För mig är det som att jag väntat på att någon ska ge mig tillåtelse till livet. Tillåtelse att säga ja, tillåtelse att säga nej, tillåtelse att njuta och tillåtelse att ta för mig och lysa.
Jag börjar tydligt se att jag väntat på denna tillåtelse från någon. Att denna någon ska säga till mig att det är okey, stick iväg och ha skoj nu, ta inte livet så allvarligt, njut och ta för dig. Njut och var du, var så mycket du som bara du kan. Världen behöver dig. Du behöver dig.
När jag nu tränar mig att omfamna orden – jag tillåter – så händer nått, jag blir den som tillåter mig själv att vara som jag är. Framför allt vara mer av den jag är. Slut gömma, förminska eller ursäkta mig. Jag tillåter mig själv att gå ut, leva, ta för mig och njuta av bara den enkla anledningen att jag älskar det. Njuta av mig själv, min kropp, min personlighet, mina val och mitt liv.
Jag tror det är dags att kliva ur skuggan och in i ljuset nu alla vänner, om du inte gjort det redan så hoppas jag du inspireras att ge dig själv tillåtelse att vara så himla härlig som bara du kan.
Infallet kom snabbt inpå, bara 2 timmar innan så fick jag ingivelsen att ge deeksha på distans ikväll. Jag la inte ut det här på bloggen utan enbart på Facebooksidan Oneness Blessings with Savita. Det kändes verkligen som det var dags, något pockade på, verkligen pockade på… tack till er alla som var alerta och ville vara med. Önskar en fortsatt strålande helg.
Det är meningen att jag själv ska stå upp för mig själv
Jag väljer nu att säga nej när jag menar nej och må bra i denna sanning. Om inte jag tror på mig själv, gör ingen annan det heller. Ingen annan än jag själv kan lyfta mig mot ljuset och leva i ljuset och ingen annan än jag själv kan se till att det inre ljuset strålar ut från mig i alla riktningar och bidrar till att det goda händer i världen.
Insiktskort
Kristina Wennergren
Och så uppenbarade det sig några frågor;
Vad är det du behöver säga nej till?
Vad skulle du må bra av att skala av i ditt liv?
Tvivlar du på dig själv och hur yttrar sig det tvivlet?
Vad skulle du kunna ersätta tvivlet med för tankar och övertygelser?
Vad skulle du vilja framhäva mer i ditt liv?
Vad hindrar dig ifrån att släppa fram ljuset och stråla?
Jag är vacker, strålande och värdefull
… brukade jag inleda mina Aca-möten (12-stegsmöte för vuxnabarn) med. Och syftet är att lägga min skam i ljuset, gång på gång tills det blir en sanning, tills jag verkligen känner så för mig själv. För just nu är det förknippat med skam, att uttrycka mig så.
Skammen fick åter sitt grepp om mig, så jag slutade presentera mig med orden jag är vacker, strålande och värdefull. Några vänner gjorde mig uppmärksam på det. Och nu har börjat med det igen, att uppenbara det jag skäms för i ljuset.
Skam är förknippat med den jag är. Skammen tär på självkänslan. Den goda varma ödmjuka varsamma känslan alla borde ha till sig själv.
Och jag tänker att jag behöver lyfta av skammen och där under ligger kärleken till mig själv. Den finns naturligt i oss, alla barn som föds är fyllda av den – kärleken till sig själva. Det känns i deras energi, syns på deras ansikten – de är i frid med sig själva.
Vad som gör att skammen bygger bo och självkärleken döljs är egentligen orelevant, eftersom inget som varit går att ändra på. Friden infinner sig när vi kan acceptera det förflutna. Och kärleken till mig själv blottas när jag förmår lyfta fram det jag skäms över i ljuset. Ingen skam bevaras om den får tillräckligt med ljus.
Är det något som fyller mig med ljus så är det yogan. Jag har yogan att tacka för så mycket i mitt liv, den har fått mig att öppna, skala av och hålla om. Genom yogan känner jag kärleken till mig själv och just på mattan känner jag den som allra mest. När jag leder en yogaklass så upplever jag hur jag själv blir vägledd. Där och då förmår jag lämna över helt till det Gudomliga och låta mig vaggas genom yogaklassen, omhändertagen och älskad. Det är magiskt. Det är där och då, på mattan inför klassen som jag verkligen får uppleva hur jag ”surrender” och låter ljuset komma in. Till mig och alla andra. Jag är bara den som håller rummet, själva formen, det som vi fylls med är inte något jag ger och gör – det är gudomligt.
I onsdags så hade jag den vackraste yogisen med mig. Så innerligt glad och tacksam att Maya valde att vara med på min yoga även om hon om själv uppskattade tillflykten till soffan utanför och spel på Ihponen mer än att vara på mattan.
Släpp in ljuset i ditt liv!