Artiklar med etiketten ‘Medvetenhet’
Skönhet vs andlighet
Det kan säkert verka fåfängt och ytligt att vara så fokuserad på njutning och skönhet som jag är nu. Men för mig har det varit mycket enklare att acceptera mitt inre, djupet och allt vad det innebär än att acceptera och älska min kropp och mitt utseende.
Och jag tror inte det ena utesluter det andra. Tvärtom börjar jag nu känna mig hel och fullkomlig när jag omfamnar hela mig. Utsidan och insidan. Ytan och djupet. Bejakar mitt intresse för andlighet, visdom och medvetenhet men även glamour, skönhet, kläder och smyckning.
Tänker att just skönhet är guds gåva till oss. Bara se hur kargt och tråkigt det verkar i kosmos och så se till vår planet där någon gått ALL IN med färgprakt, djur, blommor, hav, berg, mångfald, dofter, smaker … känns ju väldigt fånigt att inte omfamna och njuta av allt överflöd vi har omkring oss.
Jag tror. inte att andlighet är att ge avkall på livets goda. Tvärtom känner jag mig väldans andlig och ett med allt – när jag njuter. Och i synnerhet njuter av min egen kropp och boning. Detta mänskliga tempel av sensationer vi alla utrustats med.
Bli av med rädslan
Här delar jag med mig av hur du kan bli av med din rädsla och/eller fobi genom att bli medveten om kropp, andning och tankar och på ett enkelt sätt hjälpa kroppen återfå lugn och trygghet.
Namaste Savita
”Bara hälsosam”
Jag läste nyss boken Mattillåtet av dietisten Gisela Van Der Ster. När jag läst boken så stannade några tvivel kvar som jag skulle vilja fråga henne om med tanke på att hon skrev boken innan LCHF, Paleo och 5.2. Och som (gudomligt) svar på mina tvivel så ringde en vän och tipsade om att Gisela skulle hålla en föreläsning i Falun. Så igår gick jag och lyssnade till henne när hon talade på temat ”Ätstörd – eller bara hälsosam”.
Och jag kan känna att min önskan att gå ner i vikt och leva hälsosamt har blivit ohälsosamt. Jag har celiaki sedan jag var liten, alltså sjukdomen som gör att jag inte tål gluten. Så gluten har alltid gått bort för mig, som yogi så går kött (och egentligen också ägg) bort av etiska och andliga skäl, socker, bröd, potatis, ris, frukt osv går bort i LCHF och lägg till Paleo så faller också mjölken ur.
För att sammanfatta det så vill sinnet välja bort: gluten, kött, ägg, socker, bröd, pasta, potatis, ris, frukt och mjölkprodukter. Kvar sitter jag med grönsaker, en näve nötter och kokosolja typ. Det var när jag bildligt såg den bilden i huvudet jag förstod hur ohälsosamt det hälsosamma blivit. Kan inte mer än skratta åt hur jag vilselett mig själv.
Jag har återigen blivit fångad i sinnet (egot). Jag har låtit sinnet kontrollera kroppen genom maten. Sinnet som till sin natur är dömande, jämförande och destruktiv – har dömt min egen tallrik och måltider och också tillåtit sig att döma andras kostval som nyttiga eller syndiga. Inte ett dugg andligt… vart försvann mina andliga principer när jag satte kontroll, bekräftelse (att vara smal) och mitt dömande över min egen kropp och andras livsval.
Vem är jag att veta vad min kropp behöver? Vem är jag att veta vad din kropp behöver? Min kropp vet vad den behöver. Punkt. Det har den alltid vetat och det kommer den alltid att veta. Jag torterar min kropp genom att inte ge den alla förutsättningar för att behålla (eller återställa) balans och hälsa. Och mjölken eller potatisen är inte boven i dramat, det är att mina egna tankar fått makten över livet i min kropp som gjort mig energilös.
Makten över maten ska inte ligga hos mig (sinnet), den makten hör hemma i kroppen. När jag lägger besluten där de hör hemma så återfår jag energi och jag får massor av tid till att ägna mig åt att leva. En livfylld kropp ger mig energi åt att leva det liv jag vill leva. Kroppen vägleder mig genom hunger till mat, genom trötthet till sömn, genom energi till aktivitet… kroppen har en medvetenhet långt över LCHF och Paleo. Problemet är sinnets förvirring bland alla dieter – lösningen är medvetenhet i kroppen.
