att håret visar mig vägen, jag litar på mitt hår, hur det vill växa, om det vill växa och jag låter håret själv bestämma sin färg.
En annan resa är ju den med mitt företag, vad är min passion, vad är mitt kall, vad ska jag bidra med till världen. Det är också en lång process med delar som yoga, skrivande, filmer, älska kroppen och nu relationen med gud. Så slog det mig idag i samtal med en kollega att jag litar, skapligt (host host) på att stegen uppenbarar sig längs vägen men jag litar inte alls på tempot Gud håller, jag tycker allt avslöjas alltför sakta och jag känner mig mer än redo. Jag vill accelerera men Gud verkar vilja hålla ett lugnare tempo.
Ibland litar jag mer på andra än på Gud, mer på andra än mig själv, mer på mig själv än på Gud. Så det där med tilliten är lite si och så.
Vore fint att höra med dig, hur är din tillit till Gud?
GODTREPRENEUR
Frustration
Jag har gått länge med en inre frustration av att inte komma till min rätt, alla projekt stora som små mättar mig inte. Det känns hela tiden som att jag har mer potential, kraft och ljus som vill ut. Som vill verka. Som vill JOBBA. Spelar ingen roll om jag haft en yogatermin, retreat, skrivit ett manus, startat en Online Show … hungern kvarstår.
Så vad är det då denna hunger, som övergått till frustration beror på?
Know your why
I samtal med min New York-coach Michael kom jag fram till att mitt WHY (varför) handlar helt och hållet om att SATISFY GOD. Jag vet att jag har ett kall, en livsuppgift och så länge jag inte lever mitt kall så blir jag frustrerad.
Know your calling
Vad är mitt kall? Det har jag försökt ta reda på under alla år. Och jag anser att vi behöver pussla ihop ledtrådarna längs livslinjen för att komma fram till det. Se vilka gåvor du välsignats med, vilka erfarenheter du berikats med, se vilka egenskaper som lyser starkast, se vart drömmar och passion leder dig – när allt detta pusslas samman så uppenbarar sig en sanning. Din sanning. Meningen varför du är här och vad just du är ämnad att vara och göra.
Klarhet
Jag har de senaste åren fått klarhet om många av mina pusselbitar, börjar skönja mönstret, förstå att jag står oerhört nära sanningen nu. T ex att jag behövde läka min skam, våga synas, till att älska att synas, älska att prata, passionerad i läsa, inspirera och all form av entreprenörskap. Vilja vara vacker och sexig, våga vara vacker och sexig, våga strunta i vad andra ska tycka …
Rädsla
Och det var här det tog stopp, jag hade en del kvar jag inte vågade visa och ÄGA på grund av rädslan av vad andra ska tycka. Och det var grunden till allt annat. Det var grunden till hela mig, min sanning och existens. Där jag finner alla mina svar, min energi och mitt hopp. Min tro på Gud.
Det är den del jag hela tiden avstår från att ta med. Det är den delen jag fortfarande känner skam över och gömmer. Trots att det är den delen jag låter genomsyra allt vad jag företar mig – egentligen.
Godtrepreneur
Jag lovar härmed mig själv att låta den delen vara den viktigaste, den som genomsyrar och belyser allt annat. Jag tror att när jag ger mig hän till mitt kall, To Satisfy God, så kommer min hunger att tillfredsställas. Jag är en GODTREPRENEUR helt enkelt, en GOD DRIVEN entreprenör som älskar att se människor äga sin sanning – det här är min!
Känner du också att du har ett kall inom dig, att Gud har en plan för ditt liv, att du är ämnad att vara mer och bidra mer än vad du redan gör – då ska du hänga på mig in i det nya året. Jag kommer lära dig hur du får kontakt med Gud, och således även ditt kall, och hur du finner modet att leva det liv Du är ämnad att leva.
Håll gärna koll på min FB-sida: Savita Norgren också, där är tanken att det ska uppdateras mer frekvent än bloggen.
Vill rikta ett extra tack den här veckan till min Mastermind-grupp som bekräftar mig som entreprenör, och vännen Anna-Moa som förmedlar att jag måste äga gudstron. Ni vidgade verkligen min framtidssyn.
Inget jag planerat
Det går tider då jag planerar och strukturerar, försöker få nån sorts kontroll som jag skrivit om tidigare. Jag vill veta vägval, yrken, boplatser, framtidsutsikter … jag vill veta!
Men när jag ser tillbaka så är det många gånger det bästa i mitt liv bara givits till mig, helt utan min vetskap. Ta mitt skrivande till exempel, det var inget, absolut inget jag varken förutsåg eller drömde om, men så en dag (för ca 15 år sedan) bad min dåvarande chef (och nuvarande bästa vän) mig att skriva ledarorden till vårt Kupolen Magasin då jag jobbade som centrumledare på Kuplen. Det var genom att skriva dessa ledarsidor varje månad som jag upptäckte att jag kunde skriva, att jag hade gåvan och ordet, och att människor uppskattade det jag skrev. Nu fullkomligt älskar jag mitt skrivande, jag känner mig passionerad och förälskad i att skriva.
Med yogan samma sak, jag såg den knappt komma, det var inget jag sökte eller så utan mer en ”grej” till att börja med. En grej att prova på. Och nu 14 år senare är jag så hemma och trygg i yogan. Och jag är den tacksam, den ger mig så fina gåvor och sidovinster. Men som sagt, inget jag planerade eller strävade efter att bli yogalärare.
