Vilka är dina ord?
Jag har som jag skrivit tidigare fokuserat på fel ord, tex smal när det gäller att bli tillfreds med kroppen och känna mig snygg. Att byta ut smal till belåtenhet gjorde min vändning. Lika så är det med ekonomi och pengar, att attrahera till mig mer pengar har svagare vibration än att attrahera till mig livsstil a’la dolce vita.
Jag försöker hålla koll på vilka ord som höjer min energi och stämmer med min passion och innersta önskan. Några av dem är;
Belåten, skönhet, liv i skönhet, snigelmamma, la dolce vita, framgång, frid, eterisk, snygg, tillfreds, välstånd …
Vet jag vilka ord som ger resonans med mitt innersta så är det mycket lättare att få till rätt affirmation. Tex använde jag under lång tid affirmationen: Jag lever det liv jag vill leva, jag lever la dolce vita. Samt har jag genom Snigelmamma attraherat in oerhört mycket tid och närvaro med mina barn.
Jag märker hur stor skillnad det blir för mig när jag använder rätt ord, så jag ska sätta mig och meditera och kontemplera över mina innersta önskningar, och utforma nya affirmationer som stämmer med där jag är nu i livet och vad jag vill skapa (attrahera).
Använder du dig av intentioner? Tydliga intentioner med vad du vill med ditt arbete, din hälsa, familj, ekonomi, semester etc, eller driver du bara omkring och låter dig svepas med eller kanske än värre stagnera.
Att sätta ut en tydlig intention, är att ta ut riktningen, att sikta. När vi ser målet kan vi rikta den gudomliga energin. Det gudomliga vill hjälpa oss, energin är här – redo till vår tjänst. Vi behöver bara tala om vart vi ska, och allra helst varför vi vill dit och hur vi vill må.
Tex om du har intentionen mer pengar, så är det en svag intention, för den innehåller egentligen ingenting. Fundera hellre på varför du vill ha mer pengar, ska du betala av lånen, gå ner i arbetstid, ska du ut och resa, renovera …
För min egen del så ber jag om välstånd, för mig betyder välstånd att vara hemma mycket med barnen, vara en närvarande mamma (Snigelmamma), ha råd att tillbringa semestrar med familjen, äta ute på restaurang, köra en skön och snygg bil, förverkliga mina jobbdrömmar, ha tid till mina vänner … Så jag ber om välstånd och jag mässar ofta mantrat Jag lever det liv jag vill leva – jag lever La dolce vita.
När du sätter intentioner så är det viktigt att du är sann emot dig själv och ärlig med vad du vill. Först då kan du sätta en tydlig intention och det är just när du bringat klarhet med vad du vill som det magiska sker – det gudomliga griper in.
Vilken fantastisk dag! Jag och barnen är ensamma hemma hela helgen och vi myser på. Man skulle kunna tro att vara ensam med barnen gör mig mer upptagen och så det givetvis också men på nått vis så lyckas jag ändå vara mer närvarande. Vet inte hur det går till, men så blir det oftast för mig och det känns så fint. Jag stojar och står på i hemmet och så tar vi oss iväg på små turer, som andan faller på. Idag bjöd vi hit min mamma och pappa på tacolunch och sedan åkte vi ner allesammans på Borlänge Marknad, vilken bjöd på soligt väder, livliga familjer och massa knallar – och trots vårvärmen köpte vi oss varsin mössa. Efter en fika hos mormor och morfar så tog vi oss hem… nästan alla av oss. Maya stannade kvar för övernattning.
Jag är så tacksam över mitt liv och dem som jag delar det med, jag är omfamnad av de underbaraste föräldrarna, ljuvligaste barnen, älskade maken, flera soulsisters massa andra ljuva själar. Just relationen till mina föräldrar har blivit än vackrare och djupare sedan jag kom i kontakt med Oneness och alltså mer med mitt hjärta. Givetvis även relationen med andra, men för att ha kärleksfulla relationer med andra behöver vi läka (inom oss) med vår barndom och våra föräldrar (enl Oneness). Jag känner hur jag läker och hjärtat öppnas. Jag är så innerligt tacksam för mitt liv och dem jag delar det med.
Tack Tack Tack
Känner mig ’blessed’ att leva det liv jag lever. Att just jag har förmånen att leva i den här kroppen och med de ljuvligaste människor omkring mig. Livet är gott och ju mer jag tänker på det desto mer gott uppenbarar sig att vara tacksam över. Och den största tacksamheten har jag över hindren jag mött på i livet, de gånger jag varit sjuk, när jag kämpat med inre demoner, energitjuvarna längs min väg och de gånger jag försatt kurs och kört fast i diket längs livsvägen. Alla snedsteg och stukade fötter.