Back to basic!
Största skammen
Jag slås av hur jag haft förväntningen och föreställningen att lycka är de där euforiska, sprudlande, glada känslorna som svallar. Och i min föreställning så har egot suktat, strävat och sökt efter att dessa flyktiga stunder ska bevaras och bli till ett tillstånd som stannar kvar. Jag har försökt uppnå något som jag inte är. Och det är den största skammen att inte vilja vara den man är, utan alltid sträva efter att vilja vara lite mindre eller mycket mer, eller ännu smalare och härligt gladare.
Där jag är nu, i medvetenhet om min litenhet, mina begränsningar, mina personligheter och alla mina känslor. Medvetenheten strävar inte efter att förändra, den vill inte bort eller till någonting. Medvetenheten är acceptans, den är frid. Frid över mig själv som jag är. Och den friden är så makalöst mäktig, att verkligen känna att jag är älskad precis som jag är. Och bara den känslan av att någonting ser, vet och förstår hur jag egentligen är och ändå stannar kvar med mig i total kärlek skulle kunna få mig att vilja fly. För det är först smärtsamt att stanna och se min egen litenhet och stora ego, det gör ont… i egot. Men när jag stannar med det som är, med mig själv som jag är, så skingras skammen och jag får uppleva friden över att leva och som den jag är. Fullständigt otillräcklig, spräcklig och avig och det är lycka för mig. Det är min sanna lycka att förmå stanna med mig själv i mörkret av mitt eget varande och låta skammen transformeras till kärlek. Kärlek, frid och glädje över att vara jag.
Tystnad
Åh, vad tystnaden har gjort mig gott. Inte för att det varit tyst runt omkring mig, tvärtom, det är ett evigt friskt surr på barnen. Men just eftersom jag är ensam med barnen i sommar så känns det extra viktigt att välja vart jag lägger mitt fokus. Att pausa från Facebook har varit befriande, jag märker att jag lätt dras in i statusflödet som rullar. Som att slözappa framför teven en kväll och komma på sig vid midnatt av att ha fastnat. Så fingrar jag på FB-appen på mobilen och vips så är jag inne igen… och igen… och igen… utan att jag medvetet har valt det. En dålig vana har format sig. Och den är nu bruten, i alla fall för en tid. Appen har varit gömd längst bak på mobilen. Låter den vara kvar där så den tar lite längre tid att tumma fram och jag hinner bli medveten om vad jag egentligen vill göra… när jag är på väg att dras in.
I tystnaden har jag inte bara hört barnen, jag har sett dem också. Och jag har sett mig själv. Hört mina innersta behov och önskningar. Lyssnat till dem och hållit dem nära, både det hjärtat viskar och barnen.
Det jag har hört är att jag längtar efter att skriva, kort och långt, ytligt och djupt, till blogg, byrålåda och bokmanus. Jag längtar efter att binda samman mer av mina ord – synliggöra mina tankar och insikter. Jag vill fortfarande vara en del av Facebook, jag älskar hur just facebook sprider det vackra och ljusa vi väljer att dela. Det är en fantastisk kanal. Men jag känner ett stort behov i mig av att hämta tillbaka medvetenheten (i mig själv) om hur, när och vad. Jag vill äga hur och vad jag använder plattformen till och inte låta plattformen (läs: mitt eget ego) äga mig. Tystnaden har gjort mig gott, i tystnaden hör jag både min medvetenhet och mitt omedvetna surr. Det är inget jag kan ändra eller rå på, jag hör hur det kommer budskap från båda, men just tystnaden hjälper mig att förstå vad att agera (och inte agera) på.
Läkning & medvetenhet
Om läkning och medvetenhet
Fråga:
Varför är det så att jag ibland känner att jag har läkt mycket och efteråt uppstår situationer där jag inser att det finns fortfarande mycket mer att läka, som om jag går bakåt i stället för framåt. Vad kan jag göra, Bhagavan?
Svar:
Livet är relationer. Det är något som är mycket levande. Vi har inte att göra med något dött förflutet här. Så vad vi måste förstå är att, när vi talar om relationen med dina föräldrar, betyder det inte att du har gjort en del arbete på det och att det har läkt. Det är inte så. Lärorna måste förstås på rätt sätt.
Vad det betyder är att problemet har blivit levande för dig. Problemen finns där, men folk är inte medvetna om dem, de är inte levande för människorna. Med denna medvetenhet menar vi inte enkel kunskap. Det är som att hålla en orm i händerna. Det är väldigt intensivt. Så att hålla på det sättet, den typen av medvetenhet, är det vi pratar om. När du håller något på det sättet, läker det. Det betyder inte att det är borta för alltid. Det kan mycket väl komma tillbaka, om du förlorar din medvetenhetsnivå.
Så ju mer du är på din medvetenhetsnivå, desto mer läkning. Det är okej. Men det ögonblick du halkar ur medvetenheten, kommer det tillbaka. Det är inte så att det har varit en sjukdom och du har läkt och du är fri. Det är inte så. Det är något levande. Relationer är något levande. Livet är något levande. Och livet är relationer. Inga relationer, inget liv. Så det arbetar där hela tiden. Det kommer upp, det försvinner, och så kommer det tillbaka efter en tid. Så det kommer att guppa upp och ner. Så många personligheter finns där inom dig, alla personlighet turas om och de kommer och stannar och försvinner och något annat kommer.
Så om du ger upp begreppet att säga ”Jag har läkt ”. Nej, det är inte på det viset. Du måste vara intensivt medveten. Även om du är uppvaknad, om du vid någon tidpunkt förlorar din medvetenhet, kommer det tillbaka. Det enda är att en uppvaknad person skulle snabbt komma tillbaka. Uppvaknandet kommer tillbaka, medvetenheten kommer tillbaka, och han kommer tillbaka till sitt vackra tillstånd. Du kan alltid halka och falla.
På samma sätt här, ska du inte förutsätta att allt är läkt. Nej. Kanske laddningen har minskat lite, det är allt. De skulle komma studsande tillbaka om du inte är medveten. Så du måste lära dig att tillbringa mer av din tid i större och större medvetenhet. Kanske till en början kan det vara i några minuter, sedan i ett par timmar, sedan i ett par dagar i sträck. Det fortsätter så. Och sedan är det nästan bestående. Det är nästan bestående. Det är nästan bestående, oavsett vilket problemet var kommer det inte att besvära dig alls. Problemen kommer att vara där, men de besvärar dig inte, när det finns medvetenhet. När det inte finns någon medvetenhet, besvärar problemen dig.
Så du kan aldrig säga: ”Ja, nu har jag läkt”. Kanske du känner det tillfälligtvis. Laddningen är borta eller något liknande. Men sedan kan det komma tillbaka om det inte finns någon medvetenhet.
Sri AmmaBhagavan
översättning Pia Shosanna Anderberg
Skrivandet
Jag drömmer om ett liv med mer skrivande och förmedlande av medvetenhet. Drömmer om att skriva krönikor, barnböcker och böcker. Drömmer om att göra meditationer att lägga ut på Youtube. Drömmer om att göra fler filmer om medvetenhet och andlighet. Jag drömmer om mer Yoga i mitt liv. Helst varje dag.
Tyvärr fick jag meddelande här om dagen att Skrivarkursen jag skulle gå blir framflyttad till i vår. Det var jättetråkigt tycker jag, då jag sett framemot att få gå en skrivarkurs, få feedback och inspiration och att sen kursen var försedd med Yoga varje dag var ju som pricken över i´t.
Men jag tror ju på något högre, en mening med allt, så jag vilar i tillit att det är som det ska.
Om du som läser vet någon skrivarkurs som du vill tipsa mig om, så tar jag tacksamt emot tips!
Påminnelse
Vi är det vi upprepat gör
Val
Aldrig där
Det sägs i gamla tibetanska skrifter att Gud kommer många gånger till dig men aldrig hittar dig där du är. Han knackar på din dörr men husägaren är aldrig hemma – han är alltid någon annanstans.
Är du i ditt hus, hemma, eller någon annanstans? Hur kan Gud hitta dig?
Du behöver inte gå till honom, var hemma så hittar han dig. Han söker efter dig precis som du söker efter honom. Var bara hemma så att han hittar dig när han kommer.
Han kommer, han knackar på, miljoner gånger, väntar vid dörren, men du är aldrig där.
Ur boken Medvetenhet – Osho