Nu känner jag nått liknande med mina texter att älska och njuta av kroppen och oss själva. Jag vet inte hur det hände, men någonting stort är satt i rullning och jag försöker göra mitt bästa att ta emot text, efter text som kommer till mig dagligen. Det bara flödar. Jag känner mig så hemma i mig själv när jag förmedlar detta, det känns som en gåva och en kallelse. Och jag ser med förtjusning på dess fortsatta resa.
Det jag vill påminna mig själv om och inspirera till genom detta inlägg är att släppa taget och ta emot vad livet bjuder på. Det kanske är (som jag tror) en gudomlig plan med allting – som vet precis vad vi både behöver och får mest glädje. Låt oss alla få förmågan att ta emot det livet vill ge oss.
Min grej
Under ett samtal idag blev jag påmind om hur lyckligt lottad jag är som funnit yogan. Hon jag pratade med önskade att hon också fann ”sin grej” så som jag gjort med Yogan. Hon sökte fortfarande över vad som fick hennes passion att tändas.
Och jag har verkligen inte valt detta, vare sig yogan eller skrivandet – som nu är det enda jag egentligen brinner för till fullo och som jag kan tänka mig att göra om både 5 och 25 år. Utan jag famlade som många andra, hit och dit. Minns att en kvinna sa att jag skjuter med hagelbössa och rådde mig att begränsa alla mina livsval till något eller några få. Att sikta med laserstrålen istället.
Och att lyssna till andra har jag alltid varit bra på, jag lyssnar … och ibland gör jag även som de säger. Jag gjorde som hon sa. Jag gick hem och började skala av. Jag såg mina intensiva val som trädgrenar och så började jag beskära. Dvs strunta i att lära mig se auror, lägga tarotkort, avsäga mig ordförandeskapet i Författarförbundet mm. Skalade mig ner till kärnan.
Ibland lyckas jag hålla mig där, men så slinter plötsligt mitt fokus och innan jag vet bättre är jag anmäld till någon ny kurs. En ny gren växer ut. Och så efter en tid när jag inser mig splittrad och ofokuserad igen så skalar jag av på nytt.
Yogan ville jag egentligen bara träna (såg det så då) för att den var trendig, då för 15 år sedan, eftersom tidningarna berättade om att Madonna utövade Yoga. Att sedan yogan hade en egen plan för mig och mitt liv var väl tur, den lät mig inte fastna i ytan utan tog mig med i djupet. Jag kommer fortfarande djupare in i yogan, eller högre, vad man nu ser den inre resan som. Det finns inget stopp – vårt inre är obegränsat. Oemotståndligt. Magiskt. Oförutsägbart. Och alldeles underbart.
Ett kall
Inser att jag har gått resans alla tre steg som beskrivs nedan. Jag började som ung arbeta med synen att ett jobb var att jobb, sedan slog karriärslustan till och sedermera min livsstilsförändring – som ledde mig mot mitt kall. Det är verkligen ett privilegium att arbeta med det som jag älskar allra mest, följa mitt kall – eller det är nog snarare så att jag lever mitt kall mer och mer för varje dag.
#tacksam
Man kan se arbetet på olika sätt. Psykologen Amy Wrzesniewski med kollegor har funnit att människor upplever sitt arbete på ett av tre följande sätt: som ett jobb, som en möjlighet att göra karriär eller som ett kall. Den som ser sitt arbete som ett jobb upplever det främst som en förutsättning för att kunna betala hyran, köpa mat, försörja sin familj och ha råd att åka på semester. Man ser fram mot arbetsdagens slut, helger och ledigheter och har sitt arbete av nödvändighet, inte för njutningens skull.
För karriärister fungerar arbetet som en drivkraft i sig. Det erbjuder möjligheter att i olika steg klättra mot högre avancemang. Man motiveras av yttre faktorer, pengar, titlar och status. Man går utbildningar för att få högre lön, ytterligare en legitimation eller en akademisk titel och ser fram mot nästa befordran eller en högre post inom företaget.
En person med ett kall ser sitt arbete som ett bidrag till högre syften. Man arbetar för att man njuter av det och för att man finner en högre mening med det. Arbetet ses som ett privilegium och en möjlighet att utvecklas som människa. Kanske upplever man att man bidrar till människors välmående eller att man skapar en bättre värld för framtida generationer.
Titti Holmer
Lycka nu,
en praktisk guide i mindfulness
Sann utstrålning
Det är så otroligt vackert, kanske det vackraste som finns att beskåda en människa som fullt ut är sig själv. Ger till livet det den är ämnad att ge. Blommar och skiner om det så är med huvudet under ett bilbygge, bakom en luftgitarr eller med händerna i en bikupa. Ja, ni vet de människorna som följer sin glädje och passion – med andra ord sitt kall och ger det till världen i stort men allra oftast smått. En människa som har en egen lyster långt bortom de stora scenerna. En människa som berör, på djupet även oss andra som inte är ett dugg intresserade av just dennes intresse eller övertygelse. Att ta del av en människas ljus behöver inte innebära att man har samma passion eller intresse, det räcker gott med en dos av dennes närvaro.
Och genom etern går också bra, jag är precis uppfylld av Yohio´s strålglans, närvaro och intigritet från Moraeus med mera. Tänk om vi kunde uppfostra våra barn så öppet att de ges möjlighet att få vara precis som de är och följa sin kallelse, hjärtas röst. Vägen dit är inte lång, den börjar som alltid med (inom) oss själva…