Vad vore mitt liv idag utan dessa upplevelser, ja utan dem vore jag inte ett dugg tacksam det kan jag lova.
Det finns väl inget så gott som att tillfriskna efter sjukdom eller att resa sig efter ångest och känna glädje igen. Att möta ett leende och vänliga ord när man upplevt sig utanför och ensam. Att känna spring i benen efter en lång trötthet. Att känna hopp efter förtvivlan. Att efter modet att lämna det gamla öppna gudomliga dörrar mot det nya. Att efter allt slit inse att det mesta är omhändertaget.
Livet är bra och det blir bättre och bättre dag för dag. Jag påminner ofta mig själv om att vara en livsjutare. Att jag är en livsnjutare. Jag tror helt och fullt på att anledningen att vi är här är för att just njuta av det vi upplever, njuta tack vare den kropp vi lever i och njuta av relationen till varandra.
La dolce vita!
Fylld av tacksamhet efter en kreativ dag som slutade med mig nerbäddad hos Johanna för 90 min ansiktsbehandling. Njutningen var total förutom då jag väckte mig själv med små (vill tro att de var diskreta) snarkningar.
Jag flödar vidare längs livsvägen, helt ärligt så landar nya insikter och destinationer varje dag. Jag har ingen aning om vart livet för mig och jag känner mig helt tillfreds med det, vet att allt är omhändertaget och allt jag behöver göra är att njuta och åka med. Jag har min intention att få lära ut det som ges till mig, pass it on och att leva det ljuva livet, la dolce vita. Och jag behöver inte ens önska och be om att det, jag somnar var dag med tacksamhet över att det jag önskar redan är manifesterat.
Jag lever det liv jag vill leva!
Oneness har genom lektionerna och självklart deekshan gett mig insikten om vem jag är och vad som är meningen med mitt liv. Att allt redan när jag föddes till den här kroppen och på den här livsvägen var i perfekt ordning, att allt var tillrättalagt och nu äntligen börjar jag förstå att ta tillvara allt som har givits till mig…
La dolce vita
Jag vill dela med mig av ett klipp med Marianne Williamson som belyser vissa delar som även Oneness har med i sin lära…
Det var med glädje min kropp dansade runt på Yogarelease i måndags och jag njuter av efterdyningarna än… ja, inte kanske all träningsvärk, men de själsliga och fysiska, min kropp njöt verkligen av att få släppa loss och frigöra sig.
Kroppen är ju gjord för rörelse, den vill röra sig, jag tror till och med att den innerst inne älskar det. Och nu att få röra kroppen i dess takt och precis hur den vill och inte bry sig ett dugg om vad de andra gör eller hur det ser ut – bara vara i sin egen känsla och dansa utan prestation, dansa för njutning och frigörelse.
Nu kom jag på något annat, jag hörde eller om det var något jag läste… det var i alla fall en intervju med Amelia Adamo där hon berättade att hon var bra på att njuta och hon hade uppmärksammat att vi svenskar (hon är från Italien) sällan sa att vi gjorde något för njutning, utan vi sa som oftast att vi skulle unna oss något för att det var vi värda.
Och på det viset så kanske vi känner att vi måste vara värda något först för att unna (läs: njuta) oss sen, alltså fortsätta vara så himla duktiga och presterande. Jag tog verkligen till mig det hon förmedlade och har börjat smaka mer och mer på ordet –njuta och jag älskar det verkligen och när jag lyssnar till min sanna röst där inne så är jag säker på att livet vill att vi ska njuta så mycket vi bara kan av det.
La dolce vita
Mår så alldeles fantastiskt bra just nu. Allt har landat runt omkring mig och inom mig. Jag känner att jag är i mitt flöde. Livet är upp och ner i känslor och jag har mod att stanna i nedgång, det hade jag inte förr. Men just nu är det Upp och jag njuter av mitt sanna rätta jag och min familj och mitt Liv. Jag lever just nu precis mitt Liv så som jag vill och för mig är det väldigt stort!
Jag har tryckt på min ”Play” knapp och slutat stå på ”Pause” och vänta. Min affirmation som jag myntade förra våren behövde ca 14 månader på sig att ta uttryck, men vad gör väl det, den som väntar på nått gott…
Jag lever det liv jag vill leva – jag lever la dolce vita!