Artiklar med etiketten ‘Medvetande’
Relation med gud
Jag har alltid haft en relation med Gud. Har så fina minnen av när jag var liten och upplevde kommunikationen, hur jag fick stöd, tröst och vägledning. Vissa pratar om/med änglar, själar på andra sidan, universum – jag pratar med Gud. För mig spelar det ingen roll vad man väljer att kalla det, för mig är det samma sak. Kontakt med ett högre medvetande. En skapande kraft. Något större än livet. En kraft som skapar liv. Bevarar liv. Förevigar liv.
Länge har jag försökt kalla det något annat, något mer accepterat och lättsmält t ex Universum, då jag vet att Gud är så laddat för människor. Rädd att väcka något obekvämt i andra. Rädd att förknippas med kristendom. Men jag kan inte välja ett annat namn än Gud, för mig är Gud Gud helt enkelt. Det är där jag är sann.
Och jag känner mig kallad att dela med mig mer om relationen med Gud. Inspirera andra att söka kontakt med Gud, eller vad nu var och en väljer att kalla det.
För i relation med Gud får mitt liv mening, jag känner glädje och hopp. Jag kan också vila i att allt är som det ska, allt är bra, och omhändertaget. Det är skönt att vara den lilla människan och veta att något större råder. Och veta att jag inte behöver eller kan förstå allt, det ingår ändå i en högre plan där allt är gudomligt. I min tro på Gud, där vilar jag – där är jag jag.
Stress i kroppen
Var till ljuva Kicka och fick massage i dag. Kände mig lite spänd på väg dit och så fort jag lagt mig på britsen och hon började massera min rygg så kom tårarna. Jag grät och jag grät, det bara rann ur mig. Det var förlösande med massagen, kroppen verkligen släppte ut sin stress. Min kropp lärde mig att sorg, frustration och annan smärta som jag genom åren behövt ventilera ut med gråt men inte tillåtit mig – har byggts upp som stress.
Det krävs mod att vara sårbar. Och jag har inte haft det modet alla gånger utan istället svalt ner klumpen och dragit fram ett leende. Eller svalt ner klumpen och bitit ihop. Jag tänker att mycket av våra beteenden är inlärda sedan vi var barn, kanske från de vuxnas oförmåga (inte ovilja) att stödja oss och våra behov. Och det kan också vara kopierat, barn gör inte som de vuxna säger utan som de gör.
Hur som, stressen och spänningen släpper taget när jag gråter. Det räcker för mig att veta. Jag vet att jag kan läka, det behövs bara lite mer tårar. Kroppen vet redan allt det här, den är magisk. Den är intelligent, både som burit all denna stress då jag hade oförmågan att ta itu med den och nu när jag är redo, mogen och modig – så börjar kroppen släppa taget om den.
Jag känner hur kärleken till kroppen växer. Den växer i takt med att jag inser hur mycket min kropp älskar mig. Tyvärr ser jag inte kärleken till mig själv i spegeln alla dagar men jag upplever den stunder som denna på massagebritsen hos Kicka och jag upplever den alltid när jag är på yogamattan.
Checkar in
Tacksam över en väldigt djupgående dag, med mycket att känna och omfamna. Jag ber om läkning av mitt Vuxna Barn och mitt medberoende och läkningen sker, den är och den känns. Allt är med andra ord precis som det ska. Jag vet att tillfrisknandet är livslångt, det är ett dagligt arbetet – i att medvetandegöra.
Att vara medveten. Att leva med… vetandet, som Annki (från yogaretreaten förra helgen) uttryckte det. Att leva med det högre med-vetandet. Med Gud. Där är jag nu… eller snarare, när förståndet är med mig så överlämnar jag mig dit – till Gud, med min läkning. Checkar in hela mig med allt mitt bagage. När förståndet sviker så bubbar jag ut allt bagage på ryggen igen och vimsar ut i dimman för att; Jag kan minsann själv och jag vet vart jag ska! Och så snubblar jag, skrubbar knäna, får ont i ryggen och vänder tillbaka hem igen, till Gud. Checkar in, hela mig med allt mitt bagage.
Vi kom till tro att en Kraft större än vi själva kunde göra oss till hela människor igen.
Höj ditt medvetande
Medvetandehöjning startar med en vilja. En vilja, en önskan att åstadkomma detta. Du uttalar en ambition att nå högre höjder. Du uttalar en önskan att bli något mer, något större än du är idag. Du uttalar önskan att befria dig från alla bojor, rädslor, förväntningar som håller dig fången. Du uttalar en önskan om att bli hel. Hel i dig själv. I full kontakt med Gud, eller om du hellre vill säga den eviga källan. Källan till allt ursprung. Källan till dig själv. Källan till allt gott. Källan till allt liv. Källan till evigt liv.
Är du villig att gå den vägen. Vägen är varken upp eller ner. Vägen är in. Inom dig finns allt du söker. Det är egentligen ingen väg. Det enda du skall gå är vägen tillbaka till dig själv. Mycket av det du sökt, har du sökt utanför dig själv. Du har sökt något bortom dig själv. Men vad du än finner så är du aldrig nöjd. För där borta finner du aldrig källan. Källan finns hela tiden inom dig. Så du behöver gå tillbaka. Du behöver vara villig att vända hemåt igen. Gå inom. Gå in. Och stanna där utan att fly. För där är källan. Och för att komma i kontakt med den behöver du stanna. Stanna i stillheten. Stanna. Stanna och vänta. Stanna trots att ditt gamla mönster kanske är att fly. Du kan bara stanna för att komma i sann kontakt. Flyr du så är du än en gång på väg åt fel håll, tar upp fel riktning. Din sanna riktning om du vill nå medvetandehöjning och få dessa sanna effekter såsom kärlek, harmoni, hälsa, balans, närvaro och lugn – då måste du stanna.
Är du villig att vända hemåt? Är du villig att stanna i ditt tempel och be.
Templet är du. Och bönen är när du uttalar din önskan om att bli hel, bli ditt sanna jag.